Det var ett tag sedan jag skapade något jag var riktigt nöjd med. Varken i form av bokstäver eller i penndrag. Inte för att jag inte känner mig inspirerad eller har inte har något vackert att skriva om, för det finns så mycket vackert i mitt liv just nu och jag är så lycklig. Joel gör mig så glad och jag längtar efter honom så mycket.
Vad gör jag i dessa tomma mellandagar för att fördriva tid? Jag maler böcker. Fulla med fantastiska historier ord och meningsbyggnader. Jag är så facinerad över dessa små mini universum som får plats i mina händer
Årets favoriter är:
Tusen strålande solar
Flyga Drake
Jag duger inte åt lycka
Nu vill jag sjunga dig milda sånger
Läs dom. Har även börjat prenumerera på novellix mininoveller. De är både fina att se på och att läsa.
Övrigt: rensar och städar mitt rum, har aptråkigt på jobbet där det är helt dött, springer in i kompisar oväntat, har bio/middags dejt i mall of scandinavia, samt kollar på vackra illustrationer från Tove Jansson och John Bauer
I år har jag ingen julkänsla. Kom hem 23:e efter en underbar resa och insåg att jag i stort sett inte hade några julklappar, inte ett dugg likt mig. Brukar annars tycka att det är underbart kul att fixa och trixa o pyssla med, men det kändes bara tungt, ointressant och svårt. Av någon anledning så bryr jag mig inte om att det är så heller. Det känns oviktigt och jag önskar mig inte heller något särskilt. Det behövs verkligen inte fler prylar i mitt liv.
Nu i denna stund sitter jag och kollar runt i mitt rum och det känns mest som en för liten yta med ett överflöd av högar med ihopproppade prylar som står och samlar damm och det känns bara som en tyngd på mina axlar, vilket får mig att verkligen förstå en del av Siddhartas religon. Ägande är en börda som leder till lidande.
Kännde mig inte heller hemma bland släkt i år, det kändes som något saknades och jag kan inte sätta fingret på vad det är. Kanske saknar jag den familj som var i det förflutna eller så längtar jag efter en framtida familj med nya traditioner.
Känns som det finns mycket att berätta, men jag har bara inte orden på min sida. Skrivkramp. Jag tänker ändå trots det ta och tvinga ur mig några rader.
Det är fredag, igen, och hela veckan har jag drömt om konstiga äventyr på annorlunda sandstränder och i ökenliknande landskap som jag tror ska föreställa Puerto Rico. Dit jag ska åka nästa vecka. Overkligt, fortfarande.
Jag har sett många fina soluppgånger på väg till och på jobbets takterrass. Förra fredagen var jag på julfest på jobbet, fick ett ryck och lockade håret lite halvhjärtat och ja. Joel Joel Joel, imorgon får han träffa en hel bunt av viktiga människor i mitt liv. Nu är jag sen till jobbet.
Här får ni fyra versioner av samma bild på Joel
