lillablue -

dagar i maj

Min mamma är som en busig liten karaktär från de bästa sortens barnböcker (typ mumin) och jag hade aldrig velat uppfostras av någon annan.

Det är sån tur att hon finns när min kropp bara kolapslar i en enda röra från ingenstans, utan förvarning och bara vägrar i över en vecka. Något som verkar vilja hända någon gång varannan vår.

Är iaf tillbaka på benen igen och de blir mindre skakiga för varje dag, men fasen vad kroppen är ett stort jävla mysterium ibland.

Här är alltså mamman i en liten bildseire dansandes i mitt senaste avslutade projekt på axlarna. Lär dröja tills den behövs påriktigt igen pga denna galna sommarvärme som bara vällde in från ingenstans över Sverige.

2018-05-14 @ 22:13:59 Permalink Skapat Kommentarer (0) Trackbacks ()

det är vår men jag vill fortsätta ha vinterkläder

Förra lång-ledig-helgen som jag hade totalstädade jag och rensade ut mitt rum hos pappa. Vilken befrielse! Nu är bara de saker jag vill ha framme framme och allt har sin plats på hyllorna och i lådorna. Jag sorterade till och med trådrullarna så nu vet jag vilka färger jag har och inte har. Farmors gamla lilla strykbräda har dessutom fått en uppgrade så nu är den klädd i fina molntussar.

Annars gör jag det gamla vanliga: typ chillar med katt och stickar, när jag inte är på jobbet och drömmer om vad jag ska sy/sticka när jag kommer hem. Som denna mysiga fluffiga och allderles för varma kofta i mossgrönt. Jag får en känsla av att jag föredrar vinterkläder.

Juste! Här skaffat en asnajs 3D karta över nationalparken i alperna där vi vandrade som jag älskar. Kan peka exakt var jag har varit. Joel kommer föralltid mobba mig för detta

2018-04-26 @ 17:40:18 Permalink Clara Kommentarer (0) Trackbacks ()

påsk

Det vart en lugn men skapelserik påsk i år med en liten sväng förbi Eskilstuna. Drog dit med kusin till mormor och morfar. Åh vad jag trivs med dom. Blir full av nostalgisk lycka, men kan ändå inte tränga bort faktum att tiden med dom tickar. Kan känna väldigt tydligt nu hur mormor glider in i en annan värld. Tryggt att ha kusinen med som stöd då. Funkar så bra med henne. Känns så naturligt. Att få sitta där i en sol som värmer med dom tre, ryggen mot huset och utsikt över gräsmattan som går ner till sjön.

Är lycklig över mycket när jag sitter ner och reflekterar såhär. Men känns som om hjärnan och kroppen inte riktigt fattat det än. Jag är väldigt inspirerad och producerar så mycket som en mänsklig fabrik klarar av utan att må dåligt av det. Jag gör i stort sett precis bara det jag vill göra. Jag ser framför mig hur hela min och Joel garderob är gjorda av bara mig. Tänk att veta att det man bär på kroppen inte är gjort i en hemsk sweatshop. Ganska fantastiskt ändå. Tänk också att kunna leva på det man skapar. Vilken läskig men underbar dröm.

Ser fram emot att bli färdig med den kornblå stickade tröjan på bilden. Bara en halv ärm kvar nu! Snart kan jag gå vidare till nästa projekt...

2018-04-03 @ 01:04:08 Permalink Clara Kommentarer (0) Trackbacks ()

note till alla designers: varför gör ni bara saker i skitkvalitet?

Har tänkt på en sak som gör mig så himla besviken: kvaliten på dyrare plagg. Jag betalar gärna en större peng när det kommer till kläder men då förväntar jag mig att de ska hålla lite bättre. Jag vill inte betala för bara ett märke mera. Jag vill betala för ett bra plagg med funktion och kvalitet som inte är gjord i ett u-land och är full av kemikalier. Inte bara för ett namn som är gjord i samma fabrik som hms grejer. Det har aldrig varit och kommer aldrig vara hållbart.

