la vida

Idag börjar vår andra omgång med full karantän här i Santiago vilket innebär att man bara får gå ut för att handla, och detta med speciella tillstånd. Lucas sitter i soffan och pratar med stor entusiasm och glädje på italienska med vänner i Italien på zoom. Vi har tydligen fått alla att börja spela Seterra nu. Lucas har hundra procent på ALLA världens länder och jag har inte ens lärt mig alla europas länder än, men africa, nästan asien, och alla skumma flaggor, det är min specialitet.

Idag har jag blivit klar med min ansökan till Nyckelviksskolan. Något som jag ägnat mycket tid på på sistonde vilket har varit toppenfint. Har lärt mig hur mycket som helst, men nu är det ur mina händer och upp till panelen att bestämma om det håller eller ej. Jag är i alla fall nöjd och det är fint att se att jag ändå har kommit så långt sen sist.

Detta är en typisk dag hos oss. Jag vaknar och gör i ordning frukost (på sängen:). Lucas kollar nyheter medan jag kör duolingo. Jag gör mina läxor för dagen. Lucas lagar en god pastarätt eller dylikt inspirerad av idolen cuoco Max Mariola. Efter det sover han middag (som en liten farbror i en burrito) medan jag diskar eller har min dagliga spanskalektion. Efter det kan det bli en kopp te och kanske till och med en fika. Ibland blir det löptur (när det ej är karantän som gäller då) och ibland blir det ett syrkepass här hemma.

Det börjar bli dags att försöka ta sig hemmåt. Denna kommande vecka är min sista vecka med lektioner. Jag har en biljett mot europa den 30:e maj, men den är tveksam om den kommer fungera. Ingen vet något. Det är så ovant. Men vad ska göra? Engentligen är det ju alltid såhär. Man kan ju aldrig veta vad som ska ske i framtiden, bara att nu är det extra tydligt.
 
Igår tog vi i alla fall tillvara på vår sista dag i "frihet" innan karantänen. Gick Manquehuito hiken upp i bergen här i Santiago med en av Lucas skolpolare. Fint att se hela staden från ovan. Efter det blev det öl med Rafa (en av de Chilenska studenterna från Lucas program som de två andra kamraterna, dom som inte stack hem, bor hos) hemma hos dom och ännu lite senare anslöt sig Luca och en tjej han träffat här och då blev det Pisco Sours och Sopapillas - typ chilenskt friterat pumpabröd, med guacamole. Fick även öva Spanskan live igen (Äntligen!) Rafa är bra på att pusha och hjälper mig med stort engagemang. Det var en fin kväll och förmidligen, tyvärr,  sista gången vi får se dom.
  
Här är lite vardag dokumenterat från mobil från sista uppdateringen fram till nu. Det har verkligen blivit höst sen sist! Iskallt på kvällen och morgonen. Så skumt när det är vår i mitt huvud. Får se om vi kan få hjälp med att kirra ett element eller något.
 
Italian necessities 
 
(null)
Älskar denna dokumentärserie på Netflix. Tajmingen var så rätt för att se den.
 
(null)
Pasta all’amatriciana
 
(null)
Återupptäckt min kärlek till att bak, att det ändå kan bli så bra på bara ögonmått!
 
(null)
En fika på sängen tack.
 
(null)
 
 
(null)
Testing testing...
 
(null)
 
(null)
 Dom små rosa molnen lämnade ett snötäcke efter sig :)
 
(null)
En av dom där sakerna jag aldrig tröttna på att titta på. Berg, hav, himmel och sprakande brasor. Tänk att en och samma kan vara så olika minut efter minut.
 
(null)
La Vega, den centrala matmarknaden, känd för sina katter som bor där bland varorna
 
(null)
 
Här köptes det fisk middagen. "Una reineta preparado para ceviche por favor."
 
(null)
 
(null)
<3
 
(null)
Det var nog sista gången vi fick se la Vega åh vad jag älskar att köpa färsk frukt och grönsaker såhär.
 
(null)
 
(null)
För att ta sig till La Vega från oss får man promenera genom vackra Barrio Bella vista, där ligger också min skola.
 
(null)
 
(null)
inspiration var jag än tittar
 
(null)
 
(null)
 
(null)
mmm pastellberg
 
(null)
 
(null)
skisser i parken
 
(null)
Lucas kända zuccini-carbonara
 
(null)     
 
 
(null)
 
 
(null)
 
(null)
 
 
(null)
 
(null)
Avocado ska ätas på plats på rätt kontinent så är det bara. Det är liksom inte samma någon annanstans.
 
