Hejdå med dig 2016

9 mest gillade på insta tycker jag sammanfattar året rätt fint ändå:

 

 

Hejdå år 2016. Vad många och mycket fina scenarion du har kommit med. Har aldrig varit så kär i hela mitt liv som jag har varit detta år, och min framtid har aldrig sett osäkrare ut. Har vandrat i alper, utforskat Europa, sett mitt första norrsken och provat på att plugga på universitet, och även om det känns som det har stått väldigt still så har det nog pågått någon sorts process under hela tiden. Jag har nog lärt mig en hel del om mig själv och utvecklats vidare som människa mycket mer än jag tror. Det ska bli mycket spännande att se vad 2017 har att erbjuda, har en hel del att se fram emot.

 

Invigde det nya året i nyupplaga glittriga Ida Sjöstedt brallor och sammetstopp med Joel och som en obehagligt glad och full pappa fint uttryckt det: "Stockholms kulturelit" i en mycket festlig våning på söder. 

 

 
 
 

Jul i Paris

Årets juldagar spenderades i en förort norr om Paris med Joel och hans franska familj. Har aldrig varit så förkyld i hela mitt liv som jag var under just dessa dagar. Känns overkligt nu men när jag läser de rader jag skrev dagarna då förkylningen peakade så kan jag återuppleva det hela lite. Hur det kliade och stack i hela mitt ansikte och hur jag fasade över att hosta, eftersom det gjorde så fruktansvärt ont och hur dåligt och lite jag fick sova på grund av allt detta. Men! Jag släpade mig i till Paris stadskärna ändå. Hela tre gånger faktiskt, en dag, självaste julafton, med Joel och hans syster Elin och två av dessa dagar, fick jag träffa min älskade syster i plast. Hon som bott där i snart ett halvår och lärt sig franska. Det var underbart mysigt att få en guidad tur med Alma där hon visade mig, en ostabil och nästan neddrogad men mycket glad Clara, sitt Paris - den bästa falafeln, sina hoods i Montmartre och hennes och Dessies mysiga lägenhet där, Le 59 Rivoli (ett konstnärskollektiv där alla möjliga sorters konstnärer kan ansöka om ateljé och galeriplats i ett avlångt hus mitt i Paris) och Centre Pompidou (lite som Sveriges kulturhus men med en hel del klassisk konst). Fick även i mig mina första två ostron och en hel del annan fransk autentisk mat (ooost<3). Tack Joels fina farmor för all underbart god mat och tack Joel som tog hand om mig så fint under alla mina sjuka dagar. Älskvärt.

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Ork och motivation

Att bada är typ det enda jag orkar göra nuförtiden. Hur hittar jag tillbaka till min ork och motivation? Det är inte som om jag tycker att det vi läser i skolan är helt ointressant, tvärtom ganska spännande och viktigt. Ändå ligger böckerna bara där och kollar på mig och ger mig ångest. Och vad händer sen och vad händer sen och vad händer sen? Behöver någon som säger att det kommer att lösa sig. Att detta kommer du göra sen Clara. Men tyvärr är det jag bara jag som kan och ska veta det.

 

 
 
 
 
 

Den sista sången

Igår spelade Kent för mig och några tusen andra på tele2 och det var mycket fint, var bara lite besviken på publiken som inte dansade och sjöng med samma inlevelse som jag. Men som sagt, fint var det och effekterna var magiska.

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Glögg osv

Mycket men ändå lite har hänt de senaste dagarna, oj vad tiden går fastän jag inte gör någonting. Har nog aldrig varit med om att tiden gått riktigt såhär fort. När jag känner mig redo för att det ska vara måndag är det redan fredag. Som min tid har stannat eller spelas i slow motion medan resten av världen och det som händer runt omkring mig snabbspolas.

 
Årets glögg har varit, Joel har kommit och gått kommit och gått och jag har fått världens finaste jacka i tidig julklapp. Så jag har gått och klämt på den. Veckans mål nu är att hålla mig frisk och stark och leta fram motivationen till den sista kursen och tentan. En så länge står det väldigt still.
 
