Sommar. Allt blir så mycket enklare på sommaren. Lite för bra för att vara sant. Det är varmare, jag känner mig vacker, mer kreativ, rolig, jag drömmer stora drömmar om framtiden och jag känner mig glad. Jag är bortskämd som får ha det så här bra och jag ska göra det bästa av att driva denna glada energi till någonting bra, någonting stort.

I Skåne har jag klappat katt, badat pool, tagit vara på den lilla sol som varit, ätit goda frukostar, malt böcker, skapat med penna och papper fyndat Ida Sjöstedt för 20kr på loppis, fyllt år, ätit rökta grönsaker, gräddtårta, hängt med min skånska själssyster, sytt ca 100 paljetter på en hatt, funnit den godaste ginger beeren någonsin, fastnat i Malmö en natt och varit på glitterfest.

"Gör en pankaksmin"

Det var en vecka med en hel del sol, släkt, vänner, roadtrips till både suder för pizza och norr till fårö för crepês, gammal sten som slipats av vind och vatten, camping och bad!

Jag upptäckte även ponchon och sprang mina snabbaste två km.

Hälsade på hos storebror, snodde en bok och sov på hans säng medans han skapade musik.

Han hälsade på hos oss och firade mellanlitenbror med födelsedagsmiddag.

Träffade en fin vän och tog en prommenad i Stockholms värmebölja. Åt belgiska våfflor och lunch där slussen möter gamla stan. Mötte upp en till vän, prommenerade och svettades lite till tills vi sog oss ner och drack cider.

Mötte Alma av en ren slump på tuben och gjorde henne sällskap hem. Gick ut tog en öl och mötte en av hennes gamla kompis som nu förtiden är delägare i en nattklubb.

Åt en räkmacka i solen med mamma.

Firade mammas födelsedag med morotskaka, nattdopp och hasselbackare.

Träffade Ida ett antal gånger. En gång för en prommenad en dag tränade vi i trägården och en dag gled vi runt på stan, mötte upp Axel och drog hem till hans bror.

Morgonen därpå vaknade jag hos Lydia, brevid Sandrah som hade bråttom hem. Men jag hade tid för att bada i varmt vatten och träffa Dennis.

Sista natten innan det var dags att dra vidare till min vecka på Gotland åt jag rödbetsrisotto kollade på en film/dokumentär(?) som jag aldrig fick grepp om, hade halvdjupa konversationer och kom hem sent.

Tillsammans med Ellinor (Som jag för övrigt är fruktansvärt imponerad över med.) gjorde jag något galet. Precis vad jag behövde för att ta mitt hjärta och min hjärna från saker och ting, vara glad och känna att jag klarar av vad jag ger mig in på. En underbar vacker stockholmskväll, en high-five här och där från min partner, en grym spelista, pepp från randoms, nya stödstrumpor och, ja en snygg springtröja och Ann-Sofie back x Nike väska på köpet, så kom jag hela vägen runt. Mina första 10 km. Helt underbart var det. Lite som min mamma sa på studenten: Ett stort steg för mig ett myrsteg för människan.

Idag var det alltså exakt en månad sen jag, mamma, Emanuel och Fingal mötte upp Sandrah i Athen. Bussen därifrån gick till hamnen där en båt tog oss till ön Paros. Dagarna började med grekisk yoghurt, (som absolut inte går att jämföra med den som finns i Sverige) hounung, färsk frukt, valnötter och persikaiste. Dagarna fortsatte med sol, mer god mat, dagsutflykter till lilla staden Naoussa, klostret på kullen och snorklingsbåturer runt antiparos och bad i klarblått vatten. Kan det bli en bättre avkopplings semester? Under denna vecka fick jag även låna Sandrahs favoritbok Tusen Strålande Solar av Khaled Hosseini, som numera är min favoritbok med (so far...). Grekland är så drömmigt med sina vitkalkade hus, koboltblåa fönsterluckor, uteserveringar, kattungar, boganville, och klara turkosskiftande hav.

 

Btw vi bodde även med en fin liten sköldpadda som hette Herbert, ni vet, den förlorade ninjaturtlen.

Bildbomb:

 

Nu är jag redo för att gå ganska exakt en månad bak i tiden och påminnas om den underbara dagen då jag tog studenten. Eller dagen var inte bara glad, det var en himla massa blandade känlor, men mest glädje.

 

I en egensydd klänning, vita docmartens, lockat hår och förstås mössan på! Tog jag mig till skolan där bubbel, (godaste) frukost(en i mitt liv) och glad stämmning väntade mig.

 

Så många fina tal och ord av visdom väntade också och man kunde inte låta bli att börja gråta då. Så mycket nostalgi och eufori. Har aldrig varit omringad av så många som jag älskar. Tack så mycket SK12 för de tre bästa åren i mitt liv. Och tack för den underbara avslutningen på det hela. Tänk vad mycket jag har lärt mig på så lite tid, hur mycket jag utvecklats som person. Allt är tack vare er. Och nu ger vi oss ut åt skilda håll för att lära oss mer. Hoppas våra vägar korsas någon gång då och då. Nu förstår jag verkligen utrycket "första dagen av resten av mitt liv".

 

Okej

Ja.

 

Han har gjort slut. Han tycker inte om mig på det sättet som jag tycker om honom mer..?

 

Och

Ja.

 

Det kanske han inte har gjort på jättelänge.
Visst det är säkert bättre såhär. Inte som om han har funnits där för mig på jättelänge. Har i stort sett bara varit tagen för givet.

 

Men. Det är så orättvist. Han är så djupt inrotad i mig och det var jag aldrig i honom. Han kan gå vidare och inte behöva påminnas av mig på samma sätt som jag gör (av alla små skitsaker). Det är svårt att ta bort någon som har funnits i baktankarna hela tiden.

 

De där orden man helst a allt vill höra har jag inte fått höra på hur länge som helst.
Och man ska inte behöva sakna någon när man bor i samma stad.

 

Men

Ja...

 

Den där mungipan som sticker iväg före den andra när du ler...
De där ögonen som man inte riktigt kan kolla rakt in i för då drunknar man. De där ögonbrynen som utrycker så mycket...

 

Och ja

 

Alla de där konversationerna komplimangerna 

 

Jag vill inte fästa mig vid någon sådär någonsin igen. Jag vill inte vara svartsjuk. Jag vill inte. Jag vill inte.
Jag vill inte vara som du.
Feg.