(null)
 
(null)
Ett typiskt Lucas-prank
 
(null)
Frukost! Nu är granatäppelsäsongen igång
 
(null)
Älskar att äta blomkål såhär. bara stekt i smör med vitlök, salt, peppar, chili och eventuellt lite parmesan.
 
(null)
 
(null)
Våran park
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
Resultatet av att kunna se berg varje dag
 
(null)
mammi på distans
 
(null)
 
(null)
 
(null)
kladder.. kan vara kul att se tillbaka på en dag.
 
(null)
 
(null)
Att det ska vara så hopplöst att fota när det är natt, men stämningsfull måne bakom bergen som jag inte vill glömma.
 
(null)
 
(null)
Tur att man kan köra offline i kön till Jumbo
 
mayonäs 4 days 
 
 
 
 
 
Aka Clarita
 
magicaaaaa
 
Lucas fick en impuls häromdagen och vi råddade om hela lägenheten för att bygga ett fort.
 
 
 
Men halå kom hit då! Det börjar ju nu.
 
Godmorgon.
 
Pasta papas and pesto
 
 
 
 
 
Clara och smoggen
 
 
 
 
 
Översättningen för Mariolas youtube videos är ju ändå fantastisk.



2020-05-17 @ 13:07:00 Permalink Clara Kommentarer (0) Trackbacks ()

vardag och karantän i Santiago

Fyra veckor fick jag gå i skolan i Bellavista. Fyra fina, men intensiva veckor. Tog ett tag att smälta allt jag lärt mig, men mina lärare är fantastiska. Med massor av energi går dom igenom saker på ett naturligt sätt genom att blanda grammatik och glosor med historier om Chile, samhället och egna berättelser om vardag. 
 
Vissa dagar funkar spanskan bättre än andra. Ibland känner jag mig mer inne i språket och orden liksom kommer naturligt till mig. Det bästa är när jag är pigg, men avlappnad - inte tänker för mycket. Det är när jag börjar försöka översätta meningar från svenska eller engelska, som det kör fast sig helt och hållet.
 
Har aningen svårare med motivationen nu när jag inte får använda spanskan naturligt på gatan och jag bara har en timmes lektion dagligen via Skype/zoom, men mina lärare gör ett mycket bra jobb ändå. Mycket hänger på mig vilket gör det lätt att tappa tråden. Finns ju överväldigande mycket att lära, som jag VILL lära mig.
 
För att hålla humöret uppe i karantäntider (får bara gå ut för att handla med speciellt tillstånd som man ansöker om på nätet) så börjar jag dagarna med goda frukostar, varannan dag så tränar vi tabatapass, ser bra filmer och serier, växlar mellan att plugga spanska och teckna/måla, samt kramas och laga god mat tillsammans. I helgen gjorde vi mojitos, jag klädde upp mig som om vi skulle gå ut och vi hade en fin kväll med musik. Sånt som är nödvändigt! Speciellt när takterrassen och allt är stängt sen coronaktisen bröt ut ordentligt även här med.
 
Såhär har vi bott sen vi kom tillbaka från Patagonien! Är så glad att vi fick uppleva det. Tajmingen är ju ändå ganska lyckad för oss med karantänen om man får säga så. Han även få uppleva en del av Santiago, en riktig demonatration, kanske den största kvinnomarchen i historien, Cajon del Maipo från hästrygg med mina danska vänner, efter skolan aktiviteter (vinprovning och cevichekurs),Humanos Derechos museet och Cousiño Macul vingården.
 
(null)
 
(null)
 
 
 
(null)
 
(null)
 
(null)
  
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
 
(null)
MANGON och AVOKADON är bäst här.
 
(null)
 
 
(null)
 
 
(null)gatukonsten, mycket inspirernade 
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
 
(null)             
 
 
(null)
 
 
(null)
 
(null)
 
 
(null)
  
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
Los Dominicos Parque, ett litet hantverksmecca.
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
process process, allt man gör blir inte veckert eller som man tänkt. Men har verkligen börjat fatta grejen med att utvevckla, stryka, prova, ta bort lägg till.
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
en typisk karantänsyssla
 
(null)
 
(null)
kanske den dyraste karbonaran någonsin. Men värt.
 
(null)
 
(null)
 
 
 
(null)
 
(null)
mer karantänsysslor
 
(null)
Lucas, aka spädbarnet eller spädbarno, gillar att skapa en illusion för sina kompisar som ska visa hur bra han har det.
 
(null)
 
(null)
Vi får se vad detta landar i tillslut.
 
