Audrey Hepburn, 1954 av Mark Shaw
Marilyn Monroe, 1951 av ?
Brigitte Bardot, 1958 av Mark Shaw
Coco Gabrielle Chanel, 1913 av ?
Grace Kelly, 1954 av Mark Shaw
Denna vecka har jag...
Passat bröder
Sett lite mer vår/ påsk på G
Sytt klart en klänning till GyA
Varit på skiva med denna filur
Med tema terminal 5
Tog en spegelselfie
Sydde mer
Lyckats få ihop familjen på våfflor
Jobbat på KB med plastsyster som hovis
Och plastbror, som va busig, men bra näbb
Tjäna, tjänat pengar
Sovit och dragit vidare till söder för nästa gig
Vilket var en gullig 60års fest men mig som hovmästarinna. Inga larm gick! Och ingen dog av hjärtinfarkt. Mission accomplished. Hade dessutom ett jäkligt bra team! Vad skulle jag göra utan dom.
Varför finns det sjukdomar där folk slutar äta för att de inte tror att de är tillräckliga? Varför finns det ställen där barn får se sina dom de älskar skjutas framför ögonen på en. Varför finns det folk som våldtar? Varför mår folk inte bra? Varför är det inte ok att visa sig svag och sårbar?
Men mitt bland allt det hemska finns det vackra också, även om man ibland verkligen måste kämpa för att se det. Det finns folk som är snälla och visa, som bryr sig om, vad dom än är med om. Som inte ger upp vad som än händer. Det finns konst vart man än kollar, gjort av människan eller naturen. Men varför finns det då så mycket ont? Varför ska man ens behöva kämpa?
Elisabeth Åsbrik skriver i Dagens Nyheter idag:
"Det är hårt där ute. Man ska liksom akta sig för att vingla till, fumla, vara skör.
Idén om den starkes rätt ger fortfarande utslag, till och med en vanlig dag i Stockholms tunnelbana. Det är skrämmande, av många skäl. Framför allt för att den bygger på sådan oerhörd dumhet.
Allt mänskligt finns ju i svagheten, sprickorna, i mörkret som får oss att tveka, i våra rädslor och otillräckligheter. Det är där dikter föds. Därifrån kommer också melodier. Där uppstår empati – förståelsen för den andres sårbarhet därför att jag själv är sårbar."
Det är ett evigt kämpande. Hur blir jag en så bra människa som jag kan? Jag gör hela tiden saker jag ångrar och jag ser hela tiden saker jag önskar jag hade kommit på och gjort tidigare. Men svaret finns i det Elisabeth avslutar sin krönika med: vi vägra låta föraktet slå rot i oss själva.
Ja rubriken säger väll det mesta. Det är skönt att vara tillbaka i skolan. Jag gillar dom rutinerna som hör till. Gymnasiearbetet går bra än så länge! Gör mitt bästa för att inte hamna efter med allt nu i början och tar han om mig. Hoppas ni gör det med!
Stolt är jag i alla fall över mina prestationer idag, älskar när man känner av att träningen ger resultat. Mysigt att vara så nära naturen att man ser bambisar och vad jag trodde var fladdermöss, men till min besvikelse visade sig vara koltrastar. Inga sniglar så långt ögat kan nå dessutom, underbart! Milen nästa då!
Och vad händer här då? Jo mitt liv. Jag hoppas ni inte blir besvikna för det är det enda jag har att skriva om just nu.
Det var en väldigt dimmig morgon i fredags, då jag gick upp för att åka till skolan. Fick inte mycket gjort där, men det var trevligt med kompisarna. Drog snabbt vidare till Wille istället.
Den gråa morgonen gick snabbt över i sol, men oj så fruktansvärt mycket grus vintern har lämnat efter sig. Kände mig förstås väldigt kaxig i min rutiga kjol, mina platådojjor och fakepälsjacka från Ida.
Denna filur ville mest bara sova och gosa, vilket jag inte hade något emot! Mycket gos att ta igen efter 4 veckor utan att fått sova med varandra. Den fredagskvällen drack vi tequila och kollade på The Lone Ranger.
Men dagen efter fick jag nog. En Clara kan bara sova så mycket innan den blir rastlös. Jag ville träna vilket Wille hade pinkeylovat. Och han ville föstås inte bli av med sitt lillfinger så mirakulöst nog gick han tillslut med på det. Och det tror jag han var glad för efteråt.
Nöjd var jag då, och nöjd är jag nu för min engelskauppsats har faktiskt börjat ta form. En och en halv sida närmare är jag. Bara fem och en halv kvar då! Det ända jag saknar från då var att mitt hår doftade Wille </3.
