radioaktiv höst skickar mig ett år bak i tiden
Jag njuter av det sista av den färgglada hösten, kontrasterna av de svarta trädstammarna och bladen både på marken och i trädkronorna som blir radioaktivt röda gula och rosa när solen lyser på dom. Det är den tiden på året då man kan köpa granatäpplen på ica rudboda för 10kr st. Jag känner mig nykär fastän du inte är här, för alla de här sakerna tar mig tillbaka till den här tiden förra året.
Det har alltså gått ett år sen han stod där utanför mitt jobb kl 15.00 på Mäster Samuelsgatan och jag kände, nästan redan från början att det här kunde bli bra, att det här var något helt annorlunda. Någon som var så blyg för att träffa mig och så nervös för att sabba det att de inte kunde sluta trumma med fingrarna på bordet. Någon som lyssnade på mig, uppmuntrade mig och sa att jag kunde bli vad jag ville.
Det blev inte annat än bra. Sen dess har du lärt dig tyda alla små skillnader på mina röstlägen och vad de betyder, lärt mig om världen från ditt perspektiv och aldrig slutat peppa och uppmuntra och hjälpa mig hitta vad jag vill göra. Tack för att du finns Joel.
3 plagg som du inte måste äga
"Tre plagg du måste äga"
Nej. Låt mig bestämma själv.
Kan inte låta bli att tänka så när jag ser sådana inlägg. Är jag den enda som blir barnsligt provocerad? Blir i motsats sjukt osugen på att köpa dessa plagg bara för att någon annan tycker att det är ett måste på grund av att det är trendigt eller för att alla andra har det. Köp istället kläder som du känner dig bekväm i, tycker är snygga, gör dig glad, eller har en riktigt funktion. Det är i alla fall vad jag utgår ifrån när jag köper kläder trend eller inte trend. Utgå istället från vad du gillar (och förhoppningsvis kommer gilla en långt tid) och kan göra något kul med i kombination till annat. Våga vara unik. Våga vara dig själv.
Detta är vad jag kallar stylish
Min stora mening?
Förut var du min stora mening
Du gjorde alla mina dagar
Men nu finns du inte här i ditt fysiska jag,
och du kan inte göra mina dagar genom telefonensamtal
Så nu måste jag hitta min mening i annat
Och det känns tungt,
Men allt blir väl bra tillslut
På ett eller annat sätt
Uppdate: Varför hittar jag alltid min mening i andra människor?
om mig
Jag gör: typ mitt bästa
Jag kan: sy en skjorta
Jag köper: nästan allt jag tror jag behöver
Jag borde: vara nöjd med det jag har
Jag måste: sluta gämföra mig med allt och alla
Jag vet: nästan aldrig riktigt varför jag blir ledsen. Det bara är en känsla som bubblar upp och tar över
Jag tycker: om att göra färdigt saker. Speciellt sån som legat och väntat länge
Jag tänker: ibland på vad andra hör, känner och tänker när de lyssnar på vissa låtar
Jag förbrukar: skavsårsplåser
Jag lyssnar: på alderles för mycket deppig djup musik
Jag drömmer: om att hitta männskor som förtår vad jag menar
Jag längtar: efter kramar och pussar och närhet av någon jag älskar
Jag fasar: över att vara ensam, att ha ont och inte kunna göra något åt det och att inte kunna se eller höra
Jag använder: ibland smink för att förstärka självförtroendet
Jag njuter: av att umgås med folk som får mig att bara vara och inte tänka så mycket
Jag blir: smartare och äldre för var år som går
Jag äter: saker som jag hoppas inte är besprutade, genmanipulerade eller har injicerade med hormoner och antibiotika
Jag dricker: mest té och iskallt vatten
Jag struntar: i vad jag får för betyg. Det viktigaste är väl ändå att jag lär mig något?
Jag ska: försöka ta mig egenom kompendierna jag ska ha läst till morgondagens föreläsning utan mina försvunna glasögon
Jag sparar: till att kunna flytta hemmifrån och/eller dra iväg på en stor resa
Jag brukar: ha svårt med att komma igång med saker
Jag tittar: på det jag tycker är vackert i färg och form
Jag läser: väldigt långsamt eftersom jag verkligen vill förstå vad det är jag läser
Jag vill: gärna veta vad som ligger bakom till hur folk blev som dom blev
(lista snodd från wilderness som snott den från någon annan, som säkert snodde den från någon annan...)
100 likes på din pp
Social medier kan verkligen få mig att må illa ibland. Det ständiga bekräftelsebehovet och skapandet av en image om att allt är perfekt och underbart, och att man alltid har kul. Varför håller man på så och ljuger för sig själv och andra? Förskönar allt och döljer det som känns jobbigt och orätt. Varför kan man inte ta och vara lite ärlig mot sig själv och andra istället? Något alla skulle må bättre av. Dessutom hatar jag att det är så lätt att ta reda på saker om andra som man egentligen inte riktigt vill veta saker om. Varför bryr man sig överhuvudtaget så mycket om vad andra omkring en känner, tänker och tycker om allt man gör? 1000 vänner på fb 100 likes på din pp... Vad säger det egentligen om dig? Ingenting. Allt är bättre i vetkligheten. Lovar. Vill inte leva i något så konstruerat.
