Kina - Peking
Har varit en vecka i Peking med familjen och hälsat på diplomatsläktingar. Spännande och stort land Kina är. Skulle verkligen vilja utforska mer. Människorna är mycket vänliga och rakt på sak. Peking var inte lika kaosigt och mycket mer västerländskt och modernt än vad jag föreställt mig. Maten var gudomlig och muren fantastiskt vacker. Blir säkert sista familjeresa på ett tag...
Genom låga moln, båda två, under himlen vi målat blå
Dagens låtrad som varit på repeat i mitt huvud hela dagen är Anton Kristianssons "och alla åren blir ett liv... (,och våren är förbi, men vi ska aldrig dö...)".
Har helt ärligt talat haft svårt att anpassa mig till vardagen, rutiner och Stockholms schizofrena väder här hemma, men jag ställer alarm och går upp och betar av små listor på saker som behöver göras ändå. Trots att jag inte har någon motivation till att göra något eller hopp för framtiden. Jag har skrivit upp mig på tre komvuxkurser som startar i augusti som jag förhoppningsvis ska få plugga och klara av.
I övermorgon åker jag tillbaka Asien med min familj, ska nämligen till Peking en sväng. När vi kommer hem, om en vecka kommer det tydligen flytta in fyra blåögda katter till oss varav en ska stanna för gott. Så muusigt (som lilKlara kanske hade sagt). Lite såhär har tiden sen jag kom hem sett ut i bilder:
Gomorgon
Hej Sverige, Gud vad kall du är. Fick sova med två täcken inatt.
Idag blev det back to basics. Att landa på Arlanda i förrgår var som att sätta ett grått filter på hela min omgivning. Jag saknar färg. Till och med i min frukost. Vill tillbaka till tropiska frukter och nutellacrepe vid en turkosblå strand. Nu ska jag sluta tjata och försöka ampassa mig. Här finns det ju ändå drickbart kranvatten.
En tribute till Sandrah och en tillbakablick på en fantastisk resa
Ville bara säga tack för att du orkat med mig i hela 69 dagar 24/7 under alla möjliga omständigheter. Jag som inte ens orkar med mig själv ibland... Tack också för att du pallat ta töntiga konstlade turistbilder på mig och med mig lite här och där. Utan dig och dina fantastiska egenskaper hade jag helt enkelt aldrig fått se så mycket av Asien som jag har fått, så är det bara. Utan dig hade jag varken fått lärt känna mig själv på detta sätt eller hittat tillbaka till delar av mig som jag tappat bort när jag blivit lite för trygg på den plats jag stått och trampat på det senaste året.
Jag är även så stolt över dig! Som trotsat så många av dina största rädslor. Paddlat kajak i halong bay, sovit 3m från vattnet under stora åskväder i Kambodja, simmat genom en grotta i Thailand, åkt nattbuss kors och tvärs över länder på lagom osäkra vägar i många långa timmar och sovit brevid och tagit hand om mig medans jag var matförgiftad...
Jag är så glad att jag har fått växa som människa såhär tillsammans med dig. Till en fantastisk resa och alla år vi haft varandra samt till fler resor och många år till..!
Jag förstår att folk är trötta på att se bilder från denna resa, men det är inte jag! Så här kommer några fler favoriter från alla land.
Thailand
Vårt sista land på denna resa blev visst Thailand. Ärligt talat blev det så mest så för att vi var sugna på att sörpla sol och få färg innan vi skulle hem igen. Så direkt efter vi flugit från Ho-Chi Minh så kastade vi oss på en buss ner till sydvästra delen av Thailand och ön Koh Lanta (en hemsk 32h resa där vi behandlats som paket). Här nere blev det en hel del sol, snorkling, bad, marknad samt annat sånt som pensionärer tycker är kul, tills vi blev för rastlösa och åkte vidare till andra öar så som Koh Pagan och Koh Tao. Där det blev mer snorkling och sol. Har blivit mer beroende av mango (som om det ens var möjligt) efter att har levt på mango sticky rice till både lunch frukost och middag. Något som egentligen ska föreställa en efterrätt där man får mango med sötat kletigt ris tillsammans med kokosmjölk. Är sugen på att starta en mangoshop där man ska kunna köpa allt man kan tänka sig format som mangos och med mangosmak...
Nu är vi hemma igen och Gud vad konstigt det känns. Hur mycket jag än försökte förbereda mig på att komma hem och vara beredd på att allt skulle stått stilla här så går det inte att förbereda sig på något sådant. Jag känner mig så förvirrad och lite tom. Har aldrig varit med om så mycket och haft så kul under en så lång period. Två månader gick så fort och det känns bara helt overkligt, som om allt bara varit en ändå lång färgglad dröm.
Nu är det dags att vakna upp till verkligheten igen. Tillbaka till vardagen och kraven.
