På senaste tiden har det ändå hänt en del. Det har flyttat in en katt hos min mamma. En riktigt busig en som älskar att bita i Joels tår, - han och jag har återförenats efter över tre månader utan varandra. Jag har träffat Linnea, som jag är så stolt över för hon är så sjukt duktigt på det hon gör. Och jag har sytt färdigt en skjorta till en fin vän. Ett projekt som pågått på tok för länge.
Opaler och drömmar om bättre tider
Om jag någon gång gifter mig, eller bara bestämmer mig för att jag är värd/ har råd meden ganska dyr ring då kommer det vara denna (första bilden längre ner) som får pryda mitt finger, eller något liknande.
Har följt detta smyckeskonto (wwake) ett tag och jag avgudar allt de gör med opaler, diamanter, safirer och andra blå stenar. Speciellt deras ringar och örhängen. Örhänget med en stor opal och två mindre stenar som ser ut som en liten stjärnkonstalation har jag lagt i varukorgen flera gånger...
För övrigt ligger jag i min säng med feber och verk i hela kroppen. Något jag gjort de senaste dagarna. Fick till och med sälja min Håkan-biljett igår :,( Har helt enkelt åkt på influensa sådär lagom till sommaren. Det är därför jag ligger och drömmer om bättre tider och lägger upp såna här saker. Hoppas mina kompisar mår bättre!
Kina - Peking
Har varit en vecka i Peking med familjen och hälsat på diplomatsläktingar. Spännande och stort land Kina är. Skulle verkligen vilja utforska mer. Människorna är mycket vänliga och rakt på sak. Peking var inte lika kaosigt och mycket mer västerländskt och modernt än vad jag föreställt mig. Maten var gudomlig och muren fantastiskt vacker. Blir säkert sista familjeresa på ett tag...
Genom låga moln, båda två, under himlen vi målat blå
Dagens låtrad som varit på repeat i mitt huvud hela dagen är Anton Kristianssons "och alla åren blir ett liv... (,och våren är förbi, men vi ska aldrig dö...)".
Har helt ärligt talat haft svårt att anpassa mig till vardagen, rutiner och Stockholms schizofrena väder här hemma, men jag ställer alarm och går upp och betar av små listor på saker som behöver göras ändå. Trots att jag inte har någon motivation till att göra något eller hopp för framtiden. Jag har skrivit upp mig på tre komvuxkurser som startar i augusti som jag förhoppningsvis ska få plugga och klara av.
I övermorgon åker jag tillbaka Asien med min familj, ska nämligen till Peking en sväng. När vi kommer hem, om en vecka kommer det tydligen flytta in fyra blåögda katter till oss varav en ska stanna för gott. Så muusigt (som lilKlara kanske hade sagt). Lite såhär har tiden sen jag kom hem sett ut i bilder:
Gomorgon
Hej Sverige, Gud vad kall du är. Fick sova med två täcken inatt.
Idag blev det back to basics. Att landa på Arlanda i förrgår var som att sätta ett grått filter på hela min omgivning. Jag saknar färg. Till och med i min frukost. Vill tillbaka till tropiska frukter och nutellacrepe vid en turkosblå strand. Nu ska jag sluta tjata och försöka ampassa mig. Här finns det ju ändå drickbart kranvatten.
En tribute till Sandrah och en tillbakablick på en fantastisk resa
Ville bara säga tack för att du orkat med mig i hela 69 dagar 24/7 under alla möjliga omständigheter. Jag som inte ens orkar med mig själv ibland... Tack också för att du pallat ta töntiga konstlade turistbilder på mig och med mig lite här och där. Utan dig och dina fantastiska egenskaper hade jag helt enkelt aldrig fått se så mycket av Asien som jag har fått, så är det bara. Utan dig hade jag varken fått lärt känna mig själv på detta sätt eller hittat tillbaka till delar av mig som jag tappat bort när jag blivit lite för trygg på den plats jag stått och trampat på det senaste året.
