Råkade hamna på en 30 högskolepoängskurs i modevetenskap i brist på annat och det visade sig vara hur kul som helst! Helt rätt för mig! Hade verkligen glömt hur mycket jag älskar att lära mig nya saker, men inte bara all ny fakta. Det är så intressant att diskutera och se saker med nya ögon och från andra synvinklar. Vad är egentligen skillnaden mellan kläder och mode? Varför är det egentligen så stor skillnad mellan herr och dammode? Varför förändras modet och idealen? Hur tusan blev det som det blev egentligen? Vi matas med modebilder dagligen och det är en sån stor del av dagens samhälle. Det är en sån stor del av vår vardag att vi inte ens tänker så mycket mer på det, men det borde vi. Känns som om jag än en gång får växer som människa.

Jag kan verkligen rekommendera denna kurs till alla mina skräddarkompisar eller de som bara vill lära sig vad mode egentligen innebär. Hoppas jag fortfarande känner så här efter detta halvår, men nu känns det i alla fall hur bra som helst! 

Såhär skrev jag till Joel idag när jag var på väg från dagens föreläsning:

Känns som det var igår jag och Joel satt och planerade ihop vad vi skulle göra denna sommar som känndes så långt bort. Men nu är den förbi, och Joel har flyttat till Gotland, och jag är kvar och ska börja plugga på universitetet på måndag. Känns verkligen som en period i mitt liv är över, som att jag stängt en dörr, och så som jag är känns det jättejobbigt att släppa taget och börja med det där nya. Känner mig tung, likgiltig, avdomnad och förvirrad när jag är i detta mellanting, trivs verkligen inte. Så det är helt säkert något jag behöver utsättas mer för.

Kan dessutom inte låta bli att känna mig övergiven. Som att en stor del av mig bara drog och lämnade mig kvar här mitt i mitt kaos. Men allt blir väl bra antar jag.

Hursom fick vi ett bra avslut på denna sommar (som inte är slut än!).

 

Jag skäms, men en av anledningarna till att jag anmälde mig till årets lopp är för att tröjan var i min favoritfärg... Hade inte precis springtränat så mycket som jag gjorde förra året men jag minns det som så kul och årets lopp var minst lika roligt! Älskar alla tusentals människor som står och hejar och hight five:ar en på vägen och skyltarna där det står saker som "heja farfar!" på, man blir så sjukt taggad och glad! 

23.54
1h och 11 minuter skulle det ta för dig att komma hit nu

Om en vecka kommer det finnas hav mellan oss

23.58
Där gick den sista bussen till dig för inatt

Jag kommer sakna dig.

Mycket jagande av smådjur, solnedgångar och stjärnor. Gotländsk starköl och Malmös kända halloumi-falafel-rulle. Fler solnedgångar stjörnor osv. Ett hejdå joel efter en månad 24/7 tillsammans. Ett tomrum som fylls av fler fina scenarion och en massa snack med andra såna jag gillar att hänga med.

 

 

 

 

-Hon tog bort mig, så jag blockade henne för att hon inte skulle behöva se när vi blev tillsammans.

-Vad var det där?
-Oj, jag visste inte att jag hade kvar den. Hon hade somnat framför skype. Jag tyckte det var gulligt.

-Det känns bara så desperat.
-Jag var väl lite desperat, jag hade inte haft ett förhållande på så länge.

-Hade ni kul tillsammans
-Ja.
-Clara, varför frågar du sånna frågor det är som att jag skulle fråga om du och Wille hade det kul på er första dejt.
(-Det hade vi inte.)

_____________________________________________________________________________________________________

Om saker sett ut på ett annat sätt. Om hon hade bott närmare. varit äldre. Hade vi fortfarnade haft en chans? Eller hade ni egentligen det roligare tillsammans?

För om man åker hela vägen till Nederländerna för att träffa en tjej och vara tillsammans i två veckor, då måste det väl betyda att man har något speciellt tillsammans?

Jag kan bara inte sluta undra hur hon är som person. Hennes svagheter och styrkor. På vilket sätt vi är lika. På vilket sätt vi är olika. Vad vi har gemensamt. Om vi hade kunnat bli vänner. Vilket slags förhållande ni hade. Om hon saknar honom och fortfarnade tänker på honom...

Jag vet inte varför jag håller på med sånt här destruktivt beteende, men det handlar nog helt enkelt om att jag inte känner att jag duger till och att jag inte känner mig nöjd med mig.

Detta är enda sättet jag vet för att få ut det ur mitt system lite. Förlåt för det.

Vi tog en liten omväg hem från bergen med stopp i södra Frankrike (St: Raphaël), därifrån åkte vi en lång tågresa till München, vidare till Prag och Warszawa innan vi landade i Skåne.

Att åka tåg är fortfarande ett av de bästa sättet jag vet att resa på, speciellt i Europa där det finns så mycket annorlunda natur och kultur och historia så nära varandra. Men det kan också vara mycket jobbigt eftersom det är långa sträckor där man får mycket tid till att tänka på, och om man då är i en sån period där man helst vill bli distraherad för att man lätt får framtidsångest eller hamnar i destruktiva tankebanor då kan det bli tungt. Men många glada studer var det med öl, god mat, långa stadspromenader med och utan guide, nya skor och spännande människor på resande fot. En lärorik och givande resa fick jag.

Nu har jag dessutom fyllt 20. Hur konstigt är inte det. På ett sätt mognare än någonsin, på ett annat barnsligare än någonsin.

Kamerautrustningen