Både min och min brors fickor på våra reflexjackor vart helt trasiga efter två vintrar och Emanuels hade en stor reva i hela den nedersta delen av fodret pga att hans bälte skrapat emot. Men, se här vad fint jag lagat. Vart till och med finare än vad den var från början (helt vit). Så nu vill ja uppmuntra alla till att laga saker man tycker om när de börjar slitas ut. Det är kul att vara kreativ och kunna ha saker länge.

2018-02-26 @ 23:14:08 Permalink Clara Kommentarer (0) Trackbacks ()

Hej älskade katt

Tack för att du följer efter mig från soffa till säng och ligger inom ett klappavstånd medans jag är sjuk. Tack också för att du jamar i mitt öra, slickar mig på ögat, och trampar över mig mitt i natten. Du är kärlek i ett nötskal. <3

2018-02-15 @ 20:22:39 Permalink Spekulation Kommentarer (0) Trackbacks ()

jag har kuttat av mitt hår och stickat ihop en tröja

Båda dessa grejer hände för snart två veckor sedan men det är det bästa som har hänt på år och dagar. Vilken halleluja känsla på mitt nya och fräscha hår. Tusen gånger lättare att tvätta, torka och borsta! Tusen gånger lättare att leva.

Tröjan är hundra procent supermjukt ull och stickad med stickor som lika gärna kunnat va trumpinnar. Svinvarm är den också. Kommer aldrig frysa med den på och jag har redan beställt nya mönster och garn i denna tjocka variant. Älskaret. Men först ska jag ge mig på en aningen svårare variant på tröja med en fläta mitt på ryggen. Är så pepp. Vill bara sticka i alla regnbågens färger (men mest blått...)!

Hatar fortfarande min "nya" mobil. Dens kamera suger. Färgerna blir alltid grönare/orangeare. Men får leva med den ett tag till iaf.

2018-01-15 @ 22:58:34 Permalink Skapat Kommentarer (0) Trackbacks ()

update

Har känt mig som den där kaninen i Alice i underlandet de senaste dagarna. Stresser mig genom dagarna och nätterna men för vad? Vad är det som är jag har så bråttom till/med. Detta kan inte va hälsosamt. Allt är lungt och jag mår bättre psykiskt än på länge. (Det fysiska dock det ska vi inte ens prata om...Det är definitivt dags att ta tag i yogan och meditation samt träning för att komma i balans igen.)

Julen gick fort men var mycket mysig. Fick en del himla fina och bra saker i julklapp och jag fick spendera tid med de flesta jag tycker om.

Nyår spenderades med massa främlingar. Jag och storebror styrde upp en större fest här hemma hos mamma där alla som ville komma fick komma. Det var något nytt.

I övrigt så känner mig mycket vilsen i mitt uttryck i stunden (jag vet, sjukt uttjatat). Medioker är ordet. Det är dags att ta nya risker och chanser att träffa nya människor. Bort med det gamla söndertrasade och in med ny bra energi.

Jag är redo. Jag är inte rädd för att andra ska tyck jag gör fel, bara för min egen missnöjdhet. Jag är inte rädd för att släppa taget mera (bara jag inte är helt ensam).

2018-01-09 @ 17:02:52 Permalink Clara Kommentarer (0) Trackbacks ()

Jag är beroende

Stickningen kom in i mitt liv med perfekt tajming. Det är ett lagom stort, lagom litet projekt som man kan ta med sig överallt och ta fram när man vill. Det är en perfekt distraktion när jag inte vill tänka, och det gör mig smålycklig att se saker växa fram ut mina händer.

2017-12-21 @ 09:07:54 Permalink Clara Kommentarer (1) Trackbacks ()

Jag hoppas det

Jag går av vid min station. Jag går genom den hårda blåsten längst pendelrälsen och håller ihop min kappa med händerna så att vinden inte ska blåsa rakt igenom mig. Jag inser att det nog är första året sen jag var barn som den svenska vintern inte tar fram mina negativa sidor. Det är första året som kylan och mörkret inte stör mig så den brukar. I år fick vintern inte tag i mig. Det känns riktigt skönt och jag känner mer igen mig själv än vad jag gjort på länge. Jag tycker månen är vacker i den blekblåa morgonhimlen på väg till jobbet och den kolsvarta natten på väg hem. Den får mig att le och vilja dela med mig av synen med någon annan som jag tycker om. Det känns som det gråa filtret kanske är på väg bort.

