min baby shower till ida
Då fick jag äntligen ge alla grejer jag lyckats knåpa ihop till Marcus och Idas bebis. Tillräckligt mycket för att fylla en hel låda. Vi hade mexikansk middag hos mamma med Marilyn och Christer, Marcus och Ida, Fingal och Emanuel som nu kommit hem från två månader på Kuba. Det blev som min egna babyshower till Ida. Åh så jag längtar efter att få träffa den lilla skrutten.
Nu har alla i familjen matchande knallrosa sockor!
höst i liljanskogen
Attans vad hösten alltid ska sippra iväg så snabbt rakt framför ögonen på en. Tror nog ändå att jag tycker att det är den bästa årstiden.
Den får mig att tänka på hur snabbt allt det som är vackert kan försvinna. Hur man måste uppskatta saker i stunden då dom är, och vara i nuet. Inte för att det är något jag är bra på eller ens blivit bättre på men tankarna svävar omkring där bak i huvudet när jag tittar ut på alla trädens tusentals blad som brinner i ockra och vinrött. Snart kommer dom ligga på marken allihop i en brun sörja.
Detta är vår årstid tänker jag. Och det här det varit dom senaste tre åren.
ha på sig sagor
Tänkte bara att jag skulle visa det färdiga resultatet av tygstyckerna jag broderade hemma hos Inger. En hoodie med motivet fram och en sweatshirt med motivet på ryggen blev det. Jag är mycket nöjd med färgvale och allt. Lär definitivt ha på mig dessa tills de inte finns kvar mera.
Tänkte att det vore kul att lägga John Bauer originalen och broderierna sida vid sida så här har vi dom i närbild:
leka brodyrmaskin i norrtälje
I söndags åkte jag från Stockholm och kollegan Emma från Uppsala för att hänga i Ingers ateljé i Norrtälje. Hon bor som i en saga på ett litet berg och har sin ateljé i ett föredetta garage precis nedanför. Tanken var att jag skulle få hjälp att börja sy min kappa men fastnade istället vid hennes maskin som kunde brodera! Hon hade laddat ner bilder sedan innan med prinsessan Tuvstarr från John Bauer sagor, som jag älskar. Miljön där vi var passade utmärkt ihop med motiven.
Jag kommer definitivt åka dit och pyssla med Inger fler gånger. Hon har en jättefin studio, är så generös och en så himla bra lärare.
De tygstyckerna jag broderade på ska bli en collagetröja och en hoodie. Resultat snart. Jag hann iaf prova in kaopan lite pch klippa ut delarna. To be continued...
den rosa
Träffade min fina vän Ottilia för några helger sedan på fika och häng på stan, och passade då på att be henne ta lite bilder på min nysydda jacka i rosa linne som jag äntligen blivit klar med. (Hon är ju en av de enda som får mig att känna mig bekväm framför en lins) Såsmåningom ska jackan få en matchande kjol till, men tänkte inte vänta med att slänga upp de bilderna som tagits! Ska bara flytta upp ärmsömmen lite när jag kan få tid till det men annars är jag toppenglad över den.
Är så pepp på alla mina tusen projekt som jag har just nu att jag får panik över vilken ände jag ska börja i. Tiden räcker inte till alla gamla och nya idéer som fås.
bebissjuk
Jag kan bara inte sluta sy bebiskläder. Det går så snabbt med overlock, och det finns ju så många olika roliga/fina tyger. Kommer verkligen skämma bort denna unge. Varje gång jag tänker: -detta blir det sista nu, så här jag redan börjat fundera över nästa grej...
ofiltrerat
Ursäkta röran, men här har vi lite ofilterade ogenomtänkta tankar. Just nu blir det inte bättre än så här.
