lillablue -

När orden sviker och jag inte vill visa mig svag för dig igen

23.54
1h och 11 minuter skulle det ta för dig att komma hit nu

Om en vecka kommer det finnas hav mellan oss

23.58
Där gick den sista bussen till dig för inatt

Jag kommer sakna dig.

2016-08-17 @ 00:04:00 Permalink Clara Kommentarer (1) Trackbacks ()

jag är mina kläder

Jag är en blandning av alla nyanser av blått, turkost och petrol, det som glimmar, glittrar, reflekterar och lyser, alla mönster och strukturer från randigt, paisley, prickigt, mjukt och taggigt, till de som inte har ett namn än, bandtröjor, stickat och hoodies, banan-gympadojjor till porslins-docs, glada strumpor i ännu fler färger och mönster. Jag är hampa-hattar på solblekt slitet trassligt strandhår (som är mest överallt hela tiden), rödmålade torra sprukna läppar, ringar, prassliga fotband och snören knytna runt handlederna, kostymbyxor, hänglsebyxor, tunna flummbyxor. En blandning av märkeskläder, secondhand, afroart, egensytt, loppisfynd, mainstreambutiker. Ett vackert plagg eller accessoar är ett konstverk som inte kan prissättas.

Vilken tur jag har som får uttrycka mig och förstärka känslor med mina kläder. Som kan sprida glädje, provocera och vara alldeles mig själv genom mina plagg. Mixa och matcha kläder som bär på så mycket minnen och historier och som är gjorda av små, stora, rynkiga, släta, grova och mjuka händer världen över.

Så, ville mest bara säga: underskatta inte era kläder för guds skull. Det har lagts ner timmar, svett, tålamod och ibland till och med blod på det ni har på er. De är så mycket mer värda än ni tror.

2016-08-16 @ 20:17:00 Permalink Clara Kommentarer (0) Trackbacks ()

kulturella Clara tips

Romanen: Ett arabiskt vemod av Abdellah Taïa

Som dagboksutrag om olika relationer i Taïas liv sammansatta till en bok. Skriven på ett mycket poetiskt och lättläst sätt som jag fastnar för och har lätt att relatera till. Här är några utdrag:

"Jag var bara ett knull. En av dessa killar som hänger kvar, som fattar trögt, som alltid vill mer. En trist typ. En komplicerad romantiker som måste hitta en mening i allt. Hur skulle han bli av med mig?

Det var det han funderade på."

"Du menade alvar, det var inte bara ännu ett utbrott av svartsjuka. Dina ögon var röd av hat mot mitt förflutna, mot en tillvaro där du inte varit med. Du kunde inte stå ut med tanken på att jag hade levt och varit lycklig innan jag lärde känna dig."

"Nu är det slut, över. Och den här gången var det jag som bestämde. Det är slut med att älska på ditt sätt, att leva med ditt ägandebegär och dina neuroser, som jag tyckte var ofarliga, intressanta till en början. Det är slut, även om kärleken mellan oss lever vidare."

Filmen: Mapplethorpe: Look at the pictures

Rekomenderas till alla som har en fasination eller intresse för Mapplethorpe, New York under 60 och 70 -talet (speciellt konstnärslivet och/eller homosexualliteten), konst, fotografi och fotografer. En väldigt genomtänkt och bra ihopsatt dokumentär med många snygga intervjuver av folk som var nära Robert. (Kan vara bra att veta att Robert Mapplethorpe är känd för sina grova sexuella bilder.)

Novellerna: Novellix

Har prenumererat på Novellixnoveller i snart ett år, får alltså hem fyra noveller i brevlådan en gång var tredje månad typ. Perfekt för alla de som vill hålla igång läsningen men inte orkar påbörja en roman. Det blir dessutom ett väldigt bra sätt att få upp ögonen för nya intressanta författare både klassiska och nya. Ett brett utbud där det definitivt finns något för alla. Har alltid en i väskan tills de är utlästa vilket ofta tar ca en halvtimme, om inte mindre.

2016-08-14 @ 20:04:00 Permalink Clara Kommentarer (0) Trackbacks ()

Lite skånsk sommar på det

Mycket jagande av smådjur, solnedgångar och stjärnor. Gotländsk starköl och Malmös kända halloumi-falafel-rulle. Fler solnedgångar stjörnor osv. Ett hejdå joel efter en månad 24/7 tillsammans. Ett tomrum som fylls av fler fina scenarion och en massa snack med andra såna jag gillar att hänga med.

