Här sitter jag och är förkyld igen. Tror att det är min kropp som försöker säga att jag behöver börja ta träningen lite mer på alvar igen. Annars har mina veckor sett ut typ så som jag beskrev att jag hoppades de skulle i ett inlägg längre ner: Tar de jobbpass jag kan få, syr, läser osv. Men, det där med att vara snål är så mycket svårare än man kan tro. Speciellt när man har mycket dötid och är van vid en annan typ av livsstil där man kan säga ja till allt man har lust med. Vill ju kunna gå ut på fika, ta en öl, gå på teater, hänga med och klättra mm. och det är så svårt att säga nej till sådana kul grejer, men allt sånt kostar ju pengar. Man får helt enkelt ändra tankemönster och komma på billigare saker att hitta på. Vara mer kreativ helt enkelt. Det är nog bra hjärngympa att hålla koll på vad varje öre går till men inte är det särkilt kul. Man fråmstår lätt som tråkig och opepp.

Min nya hobby är föresten att experimentera med smink. Har känt mig så inspirerad när det kommer till det. Synd bara att jag har så känsliga ögon. Fattar inte hur folk kan kleta på så mycket varje dag utan att deras ögon reagerar på det. Och även synd att man tycker att man måste ha alla produkter som finns för att kunna skapa. Även här gäller det att vara smart och kreativ. 

( fint, men det är ej jag som skapat ((: bara ett litet smakprov på inspo )

Våga vara patetisk. Underbart motto om ni frågar mig, och något många måste öva på idag tycker jag. Detta samhälle är lite för seriöst, lite för stressigt, lite för stelt och lite för fegt. Man bör våga stå upp för vad man tror på, ta fler risker, klä sig hur man känner för och le och skratta lite mera.

Jag fick för mig att göra något som tydligen många andra fått för sig att göra detta nyår, helt enkelt att skriva en lista med mål istället för att ha nyårslöften som ju bara är bundna för att bli brutna. Detta är helt enkelt lite mer kravlöst. Så här har vi dom:

* Bli mer självständig och ta lite större risker*

* Sticka i fler blå nålar i min världskarta

* Ta bättre hand om mitt kropp och speciellt se till att min nacke blir bättre

* Bli bättre på att tänka igenom köp noggrant innan de genomförs och fråga mig själv flera gånger om detta verkligen är något jag behöver

* Teckna, måla och skriva mera samt lära mig ta bättre bilder (skaffa en riktig kamera?)

* Sy mera!!

* Spendera mindre tid framför skärmar skrollandes igenom tråkiga onödiga flöden

* Umgås mer med 'gamla' vänner och hålla kontakten med nya

* Spela sällskapsspel och ha djupa intressanta konversationer

* Möjligtvis flytta hemmifrån?

* Lära mig liiiite mer franska eventuellt bättre spanska

* Föra över viktiga grejer från datorn och göra en backup på min hårddisk

* Våga prova söka in på intressanta utbildningar

* Hångla (jaa med dig Joel såklart!) och kramas mera

* ta fler promenader och uppskatta naturen och allt det där lilla som finns omkring mig som jag brukade vara så bra på

* Att förhoppningsvis förhoppningsvis boka in en intensivkurs och ta körkort!

 

 

 

Att bada är typ det enda jag orkar göra nuförtiden. Hur hittar jag tillbaka till min ork och motivation? Det är inte som om jag tycker att det vi läser i skolan är helt ointressant, tvärtom ganska spännande och viktigt. Ändå ligger böckerna bara där och kollar på mig och ger mig ångest. Och vad händer sen och vad händer sen och vad händer sen? Behöver någon som säger att det kommer att lösa sig. Att detta kommer du göra sen Clara. Men tyvärr är det jag bara jag som kan och ska veta det.

Mycket men ändå lite har hänt de senaste dagarna, oj vad tiden går fastän jag inte gör någonting. Har nog aldrig varit med om att tiden gått riktigt såhär fort. När jag känner mig redo för att det ska vara måndag är det redan fredag. Som min tid har stannat eller spelas i slow motion medan resten av världen och det som händer runt omkring mig snabbspolas.