Jag är även så stolt över dig! Som trotsat så många av dina största rädslor. Paddlat kajak i halong bay, sovit 3m från vattnet under stora åskväder i Kambodja, simmat genom en grotta i Thailand, åkt nattbuss kors och tvärs över länder på lagom osäkra vägar i många långa timmar och sovit brevid och tagit hand om mig medans jag var matförgiftad...
Jag är så glad att jag har fått växa som människa såhär tillsammans med dig. Till en fantastisk resa och alla år vi haft varandra samt till fler resor och många år till..!
Jag förstår att folk är trötta på att se bilder från denna resa, men det är inte jag! Så här kommer några fler favoriter från alla land.
Thailand
Vårt sista land på denna resa blev visst Thailand. Ärligt talat blev det så mest så för att vi var sugna på att sörpla sol och få färg innan vi skulle hem igen. Så direkt efter vi flugit från Ho-Chi Minh så kastade vi oss på en buss ner till sydvästra delen av Thailand och ön Koh Lanta (en hemsk 32h resa där vi behandlats som paket). Här nere blev det en hel del sol, snorkling, bad, marknad samt annat sånt som pensionärer tycker är kul, tills vi blev för rastlösa och åkte vidare till andra öar så som Koh Pagan och Koh Tao. Där det blev mer snorkling och sol. Har blivit mer beroende av mango (som om det ens var möjligt) efter att har levt på mango sticky rice till både lunch frukost och middag. Något som egentligen ska föreställa en efterrätt där man får mango med sötat kletigt ris tillsammans med kokosmjölk. Är sugen på att starta en mangoshop där man ska kunna köpa allt man kan tänka sig format som mangos och med mangosmak...
Nu är vi hemma igen och Gud vad konstigt det känns. Hur mycket jag än försökte förbereda mig på att komma hem och vara beredd på att allt skulle stått stilla här så går det inte att förbereda sig på något sådant. Jag känner mig så förvirrad och lite tom. Har aldrig varit med om så mycket och haft så kul under en så lång period. Två månader gick så fort och det känns bara helt overkligt, som om allt bara varit en ändå lång färgglad dröm.
Nu är det dags att vakna upp till verkligheten igen. Tillbaka till vardagen och kraven.
Vietnam
Härliga 15 intensiva dagar vi fick i Vietnam. Här provade vi på att resa fyra (från Hanoi till Halong bay till Ninh Binh till Hoi An) när mötte Ellinors och Linneas barndomskompis Shakira i Ha noi. Det blev en härlig blandning människor och jag tycker vi funkade mycket bra tillsammans.
Vietnam är ett mycket vackert land med varierande landskap med allt ifrån strand och vackra kalkstensklippor med grottor till ökenliknande landskap och djungel. Det är härligt att åka deras skumma sleeper-busses och kika ut genom fönstret och se hur landskapet sakta förändras, även om man förstås blir ledsen över allt skräp människor har slängt överallt. Det förstör så mycket i onödan.
Hade turen att vara här under mango sesong så många mangoshakes och färska mangos från gatustånd blev det på denna resa. Tack för att du finns Swiss Army knife<3
I detta land fick jag en tydlig inblick i kommunismen vilket var intressant. Här insåg jag även vad kolonisering har gjort med länder och kulturer. Jag hade aldrig riktigt fattar att det är på grund av kolonisering som engelska, spanska och franska är några av världens största språk.
I Hoi An, en fantastiskt inspirerande hantverksstad träffade vi Marielle Kerber, en underbar designer och kvinna som driver företaget Kerber. (Sandrah var en av Marielles första praktikanter när vi gick sista året på gymnasiet). Hon visade oss sin ateljé och sina fina tillskärare och sömerskor samt bjöd oss på lunch (Banh Xeo). Vi diskuterade livet, relationer, kulturskillnader och Marielle berättade hur vietnameser i allmänhet kan verka mycket hårda, ibland till och med otrevliga men när man lär känna dom så är de mycket trevliga och trogna vänner för livet.