2020-04-08 @ 01:39:23 Permalink Clara Kommentarer (0) Trackbacks ()

Torres del Paine

Vi kom fram till Puerto Natales mitt i natten. Helt slut, satte upp vårt tält på det enda tillgängliga boeendet.
 
Morgonen därpå välkomnades vi av två stora regnbågar över hela staden. Det bar av till Torres del Paine där vi skulle vandra med lagom tunga ryggsäckar i fem hela dagar. Tänkte låta bilderna göra jobbet för jag har svårt att få orden att räcka till, men jag är så stolt över oss. Detta var Lucas första riktiga vandring om man bortser från våran "gränsövegångs"- vandring till Argentina. Fick se våra första riktiga glaciärer (höra dom smälta...), vilda rosa flamingos, med mera häpnande vacker natur. Provade massor med spännade söta bär som Calafatebär och dom som Lucas döpte till "Lucasbär" men som vi sedan fick reda på heter Myrtle berries. Så många för livet. Peppa varandra när den ena kännde att modet sviktade. Vara, verkligen vara stark innifrån och ut. Det funkade så bra och det gör mig så glad. Absolut. Vi fick trängas lite med folk i spåren då detta är en av de mest attraktiva lederna att vandra i världen, men förståerligt då det är otroligt vackert.
 
Ett fint minne vi har (säger 'vi' om allt numera, 'vi' är självklart efter att ha varit ett 'vi' i över två månader 24/7, 'nosotros'- den mest använda verbformen ahora) är från när vi, efter alla dagar i parken med ömma kroppar och en glass och en öl i magen lyckades kirra lift (hacer dedo) tillbaka till civilisation med en liten Chilensk turistbuss full av söta människor från Punta Arenas. Vi fick "huevitos" och jugo i "vasitos". Vi fick även se en Zorro salvaje (vild räv), strutsar, ettvackert  vattenfall, och förstås massvis med guanacos (eller guacamoles som jag och lucas kallar dom). Busschuffören berättade om att dom smakar som gris, och att det är mycket nyttigt för att det inte innerhåller så mycket fett. Är så lustigt, för det är precis vad svenskar säger om ren och araber om kamel. Busschuffören berättade också om de tre stora fruktansvärda skogsbräderna dom haft här. Den första 85' som orsakades av en Japan som rökte, den andra av en av en Tjeck som försökte laga mat med ett portabelt kök och den sista 2010 av en Israel som tände eld på toapapper... Idioti. Såhär har alltså stora delar av parken förstörts av männoskor och blivit spökskog som kommer ta extremt lång tid att återställa, om någonsin. Därför är de nu stenhårda med sina eldförbud. Man får endast laga mat och röka på spesifika platser på campingarna.
 
Hursomhelst. En liten flashback. Dom sista bilderna från planet över parken från ovan. Hur galet? Glaciärerna får mig att tänka på marängsmet blandat med vispgräddsmoln...
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
 
 
(null)
 
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
 
 

2020-03-25 @ 19:35:58 Permalink Clara Kommentarer (0) Trackbacks ()

Vamos al sur del sur (29:e januari-8:e februari)

Två månader sen var det som jag och Lucas tog nattbussen från Santiago 10 timmar söderut till vårt första stopp Puerto Montt. En mysig liten hamnstad men massvis av halvt nedgångna färgglada hus och en stor markand för fisk och skaldjur och annat kul. Fyndade en chilensk tröja i alpacka i massa färger. Tunn, mjuk, smidig, och superbillig. Ett perfekt komplement till den enda andra tjocktröja jag tagit med mig för vandringarna. Där satt vi och tittade på sjölejonen som chillade och lekte med hundarna i strandbrynet, och fiskarna som kom in med färska varor medan vi smaskade på en fantastisk ceviche.... 
 
 
 
 
 
  
 
 
 
Dagen efter på bussen igen med havet på ena sidan och växtbeklädda dimmiga kullar och berg på den andra sidan vägen. Det gör inget att vi ska sitta på buss och färgor mer än en hel dag för att komma till nästa stopp, när man är omgiven av landskap som bara blir vackrare och vackrare för varje kilometer och mil. Alla berg med huvuden bland molnen, precis som jag. Releterar. Tänker att i detta land växte min storebrors mamma upp.
 
(null)
 
(null)
  (null)
 
(null)
   (null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Nästa stopp,  Coyhaique. Mitt i natten kom vi fram och möttes av regn. Förvånansvärt en av två av dom enda gångerna det regnade under vår resa i Chiles söder. Lyckades förstås dra på mig någon sorts UVI efter denna busstur som jag fick dras med från och till nästan hela resan.
 
(null)
 
Därav lite ledsen min här, men sånt är livet. Distraherar mig med allt vackert sompågår  runtomkring istället.
 
