Emanuels student
I tisdags var det brorsans tur att springa ut och ta farväl av skolan för en tid framöver. Det började med stress och glömt plakat men slutade ändå med mycket trevligt häng och bra gäng hemma hos mamma.
Tre år sen man själv stod där alltså. Det känns helt galet. Lite nostalgisk blev man ju ändå.
Sjukt kul att en kanadensisk kusin kunde vara med också. Förvirringen när jag öppnade dörren där på måndagskvällen och han bara stod där utan förvarning. Tror det var ca 4 år sen sist.
mars/april polaroider
Små glada stunder fångade på bild för ett tag sedan.
varmaste maj på 150 år
12:e augusti 2018
Här stod det för någon dag sen något fint och viktigt. Men det bestämmde sig blogg.se appen att den skulle radera, så här är ett försök till att minnas vad det stod. Ett försök till att leva mig in i de sista dagarna i maj.
Vi fick ingen vår i år. Sommaren bara vällde in från ingenstans. Det är konstigt att ingen gör det till en större grej.
Det ser kanske ut som jag bara hängt med min mamma på sistone men jag har haft annat för mig. Är bara inte lika bra på att dokumentera som jag brukade vara.
Någonting såhär ser dagarna ut
mamma
Faktiskt sjukt stokt över Tintinklänningen, och mamma. Det var en fin morsdagsöndag.
dagar i maj
Min mamma är som en busig liten karaktär från de bästa sortens barnböcker (typ mumin) och jag hade aldrig velat uppfostras av någon annan.
Det är sån tur att hon finns när min kropp bara kolapslar i en enda röra från ingenstans, utan förvarning och bara vägrar i över en vecka. Något som verkar vilja hända någon gång varannan vår.
Är iaf tillbaka på benen igen och de blir mindre skakiga för varje dag, men fasen vad kroppen är ett stort jävla mysterium ibland.
Här är alltså mamman i en liten bildseire dansandes i mitt senaste avslutade projekt på axlarna. Lär dröja tills den behövs påriktigt igen pga denna galna sommarvärme som bara vällde in från ingenstans över Sverige.
det är vår men jag vill fortsätta ha vinterkläder
Förra lång-ledig-helgen som jag hade totalstädade jag och rensade ut mitt rum hos pappa. Vilken befrielse! Nu är bara de saker jag vill ha framme framme och allt har sin plats på hyllorna och i lådorna. Jag sorterade till och med trådrullarna så nu vet jag vilka färger jag har och inte har. Farmors gamla lilla strykbräda har dessutom fått en uppgrade så nu är den klädd i fina molntussar.
Annars gör jag det gamla vanliga: typ chillar med katt och stickar, när jag inte är på jobbet och drömmer om vad jag ska sy/sticka när jag kommer hem. Som denna mysiga fluffiga och allderles för varma kofta i mossgrönt. Jag får en känsla av att jag föredrar vinterkläder.
Juste! Här skaffat en asnajs 3D karta över nationalparken i alperna där vi vandrade som jag älskar. Kan peka exakt var jag har varit. Joel kommer föralltid mobba mig för detta
Emanuels skiva
I förrgår hade Emanuels klass sin studentskiva och åh vilken nostalgi. Tänk att det var jag för tre år sedan!
Det var sagotema och självklart kom Emanuel och jag på dagen innan vad vi ville vara så jag slängde ihop en snusmumrikenhatt under dagen på jobbet och sydde ihop en lilla My klänning på tre kvart efter jobbet innan jag gav mig av för att möta upp Dennis. Och vi hade så kul! Minns verkligen inte senaste gången jag hade så roligt, blev så full eller dansade sådär utan att bry mig om något. Allt var verkligen med mig den dagen.
den stora blå
Alltid dessa konstiga handposer... Är hopplöst att ta bilder på sig själv
Blev äntligen klar med den blå tjocktröjan förra helgen! Den ser väldigt hemmagjord ut men det finns ju något charmigt i det. Är väldigt nöjd i alla fall så nu går jag vidare till nästa projekt.