 
 
 

en foreløpig lesning

Jeg har bestemt meg for å begynne å skrive og snakke på norsk fordi det høres så sykt søt. 

 
Nä, man kan ønske seg er det ikke sant? Här har ni i alla fall min preliminära lösning på mina problem just nu. Alla förslag är välkomna att lösa min kroniska huvudverk som känns som om jag alltid har på mig en lite för liten hjälm. Den som jag försöker förtränga och som jag lyckas nästan bli av med eller distraherad från då och då men som ständigt smyger sig tillbaka upp från min konstant verkande nacke. Min nacke som har tagit över mitt liv och som jag inte kan låtsas om mera. Här har ni min fina spikmatta. Tacksamhet för en annan sorts smärta.
 
 

Mumintroll, berg o dahlbanor, samt kotor, närver och muskler som är i kläm.

Kände för att säga hej och skriva ner ännu en anteckning om vardagen. Har haft årets glögg. Den trendje och sista? Nej, men undrar var jag kommer vara och hålla på med denna tid nästa år..? Detta år knåpade i alla fall ihop en enligt mig mycket fyndig adventsljusstake av de senaste 'årets' glöggflaskor samt pyntade lite extra fint och lyckades fixa ett ganska lyckat glögg-party med hjälp av fina fina Ottilia. Shout out till henne. Hon som dök upp där när jag behövde det som mest.

Igår blev jag kidnappad från mina planer att sitta och plugga på Sveriges industrialisering från tygtillverkningens perspektiv av min mor och mormor. Istället gick vi och kollade på Tove Jansons verk och liv på Millesgården. Mycket fint och inspirerande.

De senaste veckorna har humör varit en jävla berg och dalbana har känt mig sjukt out of touch och virrig. Lyckades bland annat missa min introföreläsning till min sista kurs för terminen och har glömt penna till de senaste två föreläsningarna. Vem är jag ens? Som körsbäret på grädden så har mitt gymkort tagit slut och jag börjar verkligen verkligen verkligen bli less på min nacke. Sitter inte skönt i någon ställning, ligger inte skönt i någon ställning och det känns som att allt ligger fel och kommer i kläm: närver, muskler, kotor...

Tröstar mig med torra sockriga lussedoughnuts och mumin-te till frukost tills jag får ont i magen. + mina Iris Apfel happy socks och norska tonårsserien skam.

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Det blev bullar i år igen

Tack vare Ottilia lyckades jag hitta ork till att baka lussebullar i år igen. Här har vi 2015 VS 2016. De blev minst lika bra i år med. Att göra tillsammans flera stycken, medan man lyssnar på musik och dricker glögg/te är så mycket mysigare än att göra själv.

 
 
 

Glöm inte reflexerna

... i dessa mörka tider. Det finns faktiskt ganska fabulösa sätt att synas. Kolla bara på McQueens A/W 04 kollektion Pantheon as Lecum.

 

 
 
 
 
 
 

Att bara dra

Jag längtar efter att åka iväg,
att vara den som drar och lämnar efter istället för att vara den som är efterlämnad.

Jag längtar efter en större distraktion.
Något som får tiden att gå lite snabbare och för tankarna till andra saker. Nya färger, nya platser och nya känslor behöver få komma in i denna kropp och bo.

 

 

tid, kärlek? tid.

Jag vet att du redan är trött på att lirka saker ur mig.

Jag märker att du redan börjar tappa tålamodet med mig.

Jag känner hur vi sakta men säkert växer/glider ifrån varandra.

Denna situation känner jag igen allt för väl, och den här klumpen i magen blir till tårar nästan varje kväll, igen.