Hösten är igång, Joel är tillbaka i Uppsala. Jag har råkat tvätta mina hörlurar i tvättmaskinen, men de funkar minst lika bra som innan. Det är helt galet nu efter valet i Sverige. Är besviken på människor. Även om många hade förväntat sig värre, så hoppades jag ändå någotstans att vi var bättre än så. Kan vi inte bara sluta skylla ifrån oss och våra lite medmänskliga? Politikerna med för den delen. Kan inte låta bli att känna att demokrstin känns hotad. Vill folk ärligt att vi ska sluta ha demokratier i världen? Ska vi än en gång glömma och göra om samma misstag igen (och igen och igen)?
Har börjat sy på något nytt som fått ligga till sig i en påse på golvet ett tag nu. Något barbie blandat med Clara aktigt. Ska bli spännande att se resultatet.
Annars fortsätter det vanliga som vanligt. Jobbar och samlar på fina saker. Har börjat träna regelbundet (2-3ggr i veckan) och surprise surprise så mår jag mycket bra av det. Det är så viktigt för mig att hålla mig sysselsatt med pyssel, läsning och viktigast: träningen och det sociala. Får helt enkelt inte klaga om jag inte gör dessa grejer. Är helt och hållet vilse utan dessa grejer. Alltså kompisar, ni ska veta att jag tycker så mycket om er och önskar att vi sågs så mycket mer. Vill att ni ska förstå det. Trots att jag börjat suga på att ta initiativ. Hoppas allt blir bättre snart.
kulturhelg
I lördags tvingade min mamma mig att hoppa på cykeln bredvid henne (helgen bästa beslut) för att ta oss ut till Djurgården och Waldermars udde för att se Lars Lerin och Sigrid Hjertén. Det var sista chansen och vi ville ju inte missa det. Här nedan har vi en samling på i stort sett allt jag tyckte var fint. Lars Lerin är helt enkelt för bra på att måla. Hur är det ens fänga stunder och atmosfärer så? I akvarell? När man stod där framför målningarna kändes det ibland som att det var hål i väggen som man kikade igenom där scenarierna hände på andra sidan.
Sigrid Hjertén är en helt annan grej och går inte att jämföra med Lerin, men jäkla vad hon kunde sina färger. Hur hon kunde plocka fram personlighet, känslor och stämningar och lägga dom på utsidan av människorna hon avbildade, ögonblicken och landskapen. Det hon gjorde var inte proportionerligt eller "korrekt" i färg, men det är mer än rätt ändå. Tog inga bilder där för ville bara vara i stunden.
Sen var jag på fotografiska med Joel och Joakim i söndags. Det var fyra väldigt olika utställningar jag ville se. En modefotograf samlade verk, en om havet och allt som lever däri, en med fantastiskt stämningsfulla manipulerade bilder på djur och natur, samt ett urval av Linda McCartneys bilder.
Så givande och viktigt med bra utställningar. Kulturen får aldrig dö. Nu är jag inspirerad och redo att leva vidare.
långhelg
I onsdags gick jag ifrån jobbet vetandes att jag skulle få vara ledig fram till måndagen veckan därpå. Älskar att vara ledig flera dagar i rad så att man verkligen hinner göra något vettigt eller bara vila ut sig riktgit ordentligt. Denna helg var en sån där fullspeckad helg där jag hann med i stort sett allt jag ville göra. Avslutade kul projekt, gick på en massa så inspirerande utställningar, hann träna (!!!) och ha trevlig middag med familjen.
Sydde den 10:e skjortan jag någonsin sytt. En födelsedagspresent till storebror. Det är så kul att kunna sy till honom eftersom han är så fruktansvärt petig med hur det ska se ut och sitta. Blir han nöjd, då är det ett sånt achivement, och han blev nöjd! En svart skjorta i strechbomull blev det (bra om man vill ha det så tajt som Marcus ju vill). Den har vita små glansiga knappar och sånna där detaljer som jag tycker så mycket om i ett brytande mönstrat tyg i kragståndet och manchetterna. Den har även armbågslappar i alcantare. Något som blivit lite av Marcus signum. Äntligen kan jag också säga att jag börjar bli nöjd med stickningarna jag gör på min Singer. Har blivit riktigt bra kompis med mina maskiner här hemma så det känns så kul.