2016-08-06 @ 14:48:00 Permalink Clara Kommentarer (0) Trackbacks ()

Saker som gjorde ont att höra. Saker jag önskar att jag kunde sluta höra i mitt huvud.

-Hon tog bort mig, så jag blockade henne för att hon inte skulle behöva se när vi blev tillsammans.

-Vad var det där?
-Oj, jag visste inte att jag hade kvar den. Hon hade somnat framför skype. Jag tyckte det var gulligt.

-Det känns bara så desperat.
-Jag var väl lite desperat, jag hade inte haft ett förhållande på så länge.

-Hade ni kul tillsammans
-Ja.
-Clara, varför frågar du sånna frågor det är som att jag skulle fråga om du och Wille hade det kul på er första dejt.
(-Det hade vi inte.)

_____________________________________________________________________________________________________

Om saker sett ut på ett annat sätt. Om hon hade bott närmare. varit äldre. Hade vi fortfarnade haft en chans? Eller hade ni egentligen det roligare tillsammans?

För om man åker hela vägen till Nederländerna för att träffa en tjej och vara tillsammans i två veckor, då måste det väl betyda att man har något speciellt tillsammans?

Jag kan bara inte sluta undra hur hon är som person. Hennes svagheter och styrkor. På vilket sätt vi är lika. På vilket sätt vi är olika. Vad vi har gemensamt. Om vi hade kunnat bli vänner. Vilket slags förhållande ni hade. Om hon saknar honom och fortfarnade tänker på honom...

Jag vet inte varför jag håller på med sånt här destruktivt beteende, men det handlar nog helt enkelt om att jag inte känner att jag duger till och att jag inte känner mig nöjd med mig.

Detta är enda sättet jag vet för att få ut det ur mitt system lite. Förlåt för det.

2016-08-06 @ 14:27:00 Permalink Clara Kommentarer (0) Trackbacks ()

Se inte min besvikelse som något dåligt. Det betyder bara att jag förväntar mig saker av dig

2016-08-03 @ 22:57:00 Permalink Clara Kommentarer (0) Trackbacks ()

Från höga spetsiga berg till runda röda kullar, hav och städer med mycket historia

Vi tog en liten omväg hem från bergen med stopp i södra Frankrike (St: Raphaël), därifrån åkte vi en lång tågresa till München, vidare till Prag och Warszawa innan vi landade i Skåne.

Att åka tåg är fortfarande ett av de bästa sättet jag vet att resa på, speciellt i Europa där det finns så mycket annorlunda natur och kultur och historia så nära varandra. Men det kan också vara mycket jobbigt eftersom det är långa sträckor där man får mycket tid till att tänka på, och om man då är i en sån period där man helst vill bli distraherad för att man lätt får framtidsångest eller hamnar i destruktiva tankebanor då kan det bli tungt. Men många glada studer var det med öl, god mat, långa stadspromenader med och utan guide, nya skor och spännande människor på resande fot. En lärorik och givande resa fick jag.

Nu har jag dessutom fyllt 20. Hur konstigt är inte det. På ett sätt mognare än någonsin, på ett annat barnsligare än någonsin.

2016-08-03 @ 21:28:00 Permalink Clara Kommentarer (0) Trackbacks ()

Anledningen till att Joels väska vägde över 20kilo

Kamerautrustningen

Vi hade ju som sagt lite otur med vädret, och Joels dröm var att få några fantastiska stjärnbilder men man kan ju inte styra vindarna och molnen... Bergen är i alla fall alltid lika mäktiga och överväldigande.

Här är några favoriter jag snott från Joels kamera. Kommer aldrig glömma dena resa. Jag är allderles för nostalgisk för mitt eget bästa.

2016-08-03 @ 12:53:00 Permalink Clara Kommentarer (0) Trackbacks ()

Les alpes

När Joel sa att detta skulle bli det tuffaste jag någonsin gjort så kunde jag inte riktigt förstå vad det vad som väntade mig eller vad jag gett mig in på. Jag, höjdrädda och otränade jag, som aldrig haft särskilt bra kondition. Men jag gjorde det. Jag bar en ryggsäck på ca 15kg upp för slingriga branta leder som ledde 2500m upp på bergen och ner igen. I regn och dygnsura kängor och kläder, i stekande sol och vätskebrist, genom iskalla moln och dimma. Hade aldrig klarat det utan Joels pepp och tips. Små saker som att han plockade ett smultron till mig på en brant på vägen uppåt.