Hey ho tentavecka igen

Då sitter jag här än en gång med fettigt hår i en slarvig tofs mitt på huvudet som suttit där i typ fyra dagar. Det var alltså dags att tenta av ännu en delkurs som heter samtidsmode- praktik o teori. En sjukt spännande kurs där vi fått vara mycket mer aktiva gämfört med de tidigare kurserna. I kursen har vi både fått träffa och ställa frågor till viktiga människor inom modebranschen så som designers, fotografer, redaktörer, journalister och grundare till företag. Kursen har verkligen gett en bra inblick i modeindustrin och tagit upp det samtida modets baksida. Första tentafrågan är så gott som färdig där jag skrivit om McQueen, hans kreationer, shower och den mörka verkligheten av världen vi lever i som han ville spegla i sina verk. Sitter just nu och jobbar på frågan om modekomunikation/modejournalistik som är ett mycket spännande ämne som det finns en hel del att skriva om. Jupp jupp. Gissa om jag har upptäckt många häftiga modeböcker som hamnat på min önskelista efter denna kurs.

 

 
 
 
 

Tiden går fort när man gör absolut ingenting

Vad gör jag ens om dagarna? Det är inte precis som om jag är en höjdare på att läsa de sidor jag ska inför föreläsningarna, men det är inte heller som om jag inte läser dom. Beundrar verkligen alla som jobbar 8 timmar om dagen från måndag till fredag och ibland ännu mer. Jag vet faktiskt inte ens hur det känns eftersom jag var deltids anställd och för det mesta i slutet hade 6 timmars arbetsdagar. Känns inte som om jag skulle klara av det.

Hursomhelst så har mamma upptäckt ett vin med humor i veckan, och jag har fått hem en fin handgjord tygkasse med en tuttctupus på, samt upptäckt en ny favoritost. Den heter primadonna och är otroligt nog en extra(extraextra) lagrad Gouda från Nederländerna, vilket typ är den tråkigaste osten någonsin annars. Har även knaprat i mig en hel del grekisk yoghurt med granatäppelkärnor och valnötter som är den godaste frukosten jag vet just nu. En till sak som har hänt är att jag har återupptäckt mina första doc martens som köptes i London 2010. De är glansiga och extra höga (typ 18 hål?). Det sista braiga som hänt denna helg är att jag varit på en liten dans föreställning på Unga på Operan med Joel som hans mamma haft med ett finger i. Den var mycket fin, handlar om det digitala jaget, spel, sociala medier och heter #jag. Den berörde mig verkligen trots att målgruppen var 7-9 år.

 

 
 
 
 
 
 

Polaroid snaps

Har verkligen fastnat för det här med polaroidbilder eftersom jag hela tiden lyckas få mina digitala bilder att försvinna på ett eller annat sätt. Med dessa kameror får man en bild i fysisk form direkt handen och det är ju the one and only. Det är dessutom lika spännande (och ibland frustrerande) när de kommer ut eftersom man aldrig vet hur resultatet blir. Har fått lära mig allt eftersom hur de funkar, så som att filmen påverkas av kyla och värme, att den dussutom har ett utgångsdatum och att man måste lägga bilden i mörker så fort den kommer ut i ca en halvtimme eftersom den pajar om den exponeras för ljus. Att fota med gamla polaroidkameror är verkligen en konst att bemästra. Polaroidkamerorna görs inte mera men de går att hitta begagnade lite varstans och de är verkligen mycket tåliga. Film görs däremot som tur är fortfarande av impossible projekt och den finns i oändligt många varianter. Den senaste kameran hittade jag på en marknad i Berlin som jag fick för ynka 200kr.

Här har vi i alla fall några av mina mest lyckade bilder.

 
 
 
 
 

Lars Wallin - Fashion Stories @ Artipelag

Var på en utställning med några kurskamrater igår. 200 av Wallins blandade kreationer från både Nobelfest och mello var iscensatta mycket fint på Artipelag (så udda att lägga ett museum mitt ute i skogen på Värmdö). Upplägget var verkligen bra och man kunde följa både hans kariär och designprocess genom små videos och några enklare texter. Även kul att se toilerna (enkla provplagg i bomullsväv) brevid de färdiga kreationerna. En av de bättre klädutställningarna jag varit på. Rekommenderas även om det tog 1,40 h för mig att ta mig dit och sen hem. Man får göra det till en heldagsprojekt helt enkelt.