Förstår att det är tabu att säga detta, men jag är så sugen på höst och vinter nu. Även om det är sorgligt att temperaturen sjönk så snabbt och det bara blir mörkare och mörkare, så kommer det faktiskt en ny liten Norborgare till världen då, och så jag längtar.
Hängde i Almens nya lägenhet ett tag i söndags och ja det är uttjatat, men det är så fint där. Gillar speciellt hennes målning från Hong Kong som hänger över sängen. Dagen efter inflyttningsfesten fick jag en bild på den upphängda amplen jag gett henne, som passar in allderles perfekt där. Prickade verkligen rätt med den lilla gula.
senaste vardagarna
Idag är det riktig svensk sommar igen. Neråt 15 grader, regnskurar och mulet. Riktigt pyssel och teväder. Det har ju varit så varmt på senaste tiden att man nästan glömt hur det känns att frysa. Det känns bra att frysa. Trivs.
Igår var det premiär för Almas nya lägenhet i Hornstull. Shit vad avis jag blir. Den var så mysig och välplanerad. En riktig drömlägenhet skulle jag säga. Är väl bara att börja spara för resten av mitt liv... Känns bra att ha henne hemma igen och jag ser fram emot att få träffa henne mera. En sån solstråle hon är. Känns helt rätt att hon valt knallgul som hennes detaljfärg i hemmet.
Förra veckan var det Pride och jag blir så rörd av alla som är med och visar att de står för att all kärlek är bra kärlek samt att man ska få vara den man är. Viktigt och tungt med dom som gick i början med förtejpade munnar och skyltar textade: "Vi går för dom som inte kan". Det är ju ändå så att det fortfarande är olagligt i extremt många länder i världen att älska dom man vill. Vilket är lätt att glömma när vi ändå kommit så långt som vi har här i Sverige. Är stolt över mamma som jobbade som volontär under prideveckan.
Idag i regnet kom även alla valskyltar upp. Najs att bo på Lidingö och få Moderater, kristdemokrater och SD:are upptryckt rakt i fejset.
Nu tänkte jag gå och vara nostalgisk genom att göra det tunga jobbet att rensa mitt rum här hos mamma, för attsing vad mycket skit jag samlat på mig i mitt liv.
Lite random från kamerarullen:
Tävla pappa köpt i Myanmar som hänger fint på väggen i Skånerummet
Gav bort de förra turkosa strumporna jag gjorde till mormor så jobbar på en ny uppsättning. Samt läser Bröderna Lejonhjärta illustrerad av Jesper Waldersten
Det enda man velat äta de senaste veckorna
Sjukt fin sidenviskos som jag klurat på vad det ska få bli.
Vackraste rosorna jag någonsin sett fanns i alla butiker under pride
<3
Sankt Paulsgatan 3 å vad jag älskar att gå där och drömma om att köpa tyger för 1000-lappar per meter
En liten simpel klänning jag blivit tvungen att sy mig i denna värme.
En annan simpel klänning jag impulsköpte tyg till pga plötslig förälskelse (Älskar denna modell kopierad från mammas strandklänning från Singapore sent 90 tal). Här har vi en typisk kl 2 på natten selfie pga sorgen av att tvätta bort lyckade ögonbryn.
moster clara
En helt vanlig dag på jobbet ser jag plötsligt att jag fått ett meddelande av min storebror där han slänger ur sig bara sådär att han och Ida ska få en lite bebis! Gissa vem som inte kunde sluta le resten av den dagen, och direkt började längta till vintern (innan det ens hunnit blivit sommar) för då kommer ju det lilla livet till världen. Det första jag gjorde efter beskedet var förstås att köpa de där bebistrikåerna jag gått och dragit i sen jag började jobba i tygbutiken. Ida och Marcus lär inte behöva köpa några kläder för jag kommer komma med en hel garderob. De har inget val.