Jag gick upp för rulltrapporna i horstull, som stått still de senaste veckorna, för att möta min sista dag på praktiken. Jag sydde en underklänning, kopierade ett kappmönster, var med på en inprovning och inventerade nya vårplagg som kommit. Jag bjöd på kaka och de tackade med dessa två fina plaggen. (Hehe jag började nåla upp den i nederkanten om någon undrade varför de var prickar på insidan längst ner. Damn jag är kort!)
Så konstigt att lämna allt sådär efter över en månads jobb på samma ställe. Jag som precis börjat vänja mig lite och känna mig lite mer hemma. Men nu är det tillbaks till skola, uppsatser och studenten...
Men där, hos ida, kommer det ju rulla på som vanligt, med nya praktikanter och nya kollektioner. Jag är inte så speciell och behövd som jag önskar. Dags att ta sig i kragen och förbereda mig för det förvirrade och vilsna livet efter studenten genom att skaffa mig ett jobb.
Det var en bra helg. Vår Sara kom hit som vi inte, hör och häpna, träffat på 1,5 år. Vi träffade andra, åt mycket gott, prata, spela kort och myste hemma hos mig. Vart typ exakt som när vi gick i åttan.
Igårkväll körde vi på amerikansk frukost till middag sen kom Axel och vi spelade mer kort, spillde te, fnissade o tramsade.
Idag, internationella kvinnodagen, årets hitills varmaste dag som kom från ingenstans och gjorde en förvirrad, åkte jag in till stan för att möta upp mamma efter att ha vinkat av Sara. Vi gick på utställningen "asylum" - när konst flirtar med mode. Lite inspirerande var det ändå, men jo, mycket liten. Schiaparelli och Dalí är mina favoriter. Sedan tog vi en glass och promenerade ut till Skeppsholmen där mamma stod och drömde om båtarna som hon vill bo på. På ditvägen såg jag knopparna påväg på körsbärsträden och människorna krypa ur sina hålor och låtsas som om vintern aldrig funnits. Efter det skyndade jag mig bort till friskis för ett spinningpass! Kände mig stark och glad och det gör jag nu fortfarande. Det var den helgen.
Saknar min yin
Saknar denna lilla prick något fruktansvärld i dessa tider när man har tid till att sakna. Någon som alltid är på humör för kramar, att busa, krafsa, göra sina ninjaskutt och "bädda" i sängen. En rumskamrat och någon som värmer i famnen. Att bara veta att man är behövd.
slutresultatet på ida s topparna
Här är det färdiga topparna som nu skickats till butiken Girly Rose i Japan. Känns verkligen bra när någon har så stort förtroende för mig att de vågar lägga lite ansvar på mig. Det get ett rus och bygger på självförtroende. Hade aldrig föreslagit en sån uppgift till mig själv men nu vill jag bara göra fler! Små stickningar, spets och att handsy fast paljettblommor är helt och hållet min grej.
Sy, sy, sy, tänka, tänka
Just nu får jag faktiskt sy två små toppar på praktiken, de är från SS14 och ska skickas till Tokyo och säljas där. Kul kul.
Sometimes life it takes you by the hair It pulls you down before you know it It’s gone and you’re dead again.
Tänkte att jag skulle berätta vad jag gjort detta lov för att hålla mig sysselsatt och inte flyta iväg för mycket in i tankarna.
Började med att äta upp chokladen från Wille
Fick panik för gymnasiearbetet, och när jag insåg att jag snart inte kommer få hänga i våra underbara skollokaler mer. Så jag köpte på mig lite nödvändiga prylar och de sista behövliga tygerna.
Åt en sista frukost med min pappa innan han med drog iväg, till Paris för jobb.
Åkte hem till min mammita Marilyn myste och målade akvarell
Var och klättrade med Ida i Solna och invigde min julklappssele
Träffade Dennis i Täby C, åkte hem till honom där fick en lång genomgång och ett fint bildspel från hans Keneyaresa. Sen tittade vi på Tarzan och promenerade runt. Fick också min födelsedagspresent som han helt glömmt bort hehe gulligt ändå.
Åkte till Täby igen med mamma och bror och fikade på dunkin, sen drog jag till Gotland.
Förutom det har jag täffat förkylda storebror gått och sett filmen Wild. Träffat Almis Palmis, tränat och fikat.
Nu är jag hemma igen och lovet är slut. Imorgon väntar de två sista veckorna praktik.
Yeah yeah and it’s O.K. I tie my hands up to a chair so I don’t fall that way. Yeah yeah and I’m alright. I took a sip of something poisoned but I’ll hold on tight.
