På ett sätt blev jag faktiskt lite besviken på loppet. Inte lika mycket färg som kastades under loppets gång som jag trott, och starten var väldigt konstigt plannerad=inte alls.
Men idéen av färgkrig är mist lika kul som man tror att det ska vara och jag hade toppen med min trogne loppkompis Ellinor. Färg = glädje för mig, så varför inte kasta det på varandra? Det blev en underbar stämmning och jag såg bara leenden och busiga ansiktsuttryck runt omkring. Jag stortrivdes.
Sista loppet på ett tag nu, för jag fick jätteont i mina benhinnor. Dags att byta träningsform. Rörlighet tror jag är något att satsa på.
Enligt instagram togs denna bild för 90 veckor sedan, och så såg det ut på ett ungefär i mitt rum hos pappa fram tills förra veckan, fast det hade till och med fyllts på med aningen fler bilder.
Jag började tröttna och känna mig iaktagen så det blev dags för förändring. Jag började rensa väggen, men efter det kändes den så galet tomt att jag inte kunde låta bli att påbörja nästa konstellation.
Jag hade ju tagit massor med fina bilder denna sommar med polaroidkameran som var världa att sättas upp. Så dom hamnade där istället, tillsammans med några glömda och gömda guldkorn som jag hittade långt back på (min också numera rensade och uppdaterade) ansalgstavla. Enkelt, minimalistiskt och ändå inte tråkigt blev det (typ grundpelarna jag försöker följa i mitt liv just nu). Så sähär ser det numera ut nu på väggen åvan för sängen:
Tror ni jag klarar av att hålla det så rent? Tror på att hålla det "rent", men byta ut oftare.
Gick upp imorse och drog iväg innan någon hade vaknat i lägenheten imorse för att dra till Münchenbryggeriet och klättra med kusin Emil, som föresten bor hos oss ett tag för att hänga från rep ifrån Globen och andra byggnader i Stockholm. Alltså han är industriklättrare just nu. Jag invigde mina klätterskor och klättrade utomhus för första gången. Kul grej att klättra utomhus och ändå vara mitt i stan, med en riktigt grym klättrare som hade många knep och nya fraser till mig. Har lärt mig så mycket idag och fått en ny klätterpolare! Ont om sånna. Efter det te i thermos (en värld utan te är ingen värld enligt Emil) och vegetarisk buffé på Hermas. Känner att jag fångat dagen och verkligen kan chilla nu resten av helgen!
En vecka av vita skjortor med nya kaffefläckar på varje dag, en vecka av programet outlock där JAG ska hålla koll på alla mötestider, en vecka av springandes från mötes rum till mötesrum, en vecka av barnvaktning, av att göra rätt och av att göra fel. En hel sån vecka har gått, och jag tror jag börjar komma in i rutinerna. Tror jag. Hoppas jag.
En välförtjänt helg tycker jag att jag fick efter denna vecka, en välplanerad helg som bestod av många människor som gör mig glad. Fredag: Vin i park. Lör: En timma med bara mig själv, penna papper och en bok i handen under ett träd, dessutom, te, mörby häng, och en fest för att fira att den bästa fransyskan jag vet kom till Sverige för hela fem år sen. Sön: sushi, glass och catch up med Dennis och Brette och sedan tai och gammla vänner på en veranda.
Nått att notera
För mycket: svart, vitt, sött, fett, kaffe, tider, flätor, smink och slag från småbarn för min smak
Blommor, spets och tyll tror inte det går att beskriva det bättre. Färgglatt och vågat svenskt mode. Jag älskar det, för man blir ju glad när man ser det. Mina bilder blev fruktansvärt dåliga så de flesta är snodda av Sabina, Krystian eller "rockphotoemma"s blogg.
Savage Beauty, och en hyllning till Alexander McQueen
"There is no way back for me now. I'm going to take you on journeys you've never dreamed were possible"
-Alexander McQueen
Och visst gjorde han det.
