Andas ut, vinter. Andas in, vår.









Från helg till helg (till helg till helg...)

Så lever jag.
 
Helgerna spriger förbi och vardagarna sniglar sig fram. Har hunnit träffa en hel del människor som står nära mitt hjärta. Har fått oväntade böcker på posten, och idag blev jag tvungen att beställa mer böcker för att mätta mitt läsarsug. Lever emellanåt på keso, gröt och/eller en macka som jag trycker i mig och emellanåt hets-äter jag. Varför är det så mycket som är antingen eller?
 
Suktar även efter utmaningar och stimulation fastän de finns här rakt framför mig. Vill veta nu vad som kommer hända. Veta vad mina chanser är. Kanske sover jag för lite? Kanske har brist på något i kroppen? Är i alla fall tydligen för trött för att sörpla in inspirationen som finns här omkring mig, men innerst inne är jag nöjd. Och ganska glad för det mesta. Joel är mitt lilla extra i vardagen. Han förstår inte hur mycket han gör för mig genom att bara vara. En kram, en blick, en puss på pannan är allt man kan behöva ibland. Han är så peppig med mig. Så fin och realistisk och jag älskar honom med hela mitt hjärta. Är så glad att det inte bara är jag som kan se en framtid för oss. Besvarad kärlek på det viset känns som något så nytt för mig att jag inte ens kan tro att det är sant. Så mycket fint som finns där bakom oss och så mycket fint som väntar framför oss! På onsdag är det ett halvår sen han stod där en fredag utanför mitt jobb och varken jag eller han kunde ana vad som väntade oss.
 
 





 








Då som nu föralltid

 

Ni har och kommer alltid vara soundtracket till mitt liv.

 

"En bänkrad i en rastlös sen april

Jag tittar över axeln och ser dig blinka till

Jag kan få dig när du vill

En vind blåser skräp längst korridoren en sista gång 

Och du och jag håller andan och håller händer i språnget 

Det är inte så långt hem."

 

Era ord som jag inte riktigt förstod i början, men som fick mig att känna så starka känslor. Era ord som jag har växt in i och gjort mig lite till den jag är idag.   

 

Tack för det.


Svar: Skärp dig

Allt blir vad man själv gör det till. Om det gör ont är det jag som får mig att göra ont. Om jag mår bra är det för att jag tillåter mig själv att må bra. 
 
"You accept the love you think you deserve" 
 
Och jag vill vill vill förtjäna din kärlek.
 

Skål på det.

Kan man älska någon så mycket

Att det typ bara gör ont?


Foto: Vivian Maier

Det/ Jag bara är så.

Jag är ett projekt i ständig process. Det är knäppt hur lätt det är att glömma det förflutna, det jobbiga och det bra. Det är knäppt hur lätt det är att hänga upp sig på det som är förgånget.

Det har hänt. Det finns inget man kan göra åt det. Det bara är. 

Så vad ska jag göra? Fortsätta att försöka bearbeta det? Men jag vet ju inte ens på vilket sätt. Jag är så rädd att trampa snett. Hamna fel och djupare ner. Alla gör fel jag är inget undantag. Men det är så mycket svårare att förstå dina beslut och val. Och jag måste. Jag måste förstå och acceptera. För att kunna lämna det bakom mig.



Where is my mind?

Now they're going to bed 
And my stomach is sick 
And it's all in my head
But she's touching his chest now
He takes off her dress now



Open up my eager eyes because I'm mr Brightside.

Ont. Inifrån och ut. En klump har växt sig fast i min mage hela vägen upp till halsen går den. Vill kräkas. Kan knappt andas. Orkar knappt, men mirakulöst nog fortsätter jag ändå.






Kanske jag är better off?




Uppdate: nej jag är värd den kärlek jag får. Jag måste bara hitta balans.


Happy socks outlet

Strumpor gör mig glad. Speciellt när de är såhär festliga och kostar 20kr styck





RSS 2.0