Att vandra sådär är bland det tuffaste jag gjort, men jag är stolt och nöjd och allt var värt det i slutändan. Nu vet jag helt säkert att jag klarar mer än vad jag tror. Planen var att vandra i 5-6 dagar med ca 7h vandring per dag och i slutändan blev det 4 dagars vandring sammanlagt pga otur med väder och mycket tuffare än man tänkt sig.

Det finns inga bilder som kan bevisa hur mäktigt det var. Men här nedan kommer ett försök. Om mina vader krampar nu och mina knän verker? Ja. Längsta tiden jag haft träningsverk någonsin.

Blev obsesed med de tredimensionella kartorna de hade överallt på alperna

som en egen svävande ö bland molnen

När det började klarna

Finn Joel

en välfötjänt salami

De första vandringarna har jag tyvärr inga bilder från. Jag var antingen för upptagen av att svettas ihjäl av utmattning eller att regna bort, men de var också jättevackra med många forsar, vattenfall och fina utsikter.

2016-07-19 @ 00:17:00 Permalink Clara Kommentarer (0) Trackbacks ()

saker jag alltid kommer att undra om denna tid förra året

Om hon mötte honom på tågstationen

Om hon kastade sig om hans hals, kysste honom och kramade honom hårt

Om han träffade hennes familj

Om hans föräldrar visste om vart han var

Om hon grät när han åkte

Hur måga gånger de låg

Om hon var skönare än jag

Vackrare än jag

Smalare än jag

Doftade godare än jag

Var roligare än jag

Bättra än jag

När jag kommer sluta tänka såna här tankar?

2016-07-18 @ 01:14:00 Permalink Clara Kommentarer (1) Trackbacks ()

Ett tappat flow och ett försök till att samla ihop bitarna av mitt liv

Här kommer en liten update på vad som har hänt sen jag senast skrev.

Det har varit midsommar, en dag då jag låg hemma och blundade eftersom jag fått en släng av kristallsjuka, eller iaf hemsk yrsel och illamående pga så yr. Jag har plockat smultron med mamma vid vägkanten på en snabb kvällspromenad. Jag har jobbat min sista dag på Delphi! Det var en fin och stel avtackning. Jag fick jättefina blommor och ett jättefint intyg. Tänk att jag har jobbat där ett år, tiden går sjukt fort. Känns jätteskönt att sluta och lämna den stressen efter mig, men jobbigt att lämna mina fina kollegor som jag vet kommer att få det ännu tuffare nu. Hoppas på att hålla lite kontakt. Bjöd även spontant över Sabina på kvällsbad i rymdvatten i mitt lilla badkarl. Det var mysigt. Och sist men inte minst så åkte jag och Joel ner till Norrköping för att se Mumford and Sons spela på Bråvalla. Det var en bra konsert.

Idag har vi firat mamma och köpt vandringsutrustning. Snart, om tre dagar, åker jag ut i Europa med Joel för att njuta av naturen och luften i Franska alpera, vandra upp för bergstoppar och sova under massvis med stjärnor, för att sedan ta tåg hela vägen hem till pappas fina hus i Skåne med massa härliga stopp på vägen.

Btw nya blogg.se appen SUGER BALLE. Sämst eftersom jag vill kunna uppdatera lätt på luffen :(

Kolla söt och ganska taggad

2016-07-03 @ 23:18:00 Permalink Clara Kommentarer (0) Trackbacks ()

När verkligheten blir för jobbig

Det har varit en väldigt oklar tid i mitt liv på sistone. Jag vet inte vad jag känner, tänker och vill. Det blev så jobbigt att jag tillslut bara stängde av.

Efter en arbetsvecka på Delphi och ett fjorton timmars pass hos Carlos på lördagen så gick jag och la mig, och sen vaknade jag aldrig riktigt upp. Hade svårt att skilja på verklighet, drömmar och annat som bara var i mitt huvud. Jag kunde inte lita på mig själv och mitt omdöme, jag såg suddigt och hade inte lusten eller orken att plocka upp en bok, träffa en vän, prata, rita några streck, skriva ner vad jag kände, eller ens kolla på en enkel serie. Inget av det som brukar göra mig glad eller avslappnad gjorde det. Så jag bara blundade och somnade. För det var enklast.

På måndagen försökte jag tvinga mig upp till jobbet, men fick vända om och ringa in och sjukskriva mig. Jag var helt darrig, yr, hade tunnelsyn, hade ont i kroppen, frös och var på väg att somna hela vägen in. Det enda jag orkade var att blunda, tills jag somnade. Om och om igen. Det enda som fick mig ner på jorden och orka öppna ögonen lite var Joel. Att träffa honom eller bara inbilla att han kramade mig.