(null)
 
Skulle kunna vara typ syd-västra Frankrike? Bordeaux?
(null)
 
Första provningen av köket och puh, alkoholen som vi hittade i santiago funkade. Lucas är smått imponerad av mina vildmarksskills. Här kunde han inte ana hur trött han skulle bil på pasta och tonfisk. Vi hade en extra dag i Coyhaiqe, så vi tog en liten dagsvandrig i natturreservatet i närheten.
 
(null)
 
(null)
 
Randiga berg<3
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Påväg igen. Genom immiga bussrutor: Isturkosa glaciaärsjöar som bilvit till av precis just det. Jag vet. Självklart, men det är så vackert när man verkligen tänker på dom självklara sakerna i naturen ordentligt. Får torka dagg med handflatan var 3 minut för att inte missa något. Passerar Chiles största sjö som delvis ligger i Argentina. Här blir jag tvungen att stanna busschuffören på grund av att jag håller på att explodera med min urinvägsinfektioen. Lite otur att just denna buss inte skulle ha fungerande toa. Men åh finaste utsikten för kisspaus någonsin. Naturen här får mig att tänka på Skåne, Gotland, Lappland, Alperna... Allt jag älskar. Känner igen och känner mig hemma. Det är nästan samma flora som i mitt lilla avlånga land. hundkex, smörblommor, klöver, maskrosor, lupiner och nyponbuskar.
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Lago Gral Carrera
 
(null)
 
(null)
 
Cochrane, städerna vi övernattar i blir mindre och mindre. Här går det snart inte att bo året om. Vi tar en dagstur till en av Chiles Caleta, Tortel, och region Aiséns artipelag. Människorna på landet är så tydligt mycket lyckligare. Här vill folk berätta och visa.
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
om sådant som Chiles nationalblomma: Lapageria rosea
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Väder och vindpinade stäpplandskap. Patagonien är den perfekta blandningen av hårt och mjukt. Mjuka varma färger i kontrast mot hårda kalla. På denna bussturen mot O'Higgins låg molnen på marken. Frustrerande att försöka fånga det vilda landskapet genom en bussruta. Även om vi färdades långsamt går det för fort. Minns att jag längtade så efter att få vandra fritt, och det skulle jag snart få.
 
Roar mig med att försöka se vilka fäger molnen och bergen är, för moln är inte vita och berg är inte mörkgrå. Dom är alla regnbågens färger mer eller mindre. Hur fångar man det på bästa sätt tro?
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Sista stoppet innan första vandrigen.
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Vi hade så tur med vädret och fick ta båten över Lago O'Higgins. Bara dagar innan hade turerna varit stängda på grund av storm och stora vågor. Vilket flyt. Vilket är precis vad vi behövde för att hinna till våra dumma bokningar i Torres del Paine. 
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Redo för första vandringen över Chiles gräns till Argentina. Fantastiskt väder.
 
(null)
 
Man kan inte riktgit tro att han är en noobie (:
 
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Detta var det bästa stoppet på hela resan. Lucas tvingade misstrogna mig bort från leden ner till en liten sjö som var full av hoppande fiskar!! Det smattrade så härligt och vi var tvugna att ta ett uppfriskande dopp med dom. Svårfångade, men man får blunda och föreställa sig. Det oväntade och oplannerade när det är som bäst.
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
sen gick vi vilse, men vi kom snabbt på rätt spår igen efter lite småstress 
 
(null)
 
(null)
 
Vid sjön satte vi upp tältet med samtliga andra och fick äntligen dela en påse 500g pasta med tomatsås och tonfisk. Så väförtjänt.
 
(null)
 
God morgon. en dryg timme innan vi tog båten över sjön för att ta oss vidare till El Chaltén, Argentinas yngsta stad. En stad byggd typ endast för vandrare och klättrare som vill åt patagoniens kända dramatiska granitblock Fitz Roy (toppen som sticker fram i en majoritet av bilderna här)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Argentinas del av Patagonien är mer öken. Tydlig regnskugge effekt, som jag glatt förklarar för Lucas. Vattnet från Stilla havet blir till moln som blir för tunga när de ska ta sig över Anderna och måste släppa vattnet på ena sidan för att skapa skog och grönska i väst och torka i öst. Men härre vad landskapet är vackert. Ökenlandskap med en kuliss av generöst pudersockrade dramatiska berg. Det är något speciellt det.
 
(null)
 
Drink i El Calafate i väntan på buss tillbaka till Chile och Puerto Natales.
 
(null)
 
Ja tack.
 
