Du tog mig när min guard var nere och oj vad ont det gjorde. Jag kan fortfarande känna smärtan. Även om den avtagit, så finns den kvar där långt bak bakom allt det andra. Den kommer fram så fort de andra känslorna runnit av. När dagen är slut. När distraktionerna och måsterna försvunnit. Då kryper den fram sakta men säkert och orden börjar eka i mitt huvud igen: Varför? Varför? Varför?

Det kommer krävas mycket att än en gång bygga upp mitt tillit. Men jag ska komma ut starkare på andra sidan jag ska bevisa för mig själv och för dig och för alla de andra att jag kan.