Vad gör man ens när man känner sig så? Sån stress och ångest. Speciellt när allt bara borde vara bra. Det är sommar, solen skiner, jag har massor med kärlek omkring, ett jobb och egen tid.

Varför blev det ens såhär? Just nu?

Jag skrev en liten lista för att påminna mig själv hur jag vill vara samnt inte vara:

Jag gillar mig själv när jag är fyndig, oförutsägbar, peppig, har ordning på mina grejer, är spontan, stöttar, uppmuntrar, sprider glädje, är kreativ ,får folk att skratta, är nöjd med mig själv- både på insidan och utsidan

Jag ogillar mig när jag är självisk, klagar,

säger saker jag inte menar, drar ner stämmningen, pratar mycket om mig själv, tänker ner mig själv i onda spiraler

Men nu, en och en halv vecka senare mår jag tusen gånger bättre. Det är det enda man kan trösta sig med när det är sådär: Det blir bättre.

2016-06-16 @ 10:56:00 Permalink Clara Kommentarer (0) Trackbacks ()

När hjärnan bara snurrar och snurrar och man känner sig rätt glad ändå

Då är livet bra.

Igår var en skum dag, för trots jobb i över 24 timmar på de senaste två dygnen så tog jag och implsivt åkte ut och våldgästade hos några gamla vänner. Hade nästan glömt vilken bra känsla jag får av att göra sådana grejer och hur mycket dessa betyder för mig.

På vägen dit så sprang mitt förflutna ikapp mig, och jag kände inte ens igen det först, men sen sjönk mitt hjärta när jag insåg. Vilken konstig och obehaglig känsa, men ändå så bra. För då i den stunden insåg jag hur bra jag har det och hur långt jag ändå kommit.

2016-05-28 @ 11:46:00 Permalink Clara Kommentarer (0) Trackbacks ()

Den eviga ovetskapen

2016-05-19 @ 23:16:49 Permalink Clara Kommentarer (0) Trackbacks ()

Prioritera, prokrastinera, plannera

Jäklar vad det där kan vara svårt och stressigt ibland.

Nu påfredag ska min ansökan till Nyckelvikskolan vara inne men eftersom jag ska på konferens med jobbet på fredag-lördag måste jag vara klar med allt tills imorgon. Det känns ASjobbigt, men det är ju förstås bara mitt fel. Jag har sjutit upp det till sista sekund. Så som jag gör med allt, vare sig det är kul eller inte. En på mitt jobb frågade mig: Men säger inte det sig självt? Om du hållit på och skjutit upp det så vill du inte det tillräckligt mycket. Först tänkte jag: Oj, hon kanske har en poäng. Men då blev jag deppig för om jag inte vill detta vad vill jag ens då? Jag tror det helt enkelt handlar om att jag bara har så pass jävla dåligt självförtroende att jag inte tror att jag är tillräckligt bra för att gå där och för att jag har så sjukt höga krav på mig sjäv. Blir aldrig nöjd. Så ja, det känns inte riktigt som jag gjort mitt bästa när det kommer till min ansökan. Det är dessutom sjukt dålig tajming eftersom det är fullt upp på jobbet denna vecka. En i vårt arbetslag har sjukskrivit sig tills jag vet inte när, så nu är vi alltså underbemannade och jag vill såklart hjälpa mina stackars kollegor som redan har för mycket. + jag tyckte av någon anledning att det var en bra idee att ta på mig att vara barnvakt idag. Smart Clara smart. Det går liksom inte att gömma sig bakom sitt jobb.

Tänk NOGRANT först och actions sen. Tips.

Mitt liv som ett papper:

Så man kan säga att jag pressar både mitt psyke,och ja, min kropp på alla sätt just nu. Mitt mood är: skrika, gråta, skratta och sen repeat. Förlåt mamma för att du är mitt utlopp och tack alla som faktiskt peppar mig när jag själv inte verkar kunna det. Vad ska det bli av mig?

2016-05-18 @ 15:52:30 Permalink Clara Kommentarer (0) Trackbacks ()

Pari' avec mon chéri

Denna helg gick min önskan i uppfyllelse. Att få åka till Paris med den jag är kär i.

Tre och en halv dag går alldeles för fort när man har roligt och det blir jobbigt att skiljas åt på centralen bara sådär och åka hem till ett tomt hus efter en så komplett och händelserik helg.