Jag hoppas det.

2017-12-10 @ 01:04:00 Permalink Clara Kommentarer (0) Trackbacks ()

Du växte ifatt min osäkerhet

Du tog mig när min guard var nere och oj vad ont det gjorde. Jag kan fortfarande känna smärtan. Även om den avtagit, så finns den kvar där långt bak bakom allt det andra. Den kommer fram så fort de andra känslorna runnit av. När dagen är slut. När distraktionerna och måsterna försvunnit. Då kryper den fram sakta men säkert och orden börjar eka i mitt huvud igen: Varför? Varför? Varför?

Det kommer krävas mycket att än en gång bygga upp mitt tillit. Men jag ska komma ut starkare på andra sidan jag ska bevisa för mig själv och för dig och för alla de andra att jag kan.

2017-11-14 @ 23:32:00 Permalink Clara Kommentarer (0) Trackbacks ()

En vecka lediga höstdagar fem dagar jobb

För er som inte visste (som ej läst tisigare inlägg ordentilgt) så spenderade jag ca en vecka i Småland nu i slutet av oktober med min mammita för att bara elda i vedugn, äta pumpasoppa, kolla på film efter film till koppar varm choklad i sängen och bara återhämta sig från allt som har hänt i livet so far. Men det var den veckan. För tiden går fort.

Väl tillbaka i Stockholm igen och vetandes att det var ett jobb som behövde mig för mina tygkunskaper tog jag mig an att försöka hjälpa kunder så gott jag kan att hitta det dom söker i Sundbybergs tygcenter.

Detta är det mest inspirerande jobb jag haft. Att få spendera så mycket tid bland färger och texturer och lära sig allt om vad man kan skapa med dom är ju bara lagom drömmigt. Visst. Ett jobb är ett jobb och det är uttröttande både fysiskt och psykiskt men ändå. Att få ha på sig det man vill och låta sig inspireras. Det är inte många som kan säga det om sina jobb. Så skönt att slippa resturangbranchen för ett tag.

Förutom detta är väl det senaste (dokumenteringsvärdiga) som hänt att jag varit en sväng i Uppsala och hälsat på min pojke och mina kusiner som alla lever livet där. Men det visste ni väl också. För mer spännande har inte hänt sen sist.

Annars då? Jodå, hej November du konstiga och oklara månad av mörker och regn är det höst eller vinter nu?

2017-11-03 @ 23:11:00 Permalink Clara Kommentarer (0) Trackbacks ()

Tror jag stirrat mig blind på mig själv

Jag har insett en grej. Anledningen till att jag inte lyckats få någonting gjort varken tecknarmässigt, bloggmässigt, sömnadsmässigt, vadsomhelstmässigt i mitt liv på ett tag är för att jag haft alldeles för höga krav på mig själv. Har inte varit nöjd med något jag gjort på flera månader. Dags att sänka ribban, ta ett steg bakåt och inte vara rädd för att låta tankarna flöda fritt. Låta handen och fingrarna göra vad de vill på pappret/tangentbordet. Våga göra fel och ägna tid åt just det. Kommer ingen vart av att sitta och stirra mig blind på alla fel och ge upp. Nu får det vara nog med krav på mig. Måste sluta bry mig igen.

2017-10-24 @ 09:34:00 Permalink Clara Kommentarer (0) Trackbacks ()

Och sommaren blir till höst

Dags att skriva något igen kanske.

Glider långsamt bort från min verklighet och in i något annat. Känns som jag blivit någon annan och jag får en känsla av att det inte bara är jag som inte känner igen mig själv mera.\n

Och synsik har jag blivit. Gud så olikt mig. Undrar verkligen hur mitt liv kommer se ut om en vecka, om ett år, eller tio.