(null)
 
(null)
 
Patagoniska lamor: Guanacos. Lucas har lyckats lura hela sin familj att det är det godaste jag vet att äta.
 
(null)
 
(null)
 
Mer berg och lång vandring strax....
 
 




2020-03-21 @ 12:44:47 Permalink Clara Kommentarer (0) Trackbacks ()

la primera semana en Chile

I slutet av denna vecka kommer det ha gått en månad sen jag lämnade Sverige. Vad hände? Stanna tiden! Är det "bara" tre månader kvar?

Det är nog på tiden att jag gör en liten tillbakablick... Till min första vecka i Santiago.
Från flygets fönster fick vi ett varmt välkomnande av Anderna. Jorden ovanifrån ser ut som om den har vaknat till liv och sen dött. Som jättefosiler. Drakhud. 

Det blev en lugn vecka i en kaotisk stad. Inte så vacker, men väldigt levande. Jag älskar det. Väljer nog bort skönhet framför liv alla gånger. Konstigt nog känner jag mig jättesäker. Säkrare än i Paris eller Barcelona. 
Nyckelordet för första veckan: Förväntansfull. Lucas tar hand om mig. Känns som vi lever i samma takt. Jag trivs. Hoppas på att skapa ett litet liv för mig här de kommande månaderna. Första veckan hann vi (jaja mest tack vare Lucas) fixa en alldeles för fin lägenhet i området Providencia. På nionde våningen bor vi numera i en jättefin lägenhet med pool på taket (skäms vilken lyx!). Hoppas på fint väder och att sommaren aldrig kommer ta slut här.  

Annat fix första veckan var att fixa simkort till mobilerna, skaffa metrokort, allmän orientering och att träffa folk som Marilyn, pappa och mamma satt mig i kontakt med.  Fina människor. Fått massa perspektiv på livet här, ung, som gamal, fattig och rik. Många säger att Santiago är en av dom städer i världen där man ser tydligast skillnad på uppdelningen mellan dom rika och fattiga där dom rikaste bor isolerade uppe i bergen och de med lägst inkomst bor längst ner i väst. Fattar att det blir revolution då. Galet när poliserna inte är på folkets sida. 


(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

 










2020-02-17 @ 15:09:51 Permalink Clara Kommentarer (0) Trackbacks ()

porto och roadtrip m halva familjen längst biscaya

Vad gjorde jag av andra halvan av semestern? Jo. 

Efter Jordanien blev jag upplockad i Bryssel av mamma och ena brodern i ny-gammal fin silvrig volvo som mamma stolt investerat i. Dom hade släppt av minsta lillebror hos flickvän i Nederländerna och skulle ta med mig vidare längst Europas västkust där målet var Porto i Portugal. Där skulle vi sedan åter samlas med Sanders familj och Gaia och hennes mamma. På vägen ner blev det stopp i Bordeaux och Europas storsta sanddyna. 100m hög och 2.7km lång. Dom andra stoppen vart San Sebastian och Foz.

I Porto blev vi en enda stor familj av kompisar. Så fint att kunna umgås så alltihopa. Gjorde allt trevligt som vi hade lust med. Vara på stranden, läsa och filosofera, bada i det iskalla vattnet, traska på stan, hyra cycklar och spana, hänga i parken utanför vårat airbnb, gå på bar, open air, vandra i naturreservat till vattenfall att bada i, göra personlighetstest och diskuteta livet och diskutera allt annat.

På vägen hem var höjdpunkterna Guggenheim museet i Bibao och Balenciaga museet i Getaria. En riktig kulturdag med bad i havet som avslut. 

Bildbomb.

























































































2019-09-27 @ 00:19:09 Permalink Clara Kommentarer (0) Trackbacks ()

polaroider fr Jordanien och Porto







 























2019-08-27 @ 08:51:44 Permalink Clara Kommentarer (0) Trackbacks ()

the magnificent return to Jordan. 13 e-27e juli

Så. Då var det dags att visa upp för dom som vill se. Jag slår vad att efter detta inlägg så kommer ni inte vilja se en enda bild från Jordanien igen. Och definitivt inte på varken mig eller Sander. Men mer än såhär kunde jag inte sålla. 2 veckor komprimerat till ett inlägg med ca 100 bilder och så mycket känslor.
 
Detta är utan underdrift den mest fantastiska resa jag gjort i mitt liv. Denna resa var lite som att hitta hem. Hem till mig själv. Hem till ett land. Hem i en vänskap. Hem i mitt liv.