Ja ni fattar, han va ett geni som töjde gränserna för mode och konsten. Det som andra skulle kalla fult såg han någotvackert och värdefullt i. Han kunde alla reglerna och därför kunde han bryta dom.
Det var en magisk utställning, vad mer kan man säga.
Tydligen finns det folk som tycker jag borde uppdatera här som inte är jag själv så det är väll dags.
Att jag inte hängt här är dock ett bra tecken. Jag har så mycket på gång och det har kännts bättre att leva vidare istället för att stanna upp och reflektera. Men dockumenterat har jag gjort. Genom kameran i alla fall.
Så vart var vi? Skåne. Efter att ha lämnat Skåne med magen full av chilenska complettos och ha pyntat Ottilias vägg med lite Patti Smith så rullade jag upp till Stockholm. Och i Stockholm har livet rullat vidare. Typ som på en räkmacka. Har jobbat både 15,5h pass och 8h pass hos Carlos, rensat, varit på två tinder dejter, solat och kollat på utebio i rålis, bränt upp gamla bilder, firat en födelsedag, ätit italiensk glass, varit moraliskt stöd i rensning, sprungit Midnattsloppet, fått besök av belgare, paddlat kajak runt Kungsholmen, varit en sväng till Gotland, druckit mousserande på klint med fin vän, firat släktingar, hängt backstage på Ida Sjöstedt SS16 som invigde Stockholms modevecka, och hör och häpna fått deltidsanställning på en advokatsbyrå och barnvaktsjobb!
Imorgon kl 10 börjar det riktiga arbetslivet. Tack och hej fina "sommarlov".
Att få vara i Skåne. Att prommenera hem i mörkret med mobillampan på för att inte trampa på sniglar. Hem från en lång dag och kväll med skrattanfall och smultronsöta jordgubbar.
Att stanna, kolla rakt upp och låta ögonen vänja sig vid mörkret och låta alla tusentals stjärnor träda fram bland en stor röd måne.
Att stå på en kulle i ett av alla Skånes fällt tillsammans och titta på den färgstarka solnedgången.
Att läsa ut en helt fantastisk poetisk och känslosam bok som man vill att alla ska läsa och kunna relatera till och känna lika starkt till.
Att halvsova i sanden och lyssna på havet. Hoppa i från bryggan.
Med fnattar och docks tog jag mig över bron och flög till England där Ellen stod och väntade på mig vid Fulham Broadway. London chick var hon och allt. Redo för ta en drink på lokala baren och dricka sparkeling wine i sängen till hemmalagad vegetarisk padtai.
Dag två tog vi oss till Victoria and Albert Museum för att kolla Alexander McQueen utställnigen Savage Beauty. Helt otrolig utställning, man vet inte vart man ska kolla, eller ta vägen för den delen. Går det ens att komma i närheten med att åstadkomma det han gjort? Har inte tillräckligt med ord för att beskriva detta geni.
Ellen jag trivs så bra hos dig, hoppas du tålde mig. Jag trivdes både i ditt fina nystädade organiserade rum och din nerstökade röra. <3 Att bo i kollektiv med sunkig heltäckningsmatta gasspis och omringad av musiker som sitter och plonkar på gitarrer som man kan somna till är mysigt. Fina pratstunder i sängen, fettiga fish and chips, the slug night club, strong bow, ginger ale, pakistanska tygburiker, posh afternoon tea och this is England 86 med crisps och te. Det är mycket mysigt det med.
Efter att ha gjort av med pengar jag inte hade spenderade jag de två sista dagarna åt att prommenera runt Non stop leva på bars och äpplen och orientera mig med kartor. Turist? Javisst! Alla "viktiga" atractioner såg jag i brist på fantasi. Camden är fortfarande bäst. Men Harrods food court och portobello road är ganska fina med. Häftigt för mig att upptäcka att när man reser själv, då hinner man göra allt man plannerat och styra och bestämma själv helt vad man ska göra.