Hursomhelst så dokumenteras allt mest genom min polaroidkamera nufötiden. Jag kommer nog aldrig lära mig gilla min samsungmobilkamera.

Ett helt gäng sånna har det blivit. Från de regnbågsfärgade i slutet av sommaren och picknick med Ellen o Sabina till en svart och gul höst och min helg i Uppsala med Joel, Ellinor och Elin

Just nu, i denna stund är jag i Småland på besök hos mammita. Tog en paus från staden för att trampa runt i prasslande gula löv och elda i vedugn på landet. Kanske även rita en teckning eller två.

Idag är det förresten två år sen jag träffade Joel för första gången. Sjukt. Tiden känns inte längre som den gjorde förr. Som att den går och går på en linje framåt, så som jag tyckte den brukade. Den liksom hoppar lite hit och dit går runt och runt som den vill.

Allt känns på något vis väldigt avlägset. Som i ett annat liv. Men ändå ligger alla minnen så nära. Kan liksom plocka fram dom när jag vill.

2017-10-23 @ 23:08:00 Permalink Clara Kommentarer (0) Trackbacks ()

Sociala medier på mina villkor - en allmän tankeröra att ta med en nypa salt

Var på jakt efter mitt gamla jag och hamnade på tumblr. Jag tror jag ändå fått mycket utav denna hemsida genom åren som gått. En period slutade jag helt eftersom jag tröttnade och det tog upp en för stor del av min tid (som idag övergått till Instagram, snapchat och fb, som inte är mkt bättre *suck*). Men nu, de senaste månaderna har jag börjat använda mig av tumblr igen och denna gång på mina villkor vilket känns kul!* Så kolla in om ni har lust att se vad jag inspireras av. För mig är min tumblr som en enda stor mood board.

Appropå tumblr och sociala medier så jobbar jag just nu på en debbaterande artikel till samhällskursens kapitel om massmedia, det går sådär, men shit vad jag får perspektiv på hur hjärntvättad man blir av medier, speciellt sociala medier. Jag mår lite illa när jag tänker hur beroende jag är av exempelvis instagram och hur mycket tid jag lägger på det, men framför allt hur lite jag får ut av det. Det är den värsta sortens distraktion och lättaste sättet att prokrastinera saker man egentligen bör göra. Tänker även på all smygreklam som letar sig in överallt och manipulerar. Det är obehagligt hur bra allt anpassar sig efter ens intressen och det är farligt att läsa artiklar på fb när man egentligen borde läsa relevanta nyheter som ger en mer verklig bild av världen. En sak som skrämde mig en del med det jag har läst om utvecklingen av Internet och medier är att det är färre och färre kvinnor som tar del av traditionella medier såsom dagstidningar (DN,SvD) och public-service tv (SvT). Jag vet att jag har varit en av dom men det är dags att skärpa sig för om vi inte vill ha en mansdominerad värld så måste vi ha koll på vad det är som händer i världen, och för att få en bra bas för att kunna ta viktiga beslut så som att gå och rösta måste man ha en bra faktagrund. Detta får man inte genom att kolla på skräp eller läsa länkar på facebook eller nyhetsrubriker.

Ville bara ta och dela med mig av denna tanke. Det är dags att upplysa om sociala medier, nyheter och reklam och tänka igenom hur vi vill ha det och vad vi vill lägga vår tid och energi på. Vad som egentligen är viktigt.

Jag ska helt enkelt bli bättre på att läsa och se på relevanta nyheter och verkligen försöka sluta upp med att lägga alla timmarna av mitt dygn på fb och instagram. Däremot tänker jag gå in på tumblr då och då och låta mig inspireras av bilder jag gillar.

2017-09-27 @ 15:50:00 Permalink Clara Kommentarer (1) Trackbacks ()

Leenden som tar mig tillbaka

Det är en sjukt fin grej, men också en så himla konstig känsla, att ha skilda föräldrar som har bråkat från och till i flera år, men som ändå kan anstränga sig för att fira födelsedagar och liknande tillsammans. Att till och med skratta och ha trevligt tillsammans. Det tar mig tillbaka flera år i tiden. Det suddar ut alla år av skrik, bråk, krossade glas och smällar i dörrar och lurar. Det får mig att känna mig liten och oskuldsfull igen.

