Då är livet bra.

 

 

 

Nu påfredag ska min ansökan till Nyckelvikskolan vara inne men eftersom jag ska på konferens med jobbet på fredag-lördag måste jag vara klar med allt tills imorgon. Det känns ASjobbigt, men det är ju förstås bara mitt fel. Jag har sjutit upp det till sista sekund. Så som jag gör med allt, vare sig det är kul eller inte. En på mitt jobb frågade mig: Men säger inte det sig självt? Om du hållit på och skjutit upp det så vill du inte det tillräckligt mycket. Först tänkte jag: Oj, hon kanske har en poäng. Men då blev jag deppig för om jag inte vill detta vad vill jag ens då? Jag tror det helt enkelt handlar om att jag bara har så pass jävla dåligt självförtroende att jag inte tror att jag är tillräckligt bra för att gå där och för att jag har så sjukt höga krav på mig sjäv. Blir aldrig nöjd. Så ja, det känns inte riktigt som jag gjort mitt bästa när det kommer till min ansökan. Det är dessutom sjukt dålig tajming eftersom det är fullt upp på jobbet denna vecka. En i vårt arbetslag har sjukskrivit sig tills jag vet inte när, så nu är vi alltså underbemannade och jag vill såklart hjälpa mina stackars kollegor som redan har för mycket. + jag tyckte av någon anledning att det var en bra idee att ta på mig att vara barnvakt idag. Smart Clara smart. Det går liksom inte att gömma sig bakom sitt jobb. 

Tänk NOGRANT först och actions sen. Tips.

Mitt liv som ett papper:

Tre och en halv dag går alldeles för fort när man har roligt och det blir jobbigt att skiljas åt på centralen bara sådär och åka hem till ett tomt hus efter en så komplett och händelserik helg. 

Dessa dagar har jag bott hos Joels underbara farmor och farfar Jean och Danielle en bit norråt utanför Paris och de har skämt bort oss nått fruktansvärt. Goda franska middagar, ost!, skjuts hit och dit och deras härliga sällskap. Utflykt till Versaille med picknick och en hel del strosande runt med bara ben i denna gigantiska stad med så mycket att se och göra. Tack igen för denna resa Joel <3

Dags att lära sig franska nu?

Å ena sidan är jag så så glad att det tog slut. Att se till att det gjorde det är det bästa du gjort för mig. Det var det som behövdes för att jag skulle öppna ögonen och inse att vi var så dåliga tillsammans.

Såklart är jag även arg på mig som lät det hända och gå så långt. Men jag var blind och nu har jag äntligen öppnat ögonen. Och nu när jag öppnat ögonen känner jag mig förstörd och utnyttjad.