Ska nog ta och bli punkare igen.
Från en av mina handgjorda pysselböcker som liten. Alltså jag kvävs av min skrattatack. Hur jag än vrider och väder på det går det inte ihop. Älskar att någon har sparat detta.
Målning av Paul Klee
“Nothing makes a room feel emptier than wanting someone in it.”
Var hos mormor och morfar i helgen och insåg en sak: Har nog aldrig hört min morfar säga något positivt om min mormor någonsin. Jag älskar dom väldigt mycket och beundrar dom för mycket, men fy vad deppigt det är att vara med dom en längre tid. Morfar borde nog fått en diagnos för lätt autism och mormor har inte fått höra tillräckligt om hur bra hon faktiskt är. Hon bara går runt i cirklar där hemma och upprepar samma saker om och om igen. Hon pratar om att hon tycker det är obehagligt med alzheimers och att hon inte vill få det, men hon minns inte ens att hon har träffat Joel, vad vi sa att vi skulle äta till middag, eller vad jag pluggar. Hon smygdricker och tröstäter och jag får en känsla av att hon förtränger saker för att hon är olycklig.
Snälla, lova att min framtid inte är i närheten av det här.
En gamal profilbild och nässelsoppa.
Hösten och allt vad det innebär
- The-thermosar
- Soppor
- Fina färger i naturen
- Levande ljus
- Tjocka täcken och filtar
- Stickat
- En extra anledning till att kramas
Försök till att vara posetiv och göra det bästa av kylan och mörkret. Känner mig dock så sjukt tom på något sätt, ytlig och utan innehåll, men kämpar vidare. Känns som det märks i mitt värdelösa skrivande — som verkligen kan spegla hur jag känner och mår. Men är glad av andras glädje.
Såg en bra film häromdan med familjen som jag lätt tipsar om "Captain fantastic" (den var motsatsen till ytlig) och tipsar även om Elliot Smith och hans låtar som "Between the Bars", "Angeles", "Say Yes" och "Needle In The Hay" och typ bra musik överhuvud taget.
En fin bild av Egon Schiele apropå ingenting
Det börjar visst bli höst, men den är aldrig rikitgt lika grym och svartvit som man tror
Jobbar, pluggar, går på föreläsning, pratar med honom, äter en portabelloburgare med Sandrah och Ellinor, pluggar... Typ så har mina senaste dagar sett ut.
I helgen var Joel här och hängde med mig. Vi såg på Saving Private Ryan med hans ena syrra i soffan, och hjälpte till på hans pappas loppis dagen efter. Där, på loppisen hittade jag en snygg pashmina sjal från Indien innan jag var tvungen att dra vidare iväg till ett gig i Gamla Stan med Carlos. Det blev så himla sent så jag var låg hemma i min säng kl 5. Fatta om jag fuckade upp mitt dygn efter det och därefter blev det sjukt deppigt. Men nu är jag väll typ tillbaka på banan igen. Ska bara leta upp mitt pluggpep som jag tappade på vägen.
Har också haft min första tenta! Tungt var det. Det gick ut på att trycka in den hela västerländska modehistorian i huvudet på en vecka och sen tomma ut allt jag kunde på ett papper på tre timmar. Men det gick nog bra ska vi se.
Blir iaf väldigt glad av att få se ditt fina skypeansikte. Gör min dag.
En enda stor emotionell röra
Lever på min nostalgi och små saker jag ser som kan lätta upp mitt sinne lite.
Väntar två veckor på att någon ska komma hit.
Hinner inte ens märka att han är här förens jag ska längta efter honom igen.
Vad väntar jag på? Vad har jag att se fram emot?
Somnar hungrig.
Tränar.
Inget händer.
Trivs inte med mig själv,
Får aldrig någonting gjort
Vad fan är det här ens för liv?
Känns som jag är tillbaka där jag började igen.
Det är alltid samma gamla jag med hängiga bröst, slapp rumpa, runda mage, korta tjocka ben, trassligt hår, små ögon, sneda gula tänder, breda axlar och krokiga stora näsa.
Jag vill bara börja om. Göra något nytt och flytta härifrån.
Vad är ens meningen med detta liv?
Varför har man aldrig hört talas om Mariano Fortuny?
Här får ni ett lite inspirerande inlägg om en Venetiansk designer/konstnär/uppfinnare från sekelskiftet (1871-1949) som vi hade en föreläsning om för ett tag sedan. Tyckte bara hans delphos klänningar var så vackra. De är alltså inspirerade av antiken. Hans märke finns kvar men klänningarna slutade göras efter hans fru dog. Vill åka till Venedig och gå på Fortuny museet och se dom irl.