Dramatiskt började hela vår resa med att Ryan Air hade lämnat vår väska kvar på flygplatsen i Bryssel, men vad ska man göra. Vi gick ner till Down Town marknad och köpte på oss lite nödvändiga provisoriska kläder och sen kunde vi som tur var hämta upp väskan några dagar efter. Lagom till att vi hade hyrt bilen som skulle ta oss ner genom hela landet och på till Amman igen.

Att köra i Jordanien är en sjuk upplevelse. Folk kör inte i filer och gör precis exakt vad de har lust med. Regeln som gäller är "har du sett mig så flyttar du på dig". Höll på att köra in i bilar åsnor och kameler. Man vet inte om man ska skratta eller gråta. Fick höra Sander svära både på engelska, franska, tyska, holländska och arabiska. Hade vi bara varit där lite längre hade det varit på svenska också. Men jag såg att även om han hatade det så älskade han det också. Stoppad av polisen blir man också, men bara för att de är nyfikna. Hyrbilar har en grön regretreringskylt som drar till sig blickar. Man får frågor som "where you come from, where you go?" Och bästa  "Is this my wife?"

Lyssnade på gamla låtar från Avril Lavigne, Kent, Eminem och Mando Diao men även nyare Kent och Grimes och förstås klassiska arabiska hits. Hade gåshud mest hela tiden.

Men det bästa, förutom alla vackra platser fulla med gamla och numera nya minnen var våra djupa samtal om livet. Alla skratten. Fasiken vad kul vi har tillsammans. Finns ingen som jag är så nära, men så blir det när man känt varandra sen man var fyra år och lyckats hålla ihop efter allt man gått igenom.

Titta. hela min barndoms stad. Kärt återseende.

 Emotionellt att lyssna på bönutrop på plats.

 
 Shawarma<3

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 Typ en sån åkte jag till skolan med i ca 5år

 
 
 
 Ingen ovanlig syn där.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 Att vandra flera timmar i 40grader är tungt 

Och att sen sitta i en bil i två timmar utan ac är nästan ännu värre. Det finns en risk att du typ svimmar...


 I Wadi Dana på Al-Nawatef camp vaknade vi varje morgon av att Mhamed ropade "jaaaaaah skandaaaar skaaandar"

 
 
 
 
George Clooney Nespressoreklam arabversionen

 
 
Nostalgi blandad med glädje. Känsloaddad vandring.

 
 Nej men hej lilla kompisar 

 
 
 
 Maten<3 ingen hommus kan slå den riktiga. Den med självlysande olivolja

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 Katterna i Petra är de mest kärleksfulla i världen.

 
 
 
 
 Lukten av värme damm och sand det är lukten av trygghet.

 Wadi Rum.

Mobarak, en beduin som vi lärde känna när vi bodde i Amman som dåfördiden var en ungkarl har numera sex fantastiskt fina barn. Rashid, Salwa, Sadeel, Dalia, Yosef, Ghazi.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 Här kunde vi sovit om vi ville, men...

 
 
 ...Varför sova inne när man kan sova under en riktig stjärnhimmel med tusentals stjärnfall?

 
 
 
 
 
Godaste vi åt på hela resan 'Galaya'. Simpelt är ofta bäst. Det är bra att ha med någon som inte reser utan en Swiss army knife ;)

Lära sig skriva sitt namn på arabiska. En dag ska jag kunna det på riktigt.

 
 
 
Mobarak. Han med alla livsråden.

 
 
Gulligaste familjen fixade kalas på min födelsedag.

 
 
 
 
 
 
 
 Beslutsångesten

 
 Döda havet.

 
 
Våran favoritpool som barn på Mövenpick. Så bortskämda var vi.

 
 Som sagt, inte en ovanlig syn.

Många vattenpipor blev det. Tillslut varsin egen som invigdes på balkongen på vårt sista airbnb i Amman.
 
Tayeb. En dag kanske jag får åka tillbaka igen. Inshalla.
 





































2019-08-20 @ 15:19:39 Permalink Clara Kommentarer (0) Trackbacks ()

kungsleden Abisko- Nikkaluokta 17-20:e juni

Mer än 130km gick vi. På fyra dagar. 43 km den sista dagen. Jag kommer nog förmodligen aldrig gå en så lång sträcka på en dag i mitt liv igen, men om jag blir tvungen, så känns skönt att veta att jag kan bara jag vill. Allt handlar om ens mind-set.  

Vi åt pasta med tonfisk och oliver till middag, levde på nötter och bars under dagen. Satte upp tältet när vi kände oss redo för sovsäcken. Precis där vi ville fick vi bo. Solen gick aldrig ner, så vi behövde inte vara rädda för mörkret.