Piece of cake. Man scrollar igenom sin tid tillsammans och förtränger alla bra minnen. Kanske till och med förvränger dom. Tillslut ser man bara det dåliga. Om ens något.
Och jag har aldrig förståt, hur det någonsin blev vi två.
Men jag vet du kommer att lämna mig, som alla mina vänners ex har lämnat dom
För det är alltid samma historia. Allt exploderar, går i fem miljoner bitar.
Och varje gång tappar man bort några av bitarna, och blir ett mer och mera ofullständigt pussel.
Nu i söndags, dagen efter glitterfesten åkte jag upp till Stockholm för att säga hej då till Ellen som flyttar till London! Det var så härligt att se alla dom däringa igen. De som som jag nu avslutat tre år på gymnasiet med. Ni gjorde det bäst om ni inte redan visste set.
Dagen efter svängde jag förbi min bror på hans nya jobb med mamma för kvalitetstid med båda. Efter det mötte jag upp Sandrah och Linnea åt sushi och hade ett sånt där underbart djupt samtal om allt och inget. Sen fick jag hänga med Lirre tills vi somna.
Kunde det bli bättre? Jo vet ni vad? Det dröjer inre länge förens jag ser Ellen. Jag har nämligen en biljett till London redan på fredag!
Sommar. Allt blir så mycket enklare på sommaren. Lite för bra för att vara sant. Det är varmare, jag känner mig vacker, mer kreativ, rolig, jag drömmer stora drömmar om framtiden och jag känner mig glad. Jag är bortskämd som får ha det så här bra och jag ska göra det bästa av att driva denna glada energi till någonting bra, någonting stort.
I Skåne har jag klappat katt, badat pool, tagit vara på den lilla sol som varit, ätit goda frukostar, malt böcker, skapat med penna och papper fyndat Ida Sjöstedt för 20kr på loppis, fyllt år, ätit rökta grönsaker, gräddtårta, hängt med min skånska själssyster, sytt ca 100 paljetter på en hatt, funnit den godaste ginger beeren någonsin, fastnat i Malmö en natt och varit på glitterfest.
Det var en vecka med en hel del sol, släkt, vänner, roadtrips till både suder för pizza och norr till fårö för crepês, gammal sten som slipats av vind och vatten, camping och bad!
Jag upptäckte även ponchon och sprang mina snabbaste två km.
Hälsade på hos storebror, snodde en bok och sov på hans säng medans han skapade musik.
Han hälsade på hos oss och firade mellanlitenbror med födelsedagsmiddag.
Träffade en fin vän och tog en prommenad i Stockholms värmebölja. Åt belgiska våfflor och lunch där slussen möter gamla stan. Mötte upp en till vän, prommenerade och svettades lite till tills vi sog oss ner och drack cider.
Mötte Alma av en ren slump på tuben och gjorde henne sällskap hem. Gick ut tog en öl och mötte en av hennes gamla kompis som nu förtiden är delägare i en nattklubb.
Åt en räkmacka i solen med mamma.
Firade mammas födelsedag med morotskaka, nattdopp och hasselbackare.
Träffade Ida ett antal gånger. En gång för en prommenad en dag tränade vi i trägården och en dag gled vi runt på stan, mötte upp Axel och drog hem till hans bror.
Morgonen därpå vaknade jag hos Lydia, brevid Sandrah som hade bråttom hem. Men jag hade tid för att bada i varmt vatten och träffa Dennis.
Sista natten innan det var dags att dra vidare till min vecka på Gotland åt jag rödbetsrisotto kollade på en film/dokumentär(?) som jag aldrig fick grepp om, hade halvdjupa konversationer och kom hem sent.
Det spelade ingen roll att mitt hjärta var nykrossat just då. Att jag hade låtit mig bli nersupt kvällen innan. Jag hade bestämt mig för att jag skulle klara av att springa detta lopp på en mil. Även om det betydde att ringa runt, böna och be för att få en av de där tre sista platserna.