Jag längtar efter att åka iväg,
att vara den som drar och lämnar efter istället för att vara den som är efterlämnad.

Jag längtar efter en större distraktion.
Något som får tiden att gå lite snabbare och för tankarna till andra saker. Nya färger, nya platser och nya känslor behöver få komma in i denna kropp och bo.

Jag vet att du redan är trött på att lirka saker ur mig.

Jag märker att du redan börjar tappa tålamodet med mig.

Jag känner hur vi sakta men säkert växer/glider ifrån varandra.

Denna situation känner jag igen allt för väl, och den här klumpen i magen blir till tårar nästan varje kväll, igen.

Kan inte riktigt fatta att dessa människor varit mina vänner i 16år. Att man kan växa upp tillsammans och ifrån varandra, förändras så mycket men ändå så lite och fortfarande vara så nära och ha så kul tillsammans. Det är fint och lyxigt.

Vilken värld att vakna upp till idag, men får man ens vara förvånad? Som George Carlin har sagt: "Never underestimate the power of stupid people in large groups." Så som världen ser ut idag. Klart den kan bli värre. Det är ju inte precis som om mänskligheten utvecklas åt rätt håll. Vad kan jag göra mer än att försöka sprida bra budskap och glädje? Synd bara att hat väger tyngre och sprids lättare. Men nog om Amerikanska valet och andra dumma val mänskligheten har gjort

Idag har det varit snökaos. Det har alltså snöat konstant hela dagen och för de som lyckats miss det så har all busstrafik har varit avstängd i hela Stockholm, så jag har stapplat mig till skolan och hem. 6km från till och från Ropsten. Nu är det väl bara att leva vidare.

Alltså deadlines på skrivande.

Det händer inte att jag inte blir stressad och får panik, hur lång tid det än är jag har på mig. Jag kan inte prestera som jag vill. Det blir verkligen som något jag måste pressa ur mig, och det bara blir inte bra. Helt enkelt som en bajskorv. Ville bara dela med mig av den tanken, eller i alla fall få den ur mig eftersom jag har så svårt att fokusera och har hamnat i ett negativt tankemönster.

 

Jag njuter av det sista av den färgglada hösten, kontrasterna av de svarta trädstammarna och bladen både på marken och i trädkronorna som blir radioaktivt röda gula och rosa när solen lyser på dom. Det är den tiden på året då man kan köpa granatäpplen på ica rudboda för 10kr st. Jag känner mig nykär fastän du inte är här, för alla de här sakerna tar mig tillbaka till den här tiden förra året.

Det har alltså gått ett år sen han stod där utanför mitt jobb kl 15.00 på Mäster Samuelsgatan och jag kände, nästan redan från början att det här kunde bli bra, att det här var något helt annorlunda. Någon som var så blyg för att träffa mig och så nervös för att sabba det att de inte kunde sluta trumma med fingrarna på bordet. Någon som lyssnade på mig, uppmuntrade mig och sa att jag kunde bli vad jag ville.

Det blev inte annat än bra. Sen dess har du lärt dig tyda alla små skillnader på mina röstlägen och vad de betyder, lärt mig om världen från ditt perspektiv och aldrig slutat peppa och uppmuntra och hjälpa mig hitta vad jag vill göra. Tack för att du finns Joel.

"Tre plagg du måste äga"

Nej. Låt mig bestämma själv.

Kan inte låta bli att tänka så när jag ser sådana inlägg. Är jag den enda som blir barnsligt provocerad? Blir i motsats sjukt osugen på att köpa dessa plagg bara för att någon annan tycker att det är ett måste på grund av att det är trendigt eller för att alla andra har det. Köp istället kläder som du känner dig bekväm i, tycker är snygga, gör dig glad, eller har en riktigt funktion. Det är i alla fall vad jag utgår ifrån när jag köper kläder trend eller inte trend. Utgå istället från vad du gillar (och förhoppningsvis kommer gilla en långt tid) och kan göra något kul med i kombination till annat. Våga vara unik. Våga vara dig själv.

