Oktober
En tillbakablick till oktober och allt som gjordes då. När man fortfarande kunde gå på utställning, på bio, ta en öl med några vänner, gå ut och äta eller bara sitta ute och äta lunch och fika. Ja, men ni vet ju. Slår mig nu när jag skriver
mig tillbaka hur mycket som tagits ifrån oss under en kort tid.
I början av oktober hade jag fortfarande kurs i metall. Så mycket jag hann göra och lära på dom 18dagarna. Att vi fick banka och löda, smälta och gjuta silver. Wow. Hoppas på att få tillfälle att gå tillbaka till den verkstaden snart
för att smälta och gjuta lite silvergranulat. Är tydligen högt tryck då metallarna vill vara där hela tiden och vi numera är begränsade till 8pers i taget i alla verkstäder.
Sen hade jag vävning där vi fick göra små kamratporträtt i form av bildvävar med hjälp av ramar och sedan en större riktig väv i vävstol där jag valde att göra en sjal/stor halsduk i merinoull med mönstret gåsöga, med hel del
lustiga vävfel (eller synfel som min lärare så finurligt kallade det).
Hade ett sista stort häng där en stor del av klassen kom och myste och snackade här hemma. Längtar efter att kunna ha sånt igen med gott samvete!
En guldpalm har flyttat in hos oss med namnet Pavel. Hoppas vi kan lyckad hålla honom vid liv.
Har köpt en svindyr padda med tangentbord och penna för att kunna komma in mer i det grafiska och digitala skapartänket och jag är så nöjd! Är nu alltså i skuld till min mor i ett halvår(:
Annars vart det att göra sånt som känns trevligt för att förgylla coronavardagen. Äta gott, pyssla hemma, njuta av dom gula bladen på lönnen utanför fönstret in i det sista, ta promenader osv osv. Fick äntligen ge Marinas bebis sockorna jag
stickade i slutet av sommaren och dom satt så fint på hans små fossingar!
Klassen<3
Det blev så trevligt att jag fick kasta ut dom tillslut pga skulle upp och jobba!
Ändå ganska fräsch på jobbet sådär dagen efter att ha sovit alldeles för få timmar efter drinkkväll hos oss med klassen.
Såg en fantastisk italiensk film på bio rio från 1988. Chinema Paradiso. Ny favoritfilm! Tips tips tips! Efteråt blev det en stor fet middag på La Neta
Bra bilder på bullar
En inflyttningsfest!
Den 26:e september hjälpte vännerna oss att inviga hemmet. Det känns fortfarande som om det bara är tillfälligt och att jag sen ska "flytta hem" . Men dagen efter, när jag vaknade omringad av flaskor och glas, när jag stod där med skurhink, dammsugare
och trasor för att radera spåren från kvällen innan, då kändes det ändå lite mer som hemma.
Det var en gång en kräftskiva i Norrtälje
Julafton
En dramatisk julafton som skulle börjat med ett avsked av Lucas på centralen på morgonen, började istället med att jag ramlade ner för stentrappan utanför villan i Nacka, tog emot mig med knäna, och svimmade så att Lucas missade sin flygbuss.
Hade fått ta en svindyr taxi, men fina pappa som blev vår räddare i nöden tog sig upp från sin varma säng och körde hela vägen till Skavsta. Det var mina finaste julklapp i år. Det är inte en vanlighet att pappa ställer upp på det viset,
så jag blev väldigt rörd. Jag fick en fin stund tillsammans med honom genom ett dimmigt Kolmården och nyvaket Stockholm.
Sedan blev det grötlunch hos pappa med Emanuel och mamma.
Den riktiga familjemiddagen blev den 25:e hemma hos mamma där vi proppade god mat och myste. Det börjar bli en fin tradition. En avspänd och mysig en utan massa julklappar. Julie var förstås i centrum och var helt i extas över att få krypjaga katten.
Så får gärna dom framtida jularna se ut för mig. Helst utan fall och skador då förstås, men det kan det vara värt om det får alla att umgås och vara snälla mot varandra.
Årets
En fin tradition som fortsätter för 6:e året i rad! Jag har sagt det förut, men jag säger det igen, att blanda människor man känner hejvilt är bland det finaste jag vet. Klart alla alltid ska vara välkomna. Lillebror, storebror, vänners vänner, exet
och alla andra. I år blev det tema ’utländska jul’ och jag är så glad för dom som ansträngde sig. Själv sydde jag en skjorta av ett viskostyg från jobbet, med små rosa blomknappar, och av någon väldigt konstig anledning hade Lucas
med sig en Hawaiisjorta till Sverige som han äntligen fick användning för.
Massa kärlek!
Nov
Swoosh sa november och nu är vintern här. Snön kom igår med kylan från ingenstans perfekt till första advent och december nu i helgen.