\n
verkar som jag börjat hänga på tumblr igen
Samma nätter väntar alla
När det går mot mörkare tider får man inte glömma bort att piffa till sig lite exta. Våga vara färgglad och ha på sig de där smyckerna som är så himla fina men tyvärr bara ligger och samlar dam.
just another dot in the world
Här har vi min helg i bilder. FIck besök av en fin person som följde med mig till Kusamas knäppa värld på Moderna. Det var sjukt mycket folk eftersom det var sista dagen vilket alltid förstör stämingen lite, men det var ju ganska väntat.
\n\n
"I'm just another dot in the world"
\n-Yayoi Kusama
\n\n
Hon är helt klart galen, typ lite som alla andra konstnärer.
\n\n
\n
En spark i rumpan
Beställde häromdagen några stycken av dessa namnlappar för att få mer motivation till att sätta mig och sy de beställningar som jag har haft på G de senaste typ året... Vet inte varför jag inte lyckas komma igång med de saker som jag egentligen verkligen har lust till att göra.
Men visst borde jag komma igång efter jag fått dessa snyggingar?
Var ni hittar mig
Det där lugnet jag beskrev höll ju i sig sisådär länge. För plötsligt insåg jag att jag faktiskt behöver ta mina studier lite mer seriöst än vad jag gör. Det tar sin tid att läsa alla tunga engelska fackböcker... Jag hinner såklart inte med både det, träning, jobb och det sociala. Något måste prioriteras bort. Så här lär ni väll hitta mig i en tid framöver: i min säng/vid köksbordet med en bok och en kopp te i handen och ett par glasögon på näsan.
Att bara va
Igår var en sån där hänga i nya blå blommiga finska påslakan dag. Man läser ikapp det man måste till skolan, tar en promenad till ica, sitter på något annat ställe och läser i en av alla tusen böcker man vill hinna läsa innan man dör och sen kollar på en inspirerande dokumentär. Sånt som man aldrig annars tar sig tid till. Jag har insett att det är en konst att kunna göra det utan att bli rastlös och stressad. Den konsten har jag nog nästan svart bälte i. Idag blir typ en sån dag med, fast med ett skivstångpass på stutet. Imorgon ska jag gå på min tredje föreläsning om västerländsk mode historia.
(Blir det någonsin något körkort Clara?)
"Colour can raise the dead."
- Iris Apfel
"Life is grey and dull. You might as well have a little fun when you dress up and amuse people"
Har något bra på g
Råkade hamna på en 30 högskolepoängskurs i modevetenskap i brist på annat och det visade sig vara hur kul som helst! Helt rätt för mig! Hade verkligen glömt hur mycket jag älskar att lära mig nya saker, men inte bara all ny fakta. Det är så intressant att diskutera och se saker med nya ögon och från andra synvinklar. Vad är egentligen skillnaden mellan kläder och mode? Varför är det egentligen så stor skillnad mellan herr och dammode? Varför förändras modet och idealen? Hur tusan blev det som det blev egentligen? Vi matas med modebilder dagligen och det är en sån stor del av dagens samhälle. Det är en sån stor del av vår vardag att vi inte ens tänker så mycket mer på det, men det borde vi. Känns som om jag än en gång får växer som människa.
Jag kan verkligen rekommendera denna kurs till alla mina skräddarkompisar eller de som bara vill lära sig vad mode egentligen innebär. Hoppas jag fortfarande känner så här efter detta halvår, men nu känns det i alla fall hur bra som helst!
Såhär skrev jag till Joel idag när jag var på väg från dagens föreläsning:
Slut på kapitlet
Känns som det var igår jag och Joel satt och planerade ihop vad vi skulle göra denna sommar som känndes så långt bort. Men nu är den förbi, och Joel har flyttat till Gotland, och jag är kvar och ska börja plugga på universitetet på måndag. Känns verkligen som en period i mitt liv är över, som att jag stängt en dörr, och så som jag är känns det jättejobbigt att släppa taget och börja med det där nya. Känner mig tung, likgiltig, avdomnad och förvirrad när jag är i detta mellanting, trivs verkligen inte. Så det är helt säkert något jag behöver utsättas mer för.
Kan dessutom inte låta bli att känna mig övergiven. Som att en stor del av mig bara drog och lämnade mig kvar här mitt i mitt kaos. Men allt blir väl bra antar jag.
Hursom fick vi ett bra avslut på denna sommar (som inte är slut än!).
Midnattsloppet 2016
Jag skäms, men en av anledningarna till att jag anmälde mig till årets lopp är för att tröjan var i min favoritfärg... Hade inte precis springtränat så mycket som jag gjorde förra året men jag minns det som så kul och årets lopp var minst lika roligt! Älskar alla tusentals människor som står och hejar och hight five:ar en på vägen och skyltarna där det står saker som "heja farfar!" på, man blir så sjukt taggad och glad!