I Vietnam köpte jag och Sandrah (bland så mycket annat...) varsin Aó dài - en traditionell dräkt som vi bar på Hoi Ans gator. Det är häftigt att anpassa sig så gott man kan till ett lands kultur och se hur glada folk blir. Vi fick samma glada bemötande som vi fick i Myanmar när vi bar deras traditionella dräkt.
Kambodja
Vi började våra första dagar i Kambodja i Phnom Penh där vi kastade oss in i landets hemska historia. Det var bara drygt 50 år sen som Khemer Rouge och Pol Pot dödade en femtedel av landets befolkning medans resten av världen inte visste någonting. Under hela resans gång här kunde jag inte låta bli att tänka på hur många människor i detta land som skakats av denna händelse. I Phnom Penh träffade vi även en mycket spännande äldre dam (Key) på vårt youth hostel som hade varit i 130 av världens länder. Hon hade så mycket att berätta...
Från huvudstaden åkte vi vidare till Kambodjas kust och ut på vackra paradisön Koh Rong Samloem. Där stötte vi på den fina duon Daria och Sofia från Göteborg som vi träffat på vårt första stop. En hel vecka spenderades här med många djupa parmiddagar där vi diskuterade allt från droger och ångest till familj och miljö.
På fastlandet i Sihanoukville åkte jag förstås även på en hemsk matförgiftningen när vi var på Oters Beach.
Sista stopet blev Siem Reap där vi mötte upp kusinen min för att utforska Angkor och en sidenfarm. Denna staden blev jag lite kär i och det känns så konstigt att lämna våran Tuk Tuk chaufför och åka vidare till Hanoi ikväll, men det blev en drömmig tid jag fick spendera i detta land där jag både fick se och lära mig massor. Så mycket intryck jag fått och funderingar som väckts att jag haft svårt att sova ibland. Människan är en ändå mycket konstig art.
Myanmar (Burma)
Första landet på vår resa.
Efter ett snabbt stopp i Bangkok åkte jag och Sandrah vidare ut i mer orörda delar av Asien där lokalbefolkningen inte är riktigt lika vana vid turister. Nämligen det det förmodligen mest Buddhistiska platsen i världen, Myanmar. Myanmar är landet där både män och kvinnor bär vackra longyis och smetar in ansiktet med tanakah, ibland i form av vackra mönster. Det är landet där folk har en skön inställning till livet och är genuint trevliga och vetgiriga (är det möjligtvis deras filosofiska religon som satt sina spår?).
Myanmar blev landet där jag gjorde min el-moppe debut på sladdriga sandiga småvägar mellan pagoder utan hjälm. (Jag som inte ens har moppekörkort) När jag skulle sova första natten efter vi kört omkring hela dagen var den sandiga vägen jag kört på det enda jag kunde se, och varje gång jag höll på att falla i djup sömn så sladdade jag och vakna med ett ryck.
Våran sista soluppgång i Bagan är bland det vackraste jag sett. Att få klättra upp för en pagoda i mörker barfota, tänka på hur många munkar och andra människor som gått där, höra tupparna kakla och ekorrarna springa omkring medan dagen långsamt blir till. Att se en stor knallrosa sol stiga upp ur dis bland alla andra tempel samtidigt som luftballonger susar förbi. Det är magi.
Människorna i Burma är något utöver det vanliga. De vill verkligen sätta sig ner och prata med en för att öva sin engelska och för att de är nyfikna på världen och platser de förmodligen aldrig kommer få se eller uppleva. Kände mig som hemma vart vi än stannade. Tiden i detta land var något utöver det vanliga. Kommer nog aldrig vara med om något liknande.
uppdate: kanske romantiserade Burma och buddhismen en aning mycket men det var verkligen den känslan jag fick av landet. Människorna här är bland de trevligaste jag träffat. Absolut, jag har en tendens till att se förbi det hemska som händer, för man kan ju inte bara gå och tänka på allt dåligt som händer i världen, men jag vet att det är buddhister som dödar oskyldiga muslimer och andra minoriteter i norra delen av landet och det är förfärligt. Men människa som människa och tro som tro. Det finns hemska människor överallt och det finns hemska människor som tror olika saker och jag vill ändå välja att försöka se det bästa i allt.
