Var hos mormor och morfar i helgen och insåg en sak: Har nog aldrig hört min morfar säga något positivt om min mormor någonsin. Jag älskar dom väldigt mycket och beundrar dom för mycket, men fy vad deppigt det är att vara med dom en längre tid. Morfar borde nog fått en diagnos för lätt autism och mormor har inte fått höra tillräckligt om hur bra hon faktiskt är. Hon bara går runt i cirklar där hemma och upprepar samma saker om och om igen. Hon pratar om att hon tycker det är obehagligt med alzheimers och att hon inte vill få det, men hon minns inte ens att hon har träffat Joel, vad vi sa att vi skulle äta till middag, eller vad jag pluggar. Hon smygdricker och tröstäter och jag får en känsla av att hon förtränger saker för att hon är olycklig.

Snälla, lova att min framtid inte är i närheten av det här.

En gamal profilbild och nässelsoppa.