En fredag

En fredag bara två veckor till matte och samhällsprov så sa jag hejdå till min pappa som åkte till Portugal över helgen för att jobba. Sedan satte jag mig och petade på min samhällsuppsats, dränkte mina ögonlock i röd färg och släppte ut mitt fettiga hår från hästsvansen som den fått vara i hela veckan bara för att jag kände för det. Efter att ha sminkat av mig åkte jag in till stan för att träna mina just nu värdelösa muskler, som redan sa aj från grådagens klättring och säger ännu mer aj nu, med min bror o hans tjej. Dagen avslutades med en födelsedagsmiddag hos min brors mamma där jag fick lyssna på bland annat min bror och mammita sjunga samt spela piano och gitarr. Vilket bland det mysigaste mest kravlösa och inspirerande jag vet. <3

 
 
Nu är det inte fredag längre och det är dags att gå och lägga sig och somna från en lite bättre dag än många andra dagar.
 
Här har vi mig i stunden då jag fick feeling av mitt fettiga hår och färgen röd.
 
 
 
 

Sociala medier på mina villkor - en allmän tankeröra att ta med en nypa salt

 Var på jakt efter mitt gamla jag och hamnade på tumblr. Jag tror jag ändå fått mycket utav denna hemsida genom åren som gått. En period slutade jag helt eftersom jag tröttnade och det tog upp en för stor del av min tid (som idag övergått till Instagram, snapchat och fb, som inte är mkt bättre *suck*). Men nu, de senaste månaderna har jag börjat använda mig av tumblr igen och denna gång på mina villkor vilket känns kul!* Så kolla in om ni har lust att se vad jag inspireras av. För mig är min tumblr som en enda stor mood board.

 

Appropå tumblr och sociala medier så jobbar jag just nu på en debbaterande artikel till samhällskursens kapitel om massmedia, det går sådär, men shit vad jag får perspektiv på hur hjärntvättad man blir av medier, speciellt sociala medier. Jag mår lite illa när jag tänker hur beroende jag är av exempelvis instagram och hur mycket tid jag lägger på det, men framför allt hur lite jag får ut av det. Det är den värsta sortens distraktion och lättaste sättet att prokrastinera saker man egentligen bör göra. Tänker även på all smygreklam som letar sig in överallt och manipulerar. Det är obehagligt hur bra allt anpassar sig efter ens intressen och det är farligt att läsa artiklar på fb när man egentligen borde läsa relevanta nyheter som ger en mer verklig bild av världen. En sak som skrämde mig en del med det jag har läst om utvecklingen av Internet och medier är att det är färre och färre kvinnor som tar del av traditionella medier såsom dagstidningar (DN,SvD) och public-service tv (SvT). Jag vet att jag har varit en av dom men det är dags att skärpa sig för om vi inte vill ha en mansdominerad värld så måste vi ha koll på vad det är som händer i världen, och för att få en bra bas för att kunna ta viktiga beslut så som att gå och rösta måste man ha en bra faktagrund. Detta får man inte genom att kolla på skräp eller läsa länkar på facebook eller nyhetsrubriker.

 

Ville bara ta och dela med mig av denna tanke. Det är dags att upplysa om sociala medier, nyheter och reklam och tänka igenom hur vi vill ha det och vad vi vill lägga vår tid och energi på. Vad som egentligen är viktigt.

 

Jag ska helt enkelt bli bättre på att läsa och se på relevanta nyheter och verkligen försöka sluta upp med att lägga alla timmarna av mitt dygn på fb och instagram. Däremot tänker jag gå in på tumblr då och då och låta mig inspireras av bilder jag gillar.

 
 
 
 
 
 

Att få slummra mitt på dagen i din famn

Jag har levt på de timmarna vi fick i söndags hela denna regniga måndag. Jag inser att jag är farligt kär eftersom den värsta tanken jag kan tänka mig just nu är att han skulle lämna mig. När han tittar ner på mig med sina stora bruna ögon rusar blodet och jag känner mig så sårbar och liten, men ändå inte rädd. Jag vet att det inte är helt hälsosamt, men han är det finaste jag har. Jag jobbar verkligen stenhårt på mig själv just nu, men jag är osäkert på om jag kommer någon vart. Det är så få saker som kommer under ytan på mig. Som jag verkligen bryr mig om. Dessa likgiltighetskänslor har verkligen blivit en del av mig och det skrämmer mig. Jag vill kunna uppskatta det lilla. Men allt känns så pretentiöst. Till och med mina tankar och känslor.

 

 
 
 

RSS 2.0