Tänk. Stora storebror ska bli pappa, vår pappa ska bli farfar och Fingal ska bli farbror Fingal
Något pyttigt jag stickade ihop i Paris av merinoull. Eftersom det ju lär bli en kall liten vinterbebis.
Trikåerna jag äntligen fick en ursäkt att köpa som kommer bli hela sett med långärmta långbenta bodies, mössor och tofflor. Resultat snart.
burfday
Lyckades bli ledig på min födelsedag ännu ett år i mitt liv, jag som trodde det skulle bli första födelsedagen på jobbet. Blev istället en lugn dag hemma och sedan supergod middag på Surfers i humlegården som rekommenderas varmt. Speciellt mangomoussen, ribbsen och räkbollarna. Sen blev det tårtkalas med la familia.
Då var man 22 år.
berlin polaroider
berlin 19-22 juli
Innan jobbet drog igång igen på allvar blev det en weekend getaway med mamma till Berlin för att hänga med min äldsta och bästa vänner. Helt fantastiskt att vi ändå lyckats hålla kontakten så länge.
Började första natten i Sanders fantastiskt fina studentlägenhet som hade allt man kan drömma om som fattig student. Sedan vidare till italienska ambassaden, där man konstigt nog nästan känner sig som hemma. Det är så lyxigt att åka utomlands och hälsa på folk som bor på plats och har koll på vad som är trevligt att se och göra. Vi strosade runt, fick historisk guidning av Sander, badade, åt kebab, drack vin och snackade om allting som vi aldrig hunnit prata om under dessa år till sent på kvällen.
Hade faktiskt helt ärligt glömt bort hur viktigt det är för mig med vänner. Det har blivit så mycket familj och Joel (<3) på sistone att jag tappat greppet helt om alla andra som betyder något för mig. Det är ju även dom som gör mig till den jag är och håller mig intakt.
Är så glad för denna helg jag fick med dom. Ävem så kul att se min mamma så glad. Det är ju exakt så jag minns henne från när jag var en liten människa.
sommar genom polaroider
En liten samanfattning av våren/sommaren genom 8 polaroider med Keith Haring ramar.
Värmebölja och tropiska nätter som aldrig verkar vilja ta slut. Det brinner i hela Sverige, eller förresten; Europa. Vi är inte rustade för det här. Det känns som att vara i ett oexploateray Asien. Tiden innan AC.
Får bada varje dag efter jobbet för att komma ur sengångartillstånd och påminnas om att det är så här det känns att vara pigg på riktigt och klar i huvudet. Vissa dagar orkar jag inte ens ta mig ned till vattnet för så slut är jag.
Helst vill jag bara äta vattenmelon med fetaost o mynta, samt tomater med Buffalo mozzarella, flingsalt och olivolja.
Oj vad de fyra semesterveckorna gick snabbt.
Från berg och natur till stadsmiljö o kultur
Efter bergen blev det några intensiva dagar i Paris.
En fet släktträff sådär efter några timmars sömn, och sedan raka vägen in till centrala Paris för Gustav Klimt utställning på Atelier Lumieres (ett digital museum där alla väggar projicerades med en resa genom hans konstnärskap. Så sjukt bra koncept!).
Efter Klimt tog vi ett besök på kyrkogården Père-Lachaise och alla legendariska gravar. Där det även fanns en hel del fina monuemt. Måste säga att jag tycker mycket om den judiska traditonen att lägga stenar vid gravar. Blommor vissnar ju, men stenar består.
Någon dag därpå blev det legoutsällning av Nathan Sawaya och sedan Rodain muséet.
Det var Frankrike denna gången.
les alpes 2.0
Äntligen har jag tagit mig i kragen och gått igenom bilderna från sommarens vandringen. Så här har vi en härlig liten nostalgitripp från min och Joels vandring i franska naturreservatet Sixt-Fer-á-Cheval i alperna.