Lite höst o vintersliten är man väl, men vem är inte mer eller mindre. Saker har hunnits med ändå. Månaden började med halloweenfest hos Daniel och Märta med Sabina. Återvann min utklädnad med spindeltema från några år sen men uppgraderade den
något. Min tunnelbanegranne på vägen hem till Lucas sa att min sminkning var cool, så det är ju ändå ett bra betyg!
Denna höst har jag insett hur fint knalloranget är. Fint i kombination till alla mina favoritfärger: rosa, turkost och marinblått. Sålde tyg till det faktiskt fina blomsterarangemanget till Sara Danius begravning. Blev påmind igen hur
fint det är när kläder och färger får en stark ikonisk koppling till människor. Hjälper oss att minnas dom. Det är ju just därför jag älskar färg och form.
Fick träffa alla mina fina vänner från gymnasiet samtidigt i en och samma lägenhet! Med charader och bubbel mindes vi gymnasietiden.
På besök hos Marilyn fick jag se in i mina ögon i hennes senaste alster. Konstig känsla, men hon har verkligen fångat min blick. Mitt hår är också på pricken jag. Häftigt att själv få uppleva hur det känns att bli porträtterad. Nu vet jag själv vad jag
utsätter folk för.
Äntligen fick jag också se Göteborg! Tillskarsrakademin i dom fina gamla tegelbyggnaderna och en guidad tur till dom bästa butikerna för att hitta knappar, band och tyg. Hittade också hem i min relation med Linnea. Det var mycket fint att åka därifrån
och vara på samma sida. Tycker så mycket om den människan.
Jag och Matteo har länge pratat om att rota fram mina föräldrars pastamaskin och detta blev av nu bara veckor innan Matteo lämnar mig här på ön. Sorgligt! Lyckades inte känna någon skillnad på smaken på våran tagliatelle och den köpta, men det är
väl ett bra betyg,eller...? En trevlig kväll där det växlades mellan italienska svenska och engelska.
Vattenpipan är nu invigd. På tiden! Med Lucas och Emanuel hade jag en riktig kulturkväll med arabisk musik, te och tre olika sorters bullar från fabrique som jag inte kunde låta Lucas missa. Känner ett ansvar för att han ska få ett
riktigt smakprov av Sverige.
Så vem är alltså denna Lucas? Det är han som snor åt sig det mesta av min fritid numera. Det är hans fel att jag inte hinner sy och teckna, det är han jag saknar att somna bredvid när jag är själv... hursom. Har ändå hunnit sticka små vinterbrallor
till Julie och påbörjat ännu en stickad tröja! Annars blir det mest ljudböcker och duolingo. Har bestämt mig för att lära mig spanska på riktigt men mer om det nästa gång!
polaroider fr Jordanien och Porto
lollapalooza osv
Firade lillebror och sommaren med att gå till Lollapalooza på Gärdet och se en massa artister spela live. En härlig blandning av Brockhampton, Billie Eilish, Lana del Rey och Travis Scott. Fick även se en skymt av fina Ida.
Idag har jag gett blod för första gången och nu sitter jag på tåget på väg till Skåne för att få en till minisemester med pappa, storebror, hans Ida och deras Julie innan jag tar riktig semester och åker iväg till Jordanien nästa fredag. Galet.
Jag mår bra. Jag vet inte vad jag vill göra med mitt liv, men hur många gör det? (Ska försöka sluta få den insiketen om och om och om...) Jag tror ändå det funkar bäst för mig att bara köra på och ta allt som det kommer när det kommer. Det är då det händer saker. Jag mår nog ändå som bäst då. Det har jag ju alltid sagt. När jag inte tänker och reflekterar för mycket. Får väl öva på att stanna upp och ta det lungt utan att fastna i grubblerier, men har ändå varit så glad med att sitta och sy halva natten efter jobbet denna vecka. Bara glömma allt omkring mig och fokusera till hundra med något pilligt. Det kommer jag alltid tillbaka till på något vis.
glögg 5.0
Det blev en glögg i år igen! 5:e året i rad. Tänk att man pallar. Det blev en lyckad en också (Vill jag tro). Det märks att vi är äldre nu. Folk kan det där med att mingla och träffa nya männskor (folk - mig). Detta är första året jag kännde mig avslappnad på riktigt och inte flängde runt som en stressad skollad råtta. Hade inte gjort en spellista och hade inte planerat någon aktivitet, men det kanske är så det ska vara för att det ska bli lyckat?
Hann förstås inte prata med alla så som jag skulle velat men så är det ju alltid.
Det jag är gladast över är att mina kompisar gillar varandra. Det är fint att många avslutar kvällen med kramar och ett "Ses på nästa års glögg då!". Att det blivit en grej.