Tekniska problem
Blogg.se appen krånglar som vanligt så får inte upp det fina Burma-inlägget som jag vill. Det får alltså vänta helt enkelt. Har det i alla fall så bra som man bara kan ha det. Är fortfarande förvånad över hur lite jag längtar hem, men som Sandrah sa: vad har man ens att längta hem till? Ångest över vad man ska göra med sitt liv, arbetslöshet/skräpjobb och kyla. Näe väljer sol och äventyr på resande fot alla gåger.
Mischmasch
Har sovit som en ihopknöglad pappersboll i Joels famn för sista gången på ett tag nu. Har proppat semlor, burkcroissanter, marabouchoklad och bakat scones i min ensamhet eftersom mitt sista jobbpass blev inställt pga att hyresgästen brutit foten (-1000kr från budget 😪). Har passat Klara och Filippa för sista gången på ett tag nu. Gick därifrån med en tröja blöt av deras tårar. Så dramatiskt! Ska ju vara borta i två månader. Det går väl skitfort? Har övat på att leka med färg i ansiktet och kollat om alla Gossip Girl avsnitt. Har varit på begravning, gått på vårsalongen, läst, osv osv.
Imorgon åker alltså jag och Sandrah till Sydostasien med våra genomskinligt bleka kroppar för att samla på oss erfarenheter, perspektiv och kunskap. Hoppas på det bästa.
Säger hejdå Sverige och allt vad du innebär för ett bra tag nu. Sjukt ändå. Är tillbaka lagom till våren och sniglarna.
Naturen, min största förebild
När allt som träffas av solen färgas med ett starkt rosa ljus då blir man påmind om att man har så många anledningar till att vara glad.
Är det inte ganska otroligt att jag kan fånga alla dessa starka färger med ett klick och ta fram precis när jag vill?
Hej måndag
Här sitter jag och är förkyld igen. Tror att det är min kropp som försöker säga att jag behöver börja ta träningen lite mer på alvar igen. Annars har mina veckor sett ut typ så som jag beskrev att jag hoppades de skulle i ett inlägg längre ner: Tar de jobbpass jag kan få, syr, läser osv. Men, det där med att vara snål är så mycket svårare än man kan tro. Speciellt när man har mycket dötid och är van vid en annan typ av livsstil där man kan säga ja till allt man har lust med. Vill ju kunna gå ut på fika, ta en öl, gå på teater, hänga med och klättra mm. och det är så svårt att säga nej till sådana kul grejer, men allt sånt kostar ju pengar. Man får helt enkelt ändra tankemönster och komma på billigare saker att hitta på. Vara mer kreativ helt enkelt. Det är nog bra hjärngympa att hålla koll på vad varje öre går till men inte är det särkilt kul. Man fråmstår lätt som tråkig och opepp.
Min nya hobby är föresten att experimentera med smink. Har känt mig så inspirerad när det kommer till det. Synd bara att jag har så känsliga ögon. Fattar inte hur folk kan kleta på så mycket varje dag utan att deras ögon reagerar på det. Och även synd att man tycker att man måste ha alla produkter som finns för att kunna skapa. Även här gäller det att vara smart och kreativ.
( fint, men det är ej jag som skapat ((: bara ett litet smakprov på inspo )
Hej söndag
Känner mig nöjd med helgens insats ändå. Jobb på disputationsfest/70års kalas i 11 timmar både fredag och lördag och idag kom Sabina och hälsade på och hjälpte mig komma igång med Brettes skjorta som jag haft hängande över mig i mer än ett år! Fyskäms Clara!! Det känns i alla fall så skönt att ha jobbat mig igenom så mycket grejer som känts tunga nu i helgen. Så najs att ha sällskap och lite syjunta hemma hos mig. Det är lite det som är hela grejen för mig när det kommer till att sy. Det är inte alls detsamma när man inte har någon att bolla tekniker eller idéer med. Det är inte lika kul och det är så lätt att jag fastnar. Det handlar nog mycket om att jag inte känner mig helt trygg i syendet, men blir man någonsin det?
