Som stickar. Det trodde jag aldrig att jag skulle bli. Den enda gången jag försökt mig på att lära mig var någon gång i högstadiet på syslöjden men jag lyckades aldrig knäcka koden. Kan möjligtvis ha varit på grund av att jag är vänsterhänt och att läraren bara kunde sticka högerhänt vilket blir helt omvänt för mig förstås. Men nu funkar det och jag är fast. För alltid. Har så mycket grejer jag vill sticka. Kan inte vänta tills jag får min lön! Alla pengar kommer gå till sygrejs ju. Har jag nämnt hur bra jag smälter in i denna butik pga stortrivs? Det gör jag iaf.

Du tog mig när min guard var nere och oj vad ont det gjorde. Jag kan fortfarande känna smärtan. Även om den avtagit, så finns den kvar där långt bak bakom allt det andra. Den kommer fram så fort de andra känslorna runnit av. När dagen är slut. När distraktionerna och måsterna försvunnit. Då kryper den fram sakta men säkert och orden börjar eka i mitt huvud igen: Varför? Varför? Varför?

Det kommer krävas mycket att än en gång bygga upp mitt tillit. Men jag ska komma ut starkare på andra sidan jag ska bevisa för mig själv och för dig och för alla de andra att jag kan. 

För er som inte visste (som ej läst tisigare inlägg ordentilgt) så spenderade jag ca en vecka i Småland nu i slutet av oktober med min mammita för att bara elda i vedugn, äta pumpasoppa, kolla på film efter film till koppar varm choklad i sängen och bara återhämta sig från allt som har hänt i livet so far. Men det var den veckan. För tiden går fort.

Blev tvungen att avfölja alla sminkkonton efter jag köpt dessa. Nu får det vara slut på min materiella glädje för ett bra tag. Internet - Snälla sluta hjärntvätta mig?

Jag har insett en grej. Anledningen till att jag inte lyckats få någonting gjort varken tecknarmässigt, bloggmässigt, sömnadsmässigt, vadsomhelstmässigt i mitt liv på ett tag är för att jag haft alldeles för höga krav på mig själv. Har inte varit nöjd med något jag gjort på flera månader. Dags att sänka ribban, ta ett steg bakåt och inte vara rädd för att låta tankarna flöda fritt. Låta handen och fingrarna göra vad de vill på pappret/tangentbordet. Våga göra fel och ägna tid åt just det. Kommer ingen vart av att sitta och stirra mig blind på alla fel och ge upp. Nu får det vara nog med krav på mig. Måste sluta bry mig igen.

Dags att skriva något igen kanske. 

Ett helt gäng sånna har det blivit. Från de regnbågsfärgade i slutet av sommaren och picknick med Ellen o Sabina till en svart och gul höst och min helg i Uppsala med Joel, Ellinor och Elin

En fredag bara två veckor till matte och samhällsprov så sa jag hejdå till min pappa som åkte till Portugal över helgen för att jobba. Sedan satte jag mig och petade på min samhällsuppsats, dränkte mina ögonlock i röd färg och släppte ut mitt fettiga hår från hästsvansen som den fått vara i hela veckan bara för att jag kände för det. Efter att ha sminkat av mig åkte jag in till stan för att träna mina just nu värdelösa muskler, som redan sa aj från grådagens klättring och säger ännu mer aj nu, med min bror o hans tjej. Dagen avslutades med en födelsedagsmiddag hos min brors mamma där jag fick lyssna på bland annat min bror och mammita sjunga samt spela piano och gitarr. Vilket bland det mysigaste mest kravlösa och inspirerande jag vet. <3

Jag har levt på de timmarna vi fick i söndags hela denna regniga måndag. Jag inser att jag är farligt kär eftersom den värsta tanken jag kan tänka mig just nu är att han skulle lämna mig. När han tittar ner på mig med sina stora bruna ögon rusar blodet och jag känner mig så sårbar och liten, men ändå inte rädd. Jag vet att det inte är helt hälsosamt, men han är det finaste jag har. Jag jobbar verkligen stenhårt på mig själv just nu, men jag är osäkert på om jag kommer någon vart. Det är så få saker som kommer under ytan på mig. Som jag verkligen bryr mig om. Dessa likgiltighetskänslor har verkligen blivit en del av mig och det skrämmer mig. Jag vill kunna uppskatta det lilla. Men allt känns så pretentiöst. Till och med mina tankar och känslor.

Förutom att ha varit på Patti smithkonsert så är typ detta vad jag har gjort på senaste tiden: varit på ikea med joel och hjälpt köpa säng och möbler till hans rum i Uppsala. Sett Totoro på rålis utomhusbio. Försökt lära katten att gå på toa. Hängt på oljebaren med min mor och hennes kollegor för att se Matilda Gratte spela. pluggatpluggatpluggat matte 2 (som för övrigt dödar mig långsamt av förvirring och uttråkning). Ätit lunch på skolgården i solen. Samt Träffat krystian på Falloumi för att catchaup och lämna över mina modevetenskapsböcker.

Ändå en av de coolaste 70åringarna jag vet. Vilken röst och vilken energi.

Var på Trägården för några helger sen med Joel, Daniel, min bror, hans tjej och några fler. Har haft en ganska chill sensommar med enkla okrävande kompisträffar. Men sommaren tog lite gran slut på ett sätt eftersom jag har börjat plugga komvux matte och samhälle, det var dags att göra slut på det konstiga beteendet att bara drivit runt planlöst så som jag gjort sen jag kom hem från stora resan. Äntligen gör jag något som driver livshjulet framåt igen. Så allt flyter på typ som det ska ifall det var någon som undra. Det enda som inte riktigt är med mig är inspirationen för att teckna och skriva. Men det har den ju inte varit på ett bra tag iof...

Hakade på Joels familjeresa till Frankrike nu i början av juli och firade att hans farfar fyllt 80 i en liten stuga en halvtimme utanför staden Le Mans. Gjorde mest det man brukar göra i Frankrike, som att äta sena middagar med massa rätter samt den obligatoriska osten och brödet och vinet som även funkade bra att dricka till lunch tydligen. Staden Le Mans var mycket fin att promenera runt i med romerska murar annan sjuk vacker gammal arkitektur och det var typ det. Somnade varje natt med franska ord snurrