Att få vara i Skåne. Att prommenera hem i mörkret med mobillampan på för att inte trampa på sniglar. Hem från en lång dag och kväll med skrattanfall och smultronsöta jordgubbar.

Att stanna, kolla rakt upp och låta ögonen vänja sig vid mörkret och låta alla tusentals stjärnor träda fram bland en stor röd måne.

Att stå på en kulle i ett av alla Skånes fällt tillsammans och titta på den färgstarka solnedgången.

Att läsa ut en helt fantastisk poetisk och känslosam bok som man vill att alla ska läsa och kunna relatera till och känna lika starkt till.

Att halvsova i sanden och lyssna på havet. Hoppa i från bryggan.

Man behöver inte åka långt för att finna lycka.