Pinturas con acuarelas en Chile

Enda och bästa julklappen i år var mitt stora akvarellsett som jag fick av mamma. Vilken livsinvestering. Ska användas flitigt framöver. Finns så mycket man kan göra och lära sig med akvarellfärg. Men förstra viktigaste lektionen för mig är definitivt tålamod.. (:
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
 
 

vardag och karantän i Santiago

Fyra veckor fick jag gå i skolan i Bellavista. Fyra fina, men intensiva veckor. Tog ett tag att smälta allt jag lärt mig, men mina lärare är fantastiska. Med massor av energi går dom igenom saker på ett naturligt sätt genom att blanda grammatik och glosor med historier om Chile, samhället och egna berättelser om vardag. 
 
Vissa dagar funkar spanskan bättre än andra. Ibland känner jag mig mer inne i språket och orden liksom kommer naturligt till mig. Det bästa är när jag är pigg, men avlappnad - inte tänker för mycket. Det är när jag börjar försöka översätta meningar från svenska eller engelska, som det kör fast sig helt och hållet.
 
Har aningen svårare med motivationen nu när jag inte får använda spanskan naturligt på gatan och jag bara har en timmes lektion dagligen via Skype/zoom, men mina lärare gör ett mycket bra jobb ändå. Mycket hänger på mig vilket gör det lätt att tappa tråden. Finns ju överväldigande mycket att lära, som jag VILL lära mig.
 
För att hålla humöret uppe i karantäntider (får bara gå ut för att handla med speciellt tillstånd som man ansöker om på nätet) så börjar jag dagarna med goda frukostar, varannan dag så tränar vi tabatapass, ser bra filmer och serier, växlar mellan att plugga spanska och teckna/måla, samt kramas och laga god mat tillsammans. I helgen gjorde vi mojitos, jag klädde upp mig som om vi skulle gå ut och vi hade en fin kväll med musik. Sånt som är nödvändigt! Speciellt när takterrassen och allt är stängt sen coronaktisen bröt ut ordentligt även här med.
 
Såhär har vi bott sen vi kom tillbaka från Patagonien! Är så glad att vi fick uppleva det. Tajmingen är ju ändå ganska lyckad för oss med karantänen om man får säga så. Han även få uppleva en del av Santiago, en riktig demonatration, kanske den största kvinnomarchen i historien, Cajon del Maipo från hästrygg med mina danska vänner, efter skolan aktiviteter (vinprovning och cevichekurs),Humanos Derechos museet och Cousiño Macul vingården.
 
(null)
 
(null)
 
 
 
(null)
 
(null)
 
(null)
  
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
 
(null)
MANGON och AVOKADON är bäst här.
 
(null)
 
 
(null)
 
 
(null)gatukonsten, mycket inspirernade 
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
 
(null)             
 
 
(null)
 
 
(null)
 
(null)
 
 
(null)
  
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
Los Dominicos Parque, ett litet hantverksmecca.
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
process process, allt man gör blir inte veckert eller som man tänkt. Men har verkligen börjat fatta grejen med att utvevckla, stryka, prova, ta bort lägg till.
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
en typisk karantänsyssla
 
(null)
 
(null)
kanske den dyraste karbonaran någonsin. Men värt.
 
(null)
 
(null)
 
 
 
(null)
 
(null)
mer karantänsysslor
 
(null)
Lucas, aka spädbarnet eller spädbarno, gillar att skapa en illusion för sina kompisar som ska visa hur bra han har det.
 
(null)
 
(null)
Vi får se vad detta landar i tillslut.
 

RSS 2.0