påsk
Det vart en lugn men skapelserik påsk i år med en liten sväng förbi Eskilstuna. Drog dit med kusin till mormor och morfar. Åh vad jag trivs med dom. Blir full av nostalgisk lycka, men kan ändå inte tränga bort faktum att tiden med dom tickar. Kan känna väldigt tydligt nu hur mormor glider in i en annan värld. Tryggt att ha kusinen med som stöd då. Funkar så bra med henne. Känns så naturligt. Att få sitta där i en sol som värmer med dom tre, ryggen mot huset och utsikt över gräsmattan som går ner till sjön.
Är lycklig över mycket när jag sitter ner och reflekterar såhär. Men känns som om hjärnan och kroppen inte riktigt fattat det än. Jag är väldigt inspirerad och producerar så mycket som en mänsklig fabrik klarar av utan att må dåligt av det. Jag gör i stort sett precis bara det jag vill göra. Jag ser framför mig hur hela min och Joel garderob är gjorda av bara mig. Tänk att veta att det man bär på kroppen inte är gjort i en hemsk sweatshop. Ganska fantastiskt ändå. Tänk också att kunna leva på det man skapar. Vilken läskig men underbar dröm.
Ser fram emot att bli färdig med den kornblå stickade tröjan på bilden. Bara en halv ärm kvar nu! Snart kan jag gå vidare till nästa projekt...
say hello to my little friend
Trots att det var sjukt sorgligt att jag tappade bort min älskade swiss army knife på Asienresan, den som jag fått av mamma när vi var i Kanada för 5 år sen. Så känns det lite som det var meningen. För jag lyckades hitta den exakta modellen (den bästa) som jag hade innan, fast finare! Den är blå och det står mitt namn på (: ! Compact heter den och har: en asbra kniv, en asbra sax, en pincett, en burköppnare, korkskruvöppnare, en penna, tandpetare, en mini skruvmejsel, en krok (som jag ärligt talat inte vet användningsområdet av än) med en liten nagelfil på sidan. Hur jäkla bra?! Allt man skulle kunna behöva på en resa.
Hade ej klarat mig utan en sån här varken i alperna eller i Asien. Hur ska man annars kunna slaffsa i sig färsk mango som mellis på en buss eller äta lokalproducerad salami/öppna vinflaska? Juste.
magiska strumpor in the making del 2
Gillar tydligen att sticka tre-fyra olika par strumpor samtidigt och varva.
Inser att det varit mycket lite text på denna plattform de senaste månaderna, men jag har ordtorka. Kan bara inte sätta ord på något. Inget känns värt att lägga tid på att förklara.
Känner mig lite vilsen.
Så jag fortsätter mala mig genom stickprojekt efter stickprojekt värvat med syprojekt. Längtar lite efter förändring och spänning, en ny fas här i livet. Kanske är det bara en längtan efter våren?
fått gjort i helgen
Försenade julklappar, fleecefodrade reflexvantar och långärmad trikåtröja till mig. Detta är lite av vad jag har hunnit göra nu i helgen. Är så nöjd 😀
strumpor i lass
Woop idag blev jag klar med mitt TIONDE PAR strumpor! Här alltså stickat 20 st. Hur sjukt är inte det? Kommer alltid minnas denna vinter som strumpvintern. Nu får vi se vad nästa projekt jag ger mig på blir, har en hel del massa garn som ligger och väntar på att få bli något fint.
note till alla designers: varför gör ni bara saker i skitkvalitet?
Har tänkt på en sak som gör mig så himla besviken: kvaliten på dyrare plagg. Jag betalar gärna en större peng när det kommer till kläder men då förväntar jag mig att de ska hålla lite bättre. Jag vill inte betala för bara ett märke mera. Jag vill betala för ett bra plagg med funktion och kvalitet som inte är gjord i ett u-land och är full av kemikalier. Inte bara för ett namn som är gjord i samma fabrik som hms grejer. Det har aldrig varit och kommer aldrig vara hållbart.