Tillsammans med Ellinor (Som jag för övrigt är fruktansvärt imponerad över med.) gjorde jag något galet. Precis vad jag behövde för att ta mitt hjärta och min hjärna från saker och ting, vara glad och känna att jag klarar av vad jag ger mig in på. En underbar vacker stockholmskväll, en high-five här och där från min partner, en grym spelista, pepp från randoms, nya stödstrumpor och, ja en snygg springtröja och Ann-Sofie back x Nike väska på köpet, så kom jag hela vägen runt. Mina första 10 km. Helt underbart var det. Lite som min mamma sa på studenten: Ett stort steg för mig ett myrsteg för människan.
Idag var det alltså exakt en månad sen jag, mamma, Emanuel och Fingal mötte upp Sandrah i Athen. Bussen därifrån gick till hamnen där en båt tog oss till ön Paros. Dagarna började med grekisk yoghurt, (som absolut inte går att jämföra med den som finns i Sverige) hounung, färsk frukt, valnötter och persikaiste. Dagarna fortsatte med sol, mer god mat, dagsutflykter till lilla staden Naoussa, klostret på kullen och snorklingsbåturer runt antiparos och bad i klarblått vatten. Kan det bli en bättre avkopplings semester? Under denna vecka fick jag även låna Sandrahs favoritbok Tusen Strålande Solar av Khaled Hosseini, som numera är min favoritbok med (so far...). Grekland är så drömmigt med sina vitkalkade hus, koboltblåa fönsterluckor, uteserveringar, kattungar, boganville, och klara turkosskiftande hav.
Btw vi bodde även med en fin liten sköldpadda som hette Herbert, ni vet, den förlorade ninjaturtlen.
Nu är jag redo för att gå ganska exakt en månad bak i tiden och påminnas om den underbara dagen då jag tog studenten. Eller dagen var inte bara glad, det var en himla massa blandade känlor, men mest glädje.
I en egensydd klänning, vita docmartens, lockat hår och förstås mössan på! Tog jag mig till skolan där bubbel, (godaste) frukost(en i mitt liv) och glad stämmning väntade mig.
Så många fina tal och ord av visdom väntade också och man kunde inte låta bli att börja gråta då. Så mycket nostalgi och eufori. Har aldrig varit omringad av så många som jag älskar. Tack så mycket SK12 för de tre bästa åren i mitt liv. Och tack för den underbara avslutningen på det hela. Tänk vad mycket jag har lärt mig på så lite tid, hur mycket jag utvecklats som person. Allt är tack vare er. Och nu ger vi oss ut åt skilda håll för att lära oss mer. Hoppas våra vägar korsas någon gång då och då. Nu förstår jag verkligen utrycket "första dagen av resten av mitt liv".
Allt, allt, allt kommer till den som vågar vara rädd
Okej
Ja.
Han har gjort slut. Han tycker inte om mig på det sättet som jag tycker om honom mer..?
Och
Ja.
Det kanske han inte har gjort på jättelänge. Visst det är säkert bättre såhär. Inte som om han har funnits där för mig på jättelänge. Har i stort sett bara varit tagen för givet.
Men. Det är så orättvist. Han är så djupt inrotad i mig och det var jag aldrig i honom. Han kan gå vidare och inte behöva påminnas av mig på samma sätt som jag gör (av alla små skitsaker). Det är svårt att ta bort någon som har funnits i baktankarna hela tiden.
De där orden man helst a allt vill höra har jag inte fått höra på hur länge som helst. Och man ska inte behöva sakna någon när man bor i samma stad.
Men
Ja...
Den där mungipan som sticker iväg före den andra när du ler... De där ögonen som man inte riktigt kan kolla rakt in i för då drunknar man. De där ögonbrynen som utrycker så mycket...
Och ja
Alla de där konversationerna komplimangerna
Jag vill inte fästa mig vid någon sådär någonsin igen. Jag vill inte vara svartsjuk. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte vara som du. Feg.