Mellanbocken Bruse har alltså fyllt år och alltså närmare bestämt 18år. Det är stort och har firats med massor av hans favoritskräpmat och kattgos.

och nu är det juli och vad kommer denna månad komma med? Har ju inte mycket pengar att leka med men ska göra det bästa av situation. Kanske kan lyckas sy lite mer. Kanske kan läsa ut en bok eller två? Både facklig och skönlitterär. Kanske kan bli av med likgiltighetskänslorna och skapa något jag blir nöjd med? Jag hoppas det.

2017-07-01 @ 15:00:00 Permalink Clara Kommentarer (0) Trackbacks ()

Senaste tiden

På senaste tiden har det ändå hänt en del. Det har flyttat in en katt hos min mamma. En riktigt busig en som älskar att bita i Joels tår, - han och jag har återförenats efter över tre månader utan varandra. Jag har träffat Linnea, som jag är så stolt över för hon är så sjukt duktigt på det hon gör. Och jag har sytt färdigt en skjorta till en fin vän. Ett projekt som pågått på tok för länge.

2017-06-11 @ 22:44:02 Permalink Clara Kommentarer (1) Trackbacks ()

Genom låga moln, båda två, under himlen vi målat blå

Dagens låtrad som varit på repeat i mitt huvud hela dagen är Anton Kristianssons "och alla åren blir ett liv... (,och våren är förbi, men vi ska aldrig dö...)".

Har helt ärligt talat haft svårt att anpassa mig till vardagen, rutiner och Stockholms schizofrena väder här hemma, men jag ställer alarm och går upp och betar av små listor på saker som behöver göras ändå. Trots att jag inte har någon motivation till att göra något eller hopp för framtiden. Jag har skrivit upp mig på tre komvuxkurser som startar i augusti som jag förhoppningsvis ska få plugga och klara av.

I övermorgon åker jag tillbaka Asien med min familj, ska nämligen till Peking en sväng. När vi kommer hem, om en vecka kommer det tydligen flytta in fyra blåögda katter till oss varav en ska stanna för gott. Så muusigt (som lilKlara kanske hade sagt). Lite såhär har tiden sen jag kom hem sett ut i bilder:

2017-05-18 @ 23:51:00 Permalink Clara Kommentarer (0) Trackbacks ()

Gomorgon

Hej Sverige, Gud vad kall du är. Fick sova med två täcken inatt.

Idag blev det back to basics. Att landa på Arlanda i förrgår var som att sätta ett grått filter på hela min omgivning. Jag saknar färg. Till och med i min frukost. Vill tillbaka till tropiska frukter och nutellacrepe vid en turkosblå strand. Nu ska jag sluta tjata och försöka ampassa mig. Här finns det ju ändå drickbart kranvatten.

2017-05-11 @ 09:51:20 Permalink Clara Kommentarer (0) Trackbacks ()

Mischmasch

Har sovit som en ihopknöglad pappersboll i Joels famn för sista gången på ett tag nu. Har proppat semlor, burkcroissanter, marabouchoklad och bakat scones i min ensamhet eftersom mitt sista jobbpass blev inställt pga att hyresgästen brutit foten (-1000kr från budget 😪). Har passat Klara och Filippa för sista gången på ett tag nu. Gick därifrån med en tröja blöt av deras tårar. Så dramatiskt! Ska ju vara borta i två månader. Det går väl skitfort? Har övat på att leka med färg i ansiktet och kollat om alla Gossip Girl avsnitt. Har varit på begravning, gått på vårsalongen, läst, osv osv.

Imorgon åker alltså jag och Sandrah till Sydostasien med våra genomskinligt bleka kroppar för att samla på oss erfarenheter, perspektiv och kunskap. Hoppas på det bästa.

Säger hejdå Sverige och allt vad du innebär för ett bra tag nu. Sjukt ändå. Är tillbaka lagom till våren och sniglarna.