Att jag har så mycket kärlek och en del hat till traditioner. Det är ett komplicerat men fint förhållande.
berlin polaroider
sommar genom polaroider
En liten samanfattning av våren/sommaren genom 8 polaroider med Keith Haring ramar.
Värmebölja och tropiska nätter som aldrig verkar vilja ta slut. Det brinner i hela Sverige, eller förresten; Europa. Vi är inte rustade för det här. Det känns som att vara i ett oexploateray Asien. Tiden innan AC.
Får bada varje dag efter jobbet för att komma ur sengångartillstånd och påminnas om att det är så här det känns att vara pigg på riktigt och klar i huvudet. Vissa dagar orkar jag inte ens ta mig ned till vattnet för så slut är jag.
Helst vill jag bara äta vattenmelon med fetaost o mynta, samt tomater med Buffalo mozzarella, flingsalt och olivolja.
Oj vad de fyra semesterveckorna gick snabbt.
mars/april polaroider
Små glada stunder fångade på bild för ett tag sedan.
decemberpolaroider
Från första advent hos mormor och morfar med kusin, till häng med kompisar, till vardag, till årets glögg den tredje advent.
</div
</div
Och sommaren blir till höst
Dags att skriva något igen kanske.
Glider långsamt bort från min verklighet och in i något annat. Känns som jag blivit någon annan och jag får en känsla av att det inte bara är jag som inte känner igen mig själv mera.\n
Och synsik har jag blivit. Gud så olikt mig. Undrar verkligen hur mitt liv kommer se ut om en vecka, om ett år, eller tio.
Hursomhelst så dokumenteras allt mest genom min polaroidkamera nufötiden. Jag kommer nog aldrig lära mig gilla min samsungmobilkamera.
Ett helt gäng sånna har det blivit. Från de regnbågsfärgade i slutet av sommaren och picknick med Ellen o Sabina till en svart och gul höst och min helg i Uppsala med Joel, Ellinor och Elin
Just nu, i denna stund är jag i Småland på besök hos mammita. Tog en paus från staden för att trampa runt i prasslande gula löv och elda i vedugn på landet. Kanske även rita en teckning eller två.
Idag är det förresten två år sen jag träffade Joel för första gången. Sjukt. Tiden känns inte längre som den gjorde förr. Som att den går och går på en linje framåt, så som jag tyckte den brukade. Den liksom hoppar lite hit och dit går runt och runt som den vill.
Allt känns på något vis väldigt avlägset. Som i ett annat liv. Men ändå ligger alla minnen så nära. Kan liksom plocka fram dom när jag vill.
min födelsedagsvecka på gotland i polaroider
</div
Glögg osv
Mycket men ändå lite har hänt de senaste dagarna, oj vad tiden går fastän jag inte gör någonting. Har nog aldrig varit med om att tiden gått riktigt såhär fort. När jag känner mig redo för att det ska vara måndag är det redan fredag. Som min tid har stannat eller spelas i slow motion medan resten av världen och det som händer runt omkring mig snabbspolas.
Årets glögg har varit, Joel har kommit och gått kommit och gått och jag har fått världens finaste jacka i tidig julklapp. Så jag har gått och klämt på den. Veckans mål nu är att hålla mig frisk och stark och leta fram motivationen till den sista kursen och tentan. En så länge står det väldigt still.
Polaroid snaps
Har verkligen fastnat för det här med polaroidbilder eftersom jag hela tiden lyckas få mina digitala bilder att försvinna på ett eller annat sätt. Med dessa kameror får man en bild i fysisk form direkt handen och det är ju the one and only. Det är dessutom lika spännande (och ibland frustrerande) när de kommer ut eftersom man aldrig vet hur resultatet blir. Har fått lära mig allt eftersom hur de funkar, så som att filmen påverkas av kyla och värme, att den dussutom har ett utgångsdatum och att man måste lägga bilden i mörker så fort den kommer ut i ca en halvtimme eftersom den pajar om den exponeras för ljus. Att fota med gamla polaroidkameror är verkligen en konst att bemästra. Polaroidkamerorna görs inte mera men de går att hitta begagnade lite varstans och de är verkligen mycket tåliga. Film görs däremot som tur är fortfarande av impossible projekt och den finns i oändligt många varianter. Den senaste kameran hittade jag på en marknad i Berlin som jag fick för ynka 200kr.
Här har vi i alla fall några av mina mest lyckade bilder.
Ärkeäkta vänner
Kan inte riktigt fatta att dessa människor varit mina vänner i 16år. Att man kan växa upp tillsammans och ifrån varandra, förändras så mycket men ändå så lite och fortfarande vara så nära och ha så kul tillsammans. Det är fint och lyxigt.
</div