\n
\nDet hela började med ett stopp i staden Annecy. Ett franskt Venedig skulle det kunna kallas. Där vandrade vi runt och tryckte vi i oss hemmagjord glass och italiensk mat.
\n
\nEfter en natt där tog vi tåget vidare till staden Cluse för att lifta oss hela vägen fram till Samoës (Något som tydligen är busenkelt i alperna? Kan det vara alla strejkar och icke existerande bussar?), där våran fyra dagars vandring upp och ner för bergen började. Med utsikt över Mont Blanc, som blev Mont Rose i solnedgången.
\n
\nMäktigt är det med berg. Man känner sig så liten och bräcklig där på topparna. Så fort vi kom över uppåt 2500m och över trädgränsen så jag till Joel -Nu tycker jag det börjar bli lite läskigt. För det är det ju så fort man kan se över träden, när det sluttar rakt ner och stigarna är smala.
\n
\nLyckat var det i alla fall. Lite bättre plannering hade inte skadat, med med går inte att gämföra med den som vi gjorde för två år sedan. Häftigt var det att se stugan man sov i natten innan från ett annat berg, och även fantastiskt att kolla på små lusar genom teleskop som kämpar med att ta sig upp på Västeuropas högsta berg. Ett till minne jag kommer bära med mig är att sitta i stugan äta långkok kryddat med nepalesiska kryddor och potatisgratäng medan man lyssnar på sjuka historier från vandringar i Nepal på världens högsta berg.
\n
\nDet hela började med ett stopp i staden Annecy. Ett franskt Venedig skulle det kunna kallas. Där vandrade vi runt och tryckte vi i oss hemmagjord glass och italiensk mat.
\n
\nEfter en natt där tog vi tåget vidare till staden Cluse för att lifta oss hela vägen fram till Samoës (Något som tydligen är busenkelt i alperna? Kan det vara alla strejkar och icke existerande bussar?), där våran fyra dagars vandring upp och ner för bergen började. Med utsikt över Mont Blanc, som blev Mont Rose i solnedgången.
\n
\nMäktigt är det med berg. Man känner sig så liten och bräcklig där på topparna. Så fort vi kom över uppåt 2500m och över trädgränsen så jag till Joel -Nu tycker jag det börjar bli lite läskigt. För det är det ju så fort man kan se över träden, när det sluttar rakt ner och stigarna är smala.
\n
\nLyckat var det i alla fall. Lite bättre plannering hade inte skadat, med med går inte att gämföra med den som vi gjorde för två år sedan. Häftigt var det att se stugan man sov i natten innan från ett annat berg, och även fantastiskt att kolla på små lusar genom teleskop som kämpar med att ta sig upp på Västeuropas högsta berg. Ett till minne jag kommer bära med mig är att sitta i stugan äta långkok kryddat med nepalesiska kryddor och potatisgratäng medan man lyssnar på sjuka historier från vandringar i Nepal på världens högsta berg.
midsommar i Paris
Semester. Min första riktiga semester började med några dagar i Paris. Det blev en massa promenerande, tygköp i Montmartre, spontanträff med gammal kompis, samt besök på blandade utställningar. Nu vill jag sy!
skjortan och franska farfarn
Lite grejor jag fick gjort innan resan till Paris som jag är nöjd med:
En till linneskjorta till Joel i detta fantastiskt fina tvättade linnetyg från jobbet. Färgen är så härlig och knapparna passar så bra till.
Och ett porträtt på Joels farfar. Första gången jag var i Paris i maj 2016 visade jag honom (Jean) en bild jag hade ritat på Joel. Han bad mig flera gånger under den vistelsen att jag skulle rita av honom. Sedan dess har jag tänkt på det och nu äntligen blev det av. Jag började två dagar innan och blev klar dagen före dagen. Känns så bra att äntligen tvingat mig själv till att rita igen. Det är alltid värt det i slutändan.