Jag tänkte så mycket att jag slutade tänka. Om solen sken log jag och om det regnade märkte jag det knappt. På med regnjackan bara. Inget kunde riktigt komma åt mig.

Mina hälsenor är lite trasiga och ledsna på mig nu, men det gör inget, för nu ska jag ta hand om mig. Måla tånaglarna ljusblå och vara stadstjej. Gå till jobbet och känna som om allt vara var en dröm.









































2019-06-26 @ 01:07:29 Permalink Clara Kommentarer (0) Trackbacks ()

dior på v&a

Bättre sent än aldrig. Här har vi en insprationsbomb med en (hel!) del av klänningarna från diorutställningen i London. Samsungmobilkameran suger surprise surprise. 


























































































2019-06-26 @ 00:00:46 Permalink Clara Kommentarer (0) Trackbacks ()

vår i London m gänget





























Insåg precis att det ganska exakt är prick en månad sedan jag fick en helg i London men dessa knoddar. En helg av att bara få göra precis allt en vill. Tyger i mängder, kvalitetstid i världens äldsta (och kvavaste?) tunnelbana kors och tvärs över hela staden. Få träffa vår fina Ellen, gå på Victora & Albert museum, på ännu en fantastisk mode utställning, och äta god mat. Kort sagt en av dom mest inspirerade helgen på år och dagar. 





2019-06-03 @ 04:24:50 Permalink Clara Kommentarer (0) Trackbacks ()

sommaren är räddad


Vi ska sova i beduintält under tusen stjärnfall i Wadi Rum och vandra upp för sandfärgade klippor i Wadi Dana. Bada i döda havet och se på när de tänder hundratals ljus över Petra i skymningen.

Vi ska åka tillbaka till ett hem från ett tidigare liv.


2019-03-10 @ 09:47:15 Permalink Clara Kommentarer (0) Trackbacks ()

berlin polaroider












2018-07-30 @ 07:52:40 Permalink Clara Kommentarer (0) Trackbacks ()

berlin 19-22 juli

Innan jobbet drog igång igen på allvar blev det en weekend getaway med mamma till Berlin för att hänga med min äldsta och bästa vänner. Helt fantastiskt att vi ändå lyckats hålla kontakten så länge.

Började första natten i Sanders fantastiskt fina studentlägenhet som hade allt man kan drömma om som fattig student. Sedan vidare till italienska ambassaden, där man konstigt nog nästan känner sig som hemma. Det är så lyxigt att åka utomlands och hälsa på folk som bor på plats och har koll på vad som är trevligt att se och göra. Vi strosade runt, fick historisk guidning av Sander, badade, åt kebab, drack vin och snackade om allting som vi aldrig hunnit prata om under dessa år till sent på kvällen.

Hade faktiskt helt ärligt glömt bort hur viktigt det är för mig med vänner. Det har blivit så mycket familj och Joel (<3) på sistone att jag tappat greppet helt om alla andra som betyder något för mig. Det är ju även dom som gör mig till den jag är och håller mig intakt.

Är så glad för denna helg jag fick med dom. Ävem så kul att se min mamma så glad. Det är ju exakt så jag minns henne från när jag var en liten människa.





























2018-07-29 @ 20:21:41 Permalink Clara Kommentarer (0) Trackbacks ()

Från berg och natur till stadsmiljö o kultur

Efter bergen blev det några intensiva dagar i Paris. 

En fet släktträff sådär efter några timmars sömn, och sedan raka vägen in till centrala Paris för Gustav Klimt utställning på Atelier Lumieres (ett digital museum där alla väggar projicerades med en resa genom hans konstnärskap. Så sjukt bra koncept!).

Efter Klimt tog vi ett besök på kyrkogården Père-Lachaise och alla legendariska gravar. Där det även fanns en hel del fina monuemt. Måste säga att jag tycker mycket om den judiska traditonen att lägga stenar vid gravar. Blommor vissnar ju, men stenar består. 

Någon dag därpå blev det legoutsällning av Nathan Sawaya och sedan Rodain muséet. 

Det var Frankrike denna gången.




































