Ork och motivation

Att bada är typ det enda jag orkar göra nuförtiden. Hur hittar jag tillbaka till min ork och motivation? Det är inte som om jag tycker att det vi läser i skolan är helt ointressant, tvärtom ganska spännande och viktigt. Ändå ligger böckerna bara där och kollar på mig och ger mig ångest. Och vad händer sen och vad händer sen och vad händer sen? Behöver någon som säger att det kommer att lösa sig. Att detta kommer du göra sen Clara. Men tyvärr är det jag bara jag som kan och ska veta det.

 

 
 
 
 
 

Den sista sången

Igår spelade Kent för mig och några tusen andra på tele2 och det var mycket fint, var bara lite besviken på publiken som inte dansade och sjöng med samma inlevelse som jag. Men som sagt, fint var det och effekterna var magiska.

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Glögg osv

Mycket men ändå lite har hänt de senaste dagarna, oj vad tiden går fastän jag inte gör någonting. Har nog aldrig varit med om att tiden gått riktigt såhär fort. När jag känner mig redo för att det ska vara måndag är det redan fredag. Som min tid har stannat eller spelas i slow motion medan resten av världen och det som händer runt omkring mig snabbspolas.

 
Årets glögg har varit, Joel har kommit och gått kommit och gått och jag har fått världens finaste jacka i tidig julklapp. Så jag har gått och klämt på den. Veckans mål nu är att hålla mig frisk och stark och leta fram motivationen till den sista kursen och tentan. En så länge står det väldigt still.
 
 
 
 

en foreløpig lesning

Jeg har bestemt meg for å begynne å skrive og snakke på norsk fordi det høres så sykt søt. 

 
Nä, man kan ønske seg er det ikke sant? Här har ni i alla fall min preliminära lösning på mina problem just nu. Alla förslag är välkomna att lösa min kroniska huvudverk som känns som om jag alltid har på mig en lite för liten hjälm. Den som jag försöker förtränga och som jag lyckas nästan bli av med eller distraherad från då och då men som ständigt smyger sig tillbaka upp från min konstant verkande nacke. Min nacke som har tagit över mitt liv och som jag inte kan låtsas om mera. Här har ni min fina spikmatta. Tacksamhet för en annan sorts smärta.
 
 

Mumintroll, berg o dahlbanor, samt kotor, närver och muskler som är i kläm.

Kände för att säga hej och skriva ner ännu en anteckning om vardagen. Har haft årets glögg. Den trendje och sista? Nej, men undrar var jag kommer vara och hålla på med denna tid nästa år..? Detta år knåpade i alla fall ihop en enligt mig mycket fyndig adventsljusstake av de senaste 'årets' glöggflaskor samt pyntade lite extra fint och lyckades fixa ett ganska lyckat glögg-party med hjälp av fina fina Ottilia. Shout out till henne. Hon som dök upp där när jag behövde det som mest.

Igår blev jag kidnappad från mina planer att sitta och plugga på Sveriges industrialisering från tygtillverkningens perspektiv av min mor och mormor. Istället gick vi och kollade på Tove Jansons verk och liv på Millesgården. Mycket fint och inspirerande.

De senaste veckorna har humör varit en jävla berg och dalbana har känt mig sjukt out of touch och virrig. Lyckades bland annat missa min introföreläsning till min sista kurs för terminen och har glömt penna till de senaste två föreläsningarna. Vem är jag ens? Som körsbäret på grädden så har mitt gymkort tagit slut och jag börjar verkligen verkligen verkligen bli less på min nacke. Sitter inte skönt i någon ställning, ligger inte skönt i någon ställning och det känns som att allt ligger fel och kommer i kläm: närver, muskler, kotor...

Tröstar mig med torra sockriga lussedoughnuts och mumin-te till frukost tills jag får ont i magen. + mina Iris Apfel happy socks och norska tonårsserien skam.

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Det blev bullar i år igen

Tack vare Ottilia lyckades jag hitta ork till att baka lussebullar i år igen. Här har vi 2015 VS 2016. De blev minst lika bra i år med. Att göra tillsammans flera stycken, medan man lyssnar på musik och dricker glögg/te är så mycket mysigare än att göra själv.

 
 
 

RSS 2.0