Dessa dagar har jag bott hos Joels underbara farmor och farfar Jean och Danielle en bit norråt utanför Paris och de har skämt bort oss nått fruktansvärt. Goda franska middagar, ost!, skjuts hit och dit och deras härliga sällskap. Utflykt till Versaille med picknick och en hel del strosande runt med bara ben i denna gigantiska stad med så mycket att se och göra. Tack igen för denna resa Joel <3

Dags att lära sig franska nu?

2016-05-10 @ 21:40:52 Permalink Clara Kommentarer (0) Trackbacks ()

Fy fan för dig.

Fy fan för dig som lät mig gå och tro att så som du behandlade mig var sättet man behandladar de man älskar.

Å ena sidan är jag så så glad att det tog slut. Att se till att det gjorde det är det bästa du gjort för mig. Det var det som behövdes för att jag skulle öppna ögonen och inse att vi var så dåliga tillsammans.

Å andra sidan är jag så jävla arg att du behandlat mig så dåligt. Att du lät mig bryta ner mig själv och skapa en konstig bild av hur en relation ska vara. Jag var liten och svag och ville bara bli älskad. Kastade mig på första bästa som nappade. Jag trodde inte jag förtjänade bättre. Så du tömde mig på allt jag hade tills det inte fanns nått kvar. Hur hade du ens mage nog att göra så mot mig, så länge?

Såklart är jag även arg på mig som lät det hända och gå så långt. Men jag var blind och nu har jag äntligen öppnat ögonen. Och nu när jag öppnat ögonen känner jag mig förstörd och utnyttjad.

2016-05-04 @ 10:50:11 Permalink Clara Kommentarer (1) Trackbacks ()

Är på allmänt bra humör

Fick lust att skriva något trevligt och inspererande för det bara råkade bli en sån där dag. Har lust till att klä upp mig, piffa till mig. Har lust till allt som är pyssligt och aktivt: sy, rita, träna, springa, prommenera, lyssna på musik och små dansa och sprida glädje!!

Känner mig bara allmänt ganska så bra i kropp och knopp helt enkelt och vill hinna göra allt det där jag har lust med så länge det håller i sig. Hoppas jag kan lyckas smitta av er! Tror att det helt enkelt beror på att vi är på väg mot ljusare tider. Jag är bara född på fel ställe.

En liten uppdate om vad jag gjort:

Föra helgen fick jag en lugn helg. Precis vad jag behövde. Ladda batterierna. Bli ompysslad i det gråa vädret och bara hänga i soffan och sträck-se på archer med massa mys. Fångade även de små timmarna sol som var på lördagsmorgonen och det blev riktigt varmt på bänken i lä på sikvägen där jag satt tillsammans med Joel som läste medans jag ritade hans öra och småkrulliga hår. Det var fin fint.

Sooooooool, ser lite tveksam, nästan arg ut. Men jag är glad och möjligtvis kanske lite förvirrad och djupt i tankar. Älskar mina nya långa hängslepants och min randiga Calvin tröja.

tycker faktiskt väldigt mycke om denna lilla skitunge <3 även om hon kallar mig bajskorv

fick ett fint nytt gladögonfodral från Bryssel av mamma. Så nu kan jag äntligen slänga mitt gamla slitna och kanske börja använda mina glasögon lite mer och få lite mindre ont i huvudet. Har även läst en första diktsamling. Den var fin.

Har tagit rött kort och känner mig så pepp på att klättra och bli bättre pch starkare.

Och här är han min knäppa favoritperson!

Ha en bra Valborg!!

2016-04-29 @ 14:16:21 Permalink Clara Kommentarer (0) Trackbacks ()

A split mind

Fick för mig att gå all in igår på de 2 timmarna jag hängde på Almas studentskiva igårkväll med temat "de senaste hundra åren". Vem är då inte bättre att vara än någon så iconisk som Bowie. Så såhär såg jag ut och det var så värt det. Insikt: Man borde klä upp/ut sig oftare.

2016-04-14 @ 15:43:24 Permalink Spekulation Kommentarer (0) Trackbacks ()

Vem bestämmer vad som är bra och inte?

Vad är ett problem och vad är påhitt?

Fyra onödiga känslor:

Stress,

Ångest,

Avundsjuka,

Rädsla

2016-04-10 @ 19:55:25 Permalink Clara Kommentarer (0) Trackbacks ()

Tidigare inlägg Nyare inlägg