Detta är vad jag kallar stylish

Förut var du min stora mening
Du gjorde alla mina dagar

Men nu finns du inte här i ditt fysiska jag,
och du kan inte göra mina dagar genom telefonensamtal

Så nu måste jag hitta min mening i annat

Och det känns tungt,
Men allt blir väl bra tillslut
På ett eller annat sätt

 

 Uppdate: Varför hittar jag alltid min mening i andra människor?

Social medier kan verkligen få mig att må illa ibland. Det ständiga bekräftelsebehovet och skapandet av en image om att allt är perfekt och underbart, och att man alltid har kul. Varför håller man på så och ljuger för sig själv och andra? Förskönar allt och döljer det som känns jobbigt och orätt. Varför kan man inte ta och vara lite ärlig mot sig själv och andra istället? Något alla skulle må bättre av. Dessutom hatar jag att det är så lätt att ta reda på saker om andra som man egentligen inte riktigt vill veta saker om. Varför bryr man sig överhuvudtaget så mycket om vad andra omkring en känner, tänker och tycker om allt man gör? 1000 vänner på fb 100 likes på din pp... Vad säger det egentligen om dig? Ingenting. Allt är bättre i vetkligheten. Lovar. Vill inte leva i något så konstruerat.

Ska nog ta och bli punkare igen.

Från en av mina handgjorda pysselböcker som liten. Alltså jag kvävs av min skrattatack. Hur jag än vrider och väder på det går det inte ihop. Älskar att någon har sparat detta.

Målning av Paul Klee

- The-thermosar
- Soppor
- Fina färger i naturen
- Levande ljus
- Tjocka täcken och filtar
- Stickat
- En extra anledning till att kramas

Försök till att vara posetiv och göra det bästa av kylan och mörkret. Känner mig dock så sjukt tom på något sätt, ytlig och utan innehåll, men kämpar vidare. Känns som det märks i mitt värdelösa skrivande — som verkligen kan spegla hur jag känner och mår. Men är glad av andras glädje. 

Såg en bra film häromdan med familjen som jag lätt tipsar om "Captain fantastic" (den var motsatsen till ytlig) och tipsar även om Elliot Smith och hans låtar som "Between the Bars", "Angeles", "Say Yes" och "Needle In The Hay" och typ bra musik överhuvud taget.

En fin bild av Egon Schiele apropå ingenting

 

Och en bild på min anmoder Katarina Sjöberg från Gotland apropå att jag är hos mormor och morfar i Eskilstuna just nu

Lever på min nostalgi och små saker jag ser som kan lätta upp mitt sinne lite.

Väntar två veckor på att någon ska komma hit.
Hinner inte ens märka att han är här förens jag ska längta efter honom igen.

Vad väntar jag på? Vad har jag att se fram emot?

Somnar hungrig.
Tränar.
Inget händer.

Trivs inte med mig själv,
Får aldrig någonting gjort

Vad fan är det här ens för liv?

Känns som jag är tillbaka där jag började igen.

Det är alltid samma gamla jag med hängiga bröst, slapp rumpa, runda mage, korta tjocka ben, trassligt hår, små ögon, sneda gula tänder, breda axlar och krokiga stora näsa.

Jag vill bara börja om. Göra något nytt och flytta härifrån.

Vad är ens meningen med detta liv?

När det går mot mörkare tider får man inte glömma bort att piffa till sig lite exta. Våga vara färgglad och ha på sig de där smyckerna som är så himla fina men tyvärr bara ligger och samlar dam.

Igår var en sån där hänga i nya blå blommiga finska påslakan dag. Man läser ikapp det man måste till skolan, tar en promenad till ica, sitter på något annat ställe och läser i en av alla tusen böcker man vill hinna läsa innan man dör och sen kollar på en inspirerande dokumentär. Sånt som man aldrig annars tar sig tid till. Jag har insett att det är en konst att kunna göra det utan att bli rastlös och stressad. Den konsten har jag nog nästan svart bälte i. Idag blir typ en sån dag med, fast med ett skivstångpass på stutet. Imorgon ska jag gå på min tredje föreläsning om västerländsk mode historia.

(Blir det någonsin något körkort Clara?)

"Colour can raise the dead."
- Iris Apfel