Här har vi en Sabina som sitter i en sjukt naturlig pose medans hon ritar upp det hon sedan satt och broderade.
Har sjukt ont i ryggen nu efter alla skumma ställningar jag jobbat i på golvet, men det var det värt!
Jag har insett (än en gång)
Straight out of mobilanteckningar:
Jag har insett, än en gång, att det bästa jag vet är att förlora mig själv i livliga samtal med smarta, intressanta, ärliga, råa människor som vågar vara mänskliga och blotta sig. Det är där jag hittar min mening, mitt hopp och min inspiration.
Ett kapitel avklarat ett nytt att skriva
Då var jag plötligt klar med min första kurs på 30hp på Stockholms Universitet. Modevetenskap I alltså. Vad givande du har varit ändå i denna oklara mellandel av mitt liv. Fina nya kamrater och spännande ny lärdom jag fått.
Vad har jag att se fram emot det sista av denna månad och nästa då? Jag tänkte mig en massa skönlitterär läsning, en hel del sena kvällar med många timmars jobb serverandes alkohol och mat, sömnad i mängder, en del barnvaktning, vila, och förstås efterforskning till min och Sandrahs resa till Östasien. För ja, det är sant! Jag ska faktiskt dit. Dagen efter min sista (sjukt tunga och svårmotiverade) tenta drog vi och fixa nya pass och vaccinera mig. Det finns alltså en plats på ett plan den 28:e februari till mig som går till Bangkok. Förutom att vi snabbt tar oss vidare därifrån till antingen Myanmar eller Kambodja är planen inte helt spikad, men för varje dag som går blir jag bara mer och mer taggad! Då var det bara att ta mig igenom dessa månader så snålt som möjligt och jobba på att vara så förberedd jag bara kan...
Som min yogaläraren på F&S city säger:
Våga vara patetisk. Underbart motto om ni frågar mig, och något många måste öva på idag tycker jag. Detta samhälle är lite för seriöst, lite för stressigt, lite för stelt och lite för fegt. Man bör våga stå upp för vad man tror på, ta fler risker, klä sig hur man känner för och le och skratta lite mera.
Mål för 2017
Jag fick för mig att göra något som tydligen många andra fått för sig att göra detta nyår, helt enkelt att skriva en lista med mål istället för att ha nyårslöften som ju bara är bundna för att bli brutna. Detta är helt enkelt lite mer kravlöst. Så här har vi dom:
* Bli mer självständig och ta lite större risker*
* Sticka i fler blå nålar i min världskarta
* Ta bättre hand om mitt kropp och speciellt se till att min nacke blir bättre
* Bli bättre på att tänka igenom köp noggrant innan de genomförs och fråga mig själv flera gånger om detta verkligen är något jag behöver
* Teckna, måla och skriva mera samt lära mig ta bättre bilder (skaffa en riktig kamera?)
* Sy mera!!
* Spendera mindre tid framför skärmar skrollandes igenom tråkiga onödiga flöden
* Umgås mer med 'gamla' vänner och hålla kontakten med nya
* Spela sällskapsspel och ha djupa intressanta konversationer
* Möjligtvis flytta hemmifrån?
* Lära mig liiiite mer franska eventuellt bättre spanska
* Föra över viktiga grejer från datorn och göra en backup på min hårddisk
* Våga prova söka in på intressanta utbildningar
* Hångla (jaa med dig Joel såklart!) och kramas mera
* ta fler promenader och uppskatta naturen och allt det där lilla som finns omkring mig som jag brukade vara så bra på
* Att förhoppningsvis förhoppningsvis boka in en intensivkurs och ta körkort!