2018-07-26 @ 21:21:36 Permalink Clara Kommentarer (0) Trackbacks ()

les alpes 2.0

Äntligen har jag tagit mig i kragen och gått igenom bilderna från sommarens vandringen. Så här har vi en härlig liten nostalgitripp från min och Joels vandring i franska naturreservatet Sixt-Fer-á-Cheval i alperna.
\n
\nDet hela började med ett stopp i staden Annecy. Ett franskt Venedig skulle det kunna kallas. Där vandrade vi runt och tryckte vi i oss hemmagjord glass och italiensk mat.
\n
\nEfter en natt där tog vi tåget vidare till staden Cluse för att lifta oss hela vägen fram till Samoës (Något som tydligen är busenkelt i alperna? Kan det vara alla strejkar och icke existerande bussar?), där våran fyra dagars vandring upp och ner för bergen började. Med utsikt över Mont Blanc, som blev Mont Rose i solnedgången.
\n
\nMäktigt är det med berg. Man känner sig så liten och bräcklig där på topparna. Så fort vi kom över uppåt 2500m och över trädgränsen så jag till Joel -Nu tycker jag det börjar bli lite läskigt. För det är det ju så fort man kan se över träden, när det sluttar rakt ner och stigarna är smala.
\n
\nLyckat var det i alla fall. Lite bättre plannering hade inte skadat, med med går inte att gämföra med den som vi gjorde för två år sedan. Häftigt var det att se stugan man sov i natten innan från ett annat berg, och även fantastiskt att kolla på små lusar genom teleskop som kämpar med att ta sig upp på Västeuropas högsta berg. Ett till minne jag kommer bära med mig är att sitta i stugan äta långkok kryddat med nepalesiska kryddor och potatisgratäng medan man lyssnar på sjuka historier från vandringar i Nepal på världens högsta berg.

















































2018-07-25 @ 22:19:12 Permalink Clara Kommentarer (0) Trackbacks ()

midsommar i Paris

Semester. Min första riktiga semester började med några dagar i Paris. Det blev en massa promenerande, tygköp i Montmartre, spontanträff med gammal kompis, samt besök på blandade utställningar. Nu vill jag sy!

























2018-07-02 @ 11:04:38 Permalink Clara Kommentarer (1) Trackbacks ()

En vecka i en stuga i skogen i Frankrike

Hakade på Joels familjeresa till Frankrike nu i början av juli och firade att hans farfar fyllt 80 i en liten stuga en halvtimme utanför staden Le Mans. Gjorde mest det man brukar göra i Frankrike, som att äta sena middagar med massa rätter samt den obligatoriska osten och brödet och vinet som även funkade bra att dricka till lunch tydligen. Staden Le Mans var mycket fin att promenera runt i med romerska murar annan sjuk vacker gammal arkitektur och det var typ det. Somnade varje natt med franska ord snurrandes i mitt huvud och rullade hem därifrån med magen full av pain au chocolat, crepes och annat franskt smörigt, mjöligt och ostigt.

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
2017-07-31 @ 12:44:00 Permalink Clara Kommentarer (0) Trackbacks ()

Kina - Peking

Har varit en vecka i Peking med familjen och hälsat på diplomatsläktingar. Spännande och stort land Kina är. Skulle verkligen vilja utforska mer. Människorna är mycket vänliga och rakt på sak. Peking var inte lika kaosigt och mycket mer västerländskt och modernt än vad jag föreställt mig. Maten var gudomlig och muren  fantastiskt vacker. Blir säkert sista familjeresa på ett tag...

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
2017-05-28 @ 18:17:00 Permalink Clara Kommentarer (1) Trackbacks ()

En tribute till Sandrah och en tillbakablick på en fantastisk resa

Ville bara säga tack för att du orkat med mig i hela 69 dagar 24/7 under alla möjliga omständigheter. Jag som inte ens orkar med mig själv ibland... Tack också för att du pallat ta töntiga konstlade turistbilder på mig och med mig lite här och där. Utan dig och dina fantastiska egenskaper hade jag helt enkelt aldrig fått se så mycket av Asien som jag har fått, så är det bara. Utan dig hade jag varken fått lärt känna mig själv på detta sätt eller hittat tillbaka till delar av mig som jag tappat bort när jag blivit lite för trygg på den plats jag stått och trampat på det senaste året.
 
Jag är även så stolt över dig! Som trotsat så många av dina största rädslor. Paddlat kajak i halong bay, sovit 3m från vattnet under stora åskväder i Kambodja, simmat genom en grotta i Thailand, åkt nattbuss kors och tvärs över länder på lagom osäkra vägar i många långa timmar och sovit brevid och tagit hand om mig medans jag var matförgiftad...
 
Jag är så glad att jag har fått växa som människa såhär tillsammans med dig. Till en fantastisk resa och alla år vi haft varandra samt till fler resor och många år till..!
 
Jag förstår att folk är trötta på att se bilder från denna resa, men det är inte jag! Så här kommer några fler favoriter från alla land.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
2017-05-10 @ 21:54:00 Permalink Clara Kommentarer (0) Trackbacks ()

Sök i bloggen
Senaste inläggen
Kategorier
Arkiv
Länkar
RSS 2.0