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Berlin 10-14/11/16

Över helgen har jag bott på ett italienskt palats (italienska ambassaden) med en sisiliansk kock mitt i staden Berlin. Tog nämligen ett flyg i torsdags med min mor för att träffa två riktigt gamla godingar nämligen belgaren Sander och Italienaren gaia. Snacka om en nostalgisk och underbar helg. Har gått på marknad, museum (både abstrakt konst på Hamburgerkedja Bahnhof Museum och en guidad tur på stasi fängelset Gedenkstaette).  rekomenderas starkt), haft djupa diskutioner och ätit utsökt äkta pastarätter tillsammans italienskt vin. Vem är bortskämd och har svårt att komma tillbaka till verkligheten?

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

11.09.16

Vilken värld att vakna upp till idag, men får man ens vara förvånad? Som George Carlin har sagt: "Never underestimate the power of stupid people in large groups." Så som världen ser ut idag. Klart den kan bli värre. Det är ju inte precis som om mänskligheten utvecklas åt rätt håll. Vad kan jag göra mer än att försöka sprida bra budskap och glädje? Synd bara att hat väger tyngre och sprids lättare. Men nog om Amerikanska valet och andra dumma val mänskligheten har gjort

Idag har det varit snökaos. Det har alltså snöat konstant hela dagen och för de som lyckats miss det så har all busstrafik har varit avstängd i hela Stockholm, så jag har stapplat mig till skolan och hem. 6km från till och från Ropsten. Nu är det väl bara att leva vidare.

 

 
 
 
 
 

Vinter? Är det du?

November kom med med massa snö, mörker och vintertid. Vad har hänt sen sist? Jag har lämnat in min första hemtenta och var faktiskt ganska nöjd i slutet. Bara att hoppas att den som rättar tycker det med.

Just nu? Sitter jag och försöker läsa min nya kurslitteratur som är mer lik en "coffee side table book", ni vet, en sån som ligger och ser fin ut med sina bilder men vars text aldrig läses? Den är inte alls gjord för att ligga i sängen och läsa på grund av: sinnessjukt stor och tung. Kursen jag läser just nu är däremot väldigt intressant (samtidsmode, praktik & teori) den ger en mycket mer spännande och konstnärlig bild av mode med bättre teorier som jag är mer för än den vi fick i förra kursen.

Over all känsla just nu är ändå: inte så inspirerad, pank, finnig, trött och nyklippt, men så kan det vara! Och även om jag inte fått så mycket läst idag har jag i alla fall fått lite sytt! Har äntligen gjort klart en skjort-toile till en kompis och det var tur för jag att jag gjorde en test, för jag behövde verkligen repetera innan jag börjar på den riktiga, och lära mig min maskin bättre! Sen har jag också lagat fodret på min fuskpälsjacka som jag fick efter praktiken hos Ida. Hoppas jag hinner använda den nu innan det blir för kallt.

Har även återställt min mobil, så har inga bilder kvar från hösten, men tror inte det vår någon större förlust. Hoppas på att de flesta har det bra inomhus i mörkret med massor med värmeljus.

 

 

Min och Marcus 20+30=50årsfest

Man fyller bara 20 och 30 en gång i livet och det är inte många som har ett syskon som är prick tio år äldre. Så varför inte slå på stort hyra en lokal, bjussa på mat, lådvin och öl samt fylla den med najs folk? Det var i alla fall vad jag och min storebror gjorde, och jag är i alla fall hur nöjd som helst! Så kul att blanda människor på det viset, men så svårt att hinna prata och dansa med alla

\n

 

\n
\n
 
\n
\n
 
\n
\n
 
\n
\n
 
\n
\n
 
\n
\n
 
\n
\n
 
\n
\n
 
\n
\n
 
\n
\n
 
\n
\n
 
\n
\n
 


Att skriva en hemtenta är som att klämma ut en bajskorv.

Alltså deadlines på skrivande.

Det händer inte att jag inte blir stressad och får panik, hur lång tid det än är jag har på mig. Jag kan inte prestera som jag vill. Det blir verkligen som något jag måste pressa ur mig, och det bara blir inte bra. Helt enkelt som en bajskorv. Ville bara dela med mig av den tanken, eller i alla fall få den ur mig eftersom jag har så svårt att fokusera och har hamnat i ett negativt tankemönster.

 

 
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0