en chill januari 2019
Semlepremiär, snö regn och slask, jobb, tripp till Uppsala samt mysig skåning på besök kan sammanfatta denna januari ganska bra.
Inte så mycket sömnad och inte särskilt mycket stickning heller för den delen, men däremot en hel del meditation. Har börjat använda appen headspace som har förföljt mig ett tag och jag kan verkligen varmt rekommendera den till de som är nyfikna. Det är skön australiensisk engelsk helt odömmande röst som guidar en genom meditationssession på 5-15 min. Låter ju helt knasig när jag säger det, men att köra tio min varje dag har verkligen fått mig att slappna av och vara lite mera i nuet.Denna månad har jag helt enkelt satsat på det och att gå på olika friskispass 2-3 gånger i veckan gärna skivstång yoga core och spinning. Blir spännande att se vart kroppen och hjärnan leder mig i februari.
En sak jag har stickat är ett par barnvagnar som förhoppningsvis kan få hänga någonstans i butiken såsmåning om
egna bivaxdukar
Jag har alltså råkat göra 100st bivaxdukar, så om någon skulle vilja köpa så här jag massor!
Bivaxdukar är alltså något man kan använda istället för engångsplast och folie. De är återanvändningsbara eftersom man kan diska dom för hand med vatten och diskmedel. Det är även så att bivaxet har antiseptsika egenskaper så man kan förvara all mat i dom förutom rått kött, men det känns kanske ändå inte så najs.
Här har vi dom
Än så länge tycker jag de funkar asbra och jag är jättenöjd
• Bli bättre på att spara pengar för framtiden
• Rensa bland mina prylar samt hjälpa mamma storrensa.
• och sist men inte minst försöka sluta känna att jag har ansvar för alla runtomkring mig. Detta var lite av årets första insikt. Att jag ofta tar på mig hur folk mår och tror att det är min uppgift att alla ska må bra. Det här har blivit ett stort problem, och är något som gör att jag har jättesvårt att slappna av och släppa lös mig själv helt. Jag kan känna att jag har ett ansvar för människor i min närhet som jag inte ens känner. Vilt främmande människor som jag tror ska påverkas av hur jag är eller vad jag säger. Detta stressar mig förstås enormt och har gjort att jag drar mig för sociala sammanhang med för många främmande människor som jag inte känner mig trygg med. Trots att jag egentligen innerst inne är en mycket social person. Att bara inse detta var en stor befrielse.
från dec 2018 jan 2019 tankar kring detta
Har skrivit upp en liten lista med mål i år. Tror nog det kan vara bra att sätta upp lite punkter att försöka pricka av mer eller mindre eller bara ha i åtanke, känner mig nog redo för det igen. Några av målen är rätt lika dom jag skrev ner för 3 år sen men jag tror att jag kanske kan lyckas denna gång.
Punkterna lyder:
• Träna för att bli starkare och må bra• Bli bättre på att spara pengar för framtiden
• Rensa bland mina prylar samt hjälpa mamma storrensa.
• Att ta körkort (det skulle va en frihet)
• och sist men inte minst försöka sluta känna att jag har ansvar för alla runtomkring mig. Detta var lite av årets första insikt. Att jag ofta tar på mig hur folk mår och tror att det är min uppgift att alla ska må bra. Det här har blivit ett stort problem, och är något som gör att jag har jättesvårt att slappna av och släppa lös mig själv helt. Jag kan känna att jag har ett ansvar för människor i min närhet som jag inte ens känner. Vilt främmande människor som jag tror ska påverkas av hur jag är eller vad jag säger. Detta stressar mig förstås enormt och har gjort att jag drar mig för sociala sammanhang med för många främmande människor som jag inte känner mig trygg med. Trots att jag egentligen innerst inne är en mycket social person. Att bara inse detta var en stor befrielse.
I det sista målet kanske det till och med ska ingp att ta tag i detta på riktigt och söka profssionell hjälp. För det är ju något som bromsar mig mycket i vardagen. Saker som borde kännas kul känns liksom inte kul. Vi får se.
Vi går vidare till att släppa det året som har gått. Här har vi iaf dom mest gillade bilderna på Instagram som någon slags sammanfattning på 2018. kännas som om dessa bilder lika gärna kunnat vara från 2017. Jag har helt tappat uppfattningen av åren som pärlor på ett pärlband. Så som det nog ska kännas. För mig känns det mer som om alla år ligger huller om buller i en enda stor hög av olika liv. Ja så känns det. Och varje liv är en klump av ca 5 år. Det kan delas upp det såhär: de 4 första åren i som jag inte minns utan att kolla på bilder. De 5 åren efter i Jordanien, mina grundskoleår på Lidingö, min gymnasietid på St Eriks och de senaste snart 4 åren efter det. Sidospår...
Hursomhelst även om det varit en berg och dahlbana känslomässigt alla de senaste åren, så har jag något som jag verkligen är glad över med 2018: att det faktiskt har varit ett extremt kreativt år. Jag kom verkligen igång med sömnaden seriöst det här året. Vilket är något jag nästan trodde att jag skulle ge upp helt. Men jobbar man i en tygbutik och omringar sig med duktiga kreativa sömnadsmänniskor så blir det som det blir. Det blev även året jag stickade som en tok och ritade tre hela porträtt! Ett på Joels farfar och en bild med farmor och farfar. Är himla nöjd även om jag fick tvinga fram dom.