Både min och min brors fickor på våra reflexjackor vart helt trasiga efter två vintrar och Emanuels hade en stor reva i hela den nedersta delen av fodret pga att hans bälte skrapat emot. Men, se här vad fint jag lagat. Vart till och med finare än vad den var från början (helt vit). Så nu vill ja uppmuntra alla till att laga saker man tycker om när de börjar slitas ut. Det är kul att vara kreativ och kunna ha saker länge.
v.8
Imorgon ska min förhoppningsvis lagade och välfungerande overblock hämtas och gissa om här ska sys! Först och främst alla trikåtröjor som jag gått och tänkt på sen förrförrförra månaden och sedan ett par flowy kattbrallor i tyget som syns här nedan.
Annars då? Jo jag stickar, minst någon timme varje dag fortfarande. Läser, någon mysig novell då och då och försöker ge mig på en ny roman snart. Badar, och myser i mitt nya överkast med matchande kuddar och välplacerad juriststuden som också är allmänt känd som Joel. Och jobbar. Jobbar gör jag oftast jämna veckor mån-lör och ojämna veckor mån-ons. Skönt med ett tydligt och bra schema med långhelger. Hoppas det får se ut så ett tag.
från trumpinnar till tandpetare
Alltså detta garn är så coolt! Det blir ett leopard mönster medans man stickar! Snacka om magi. Konstig känsla dock att gå från att sticka med storlek 15mm till 2.5mm men det blir så tätt och fint. Slutade dock förstås med att jag bröt av alla stickor. Så jag har fått skaffa nya i metall. Att sticka så tunt i trä var inget för mig...
Hej älskade katt
Tack för att du följer efter mig från soffa till säng och ligger inom ett klappavstånd medans jag är sjuk. Tack också för att du jamar i mitt öra, slickar mig på ögat, och trampar över mig mitt i natten. Du är kärlek i ett nötskal. <3
Uppsala
Såhär kan en helg i Uppsala se ut:
Syssling Elin har fyllt 20 och det var huvudanledningen till att jag åkte dit. Hon bor i ett sånt härligt kollektiv med stora ljusa och fint inredda rum. Jag var väldigt trött och hade helt glömt vilken socialångest jag kan få i sådana samanhang men jag höll ut ett tag och det lugnade ner sig tillslut. Dagen efter blev det brunch, fika på stan, och att pynta Joels rum för att han ska få det lite hemtrevligare, samt massa massa mys.
Nästa: en lång arbetsvecka och förhoppningsvis blir det dags att avsluta några stickprojekt och kanske till och med hämta ut min overlock från verkstaden!
aldrig tänker jag frysa
Kunde tydligen inte få nog av tröjor stickade i tjockt garn så tog o stickade mig en regnbågsfärgad myströja också. Tänker hela tiden att nu "ska jag bara sticka detta projekt sen måste jag nog ta och varva ner..." men listan är lång och den tycks inte sluta växa. Hur ska detta gå?
Än så länge har jag en till tröja på g (som har fått ta paus ett bra tag nu) en kofta, två par sockor och totorovanten. Och detta är projekt som redan sitter på nålarna, utöver det har jag ca hundra andra garner och idéer om strumpor till mig och till annat folk. För en kan ju liksom inte ha för många strumpor. Något som verkar blivit mitt livsmotto.
en mössa
Stickade en liten mössa till mig i helgen som ger mig så konstiga blandade känslor. Den är som en mix av de två mössor jag levde i i grundskolan. Helt perfekt för att gömma sig i på vintern och färgen är magisk. Ganska lik färgen på tyget som jag tänker sy en kappa i snart.
Aldrig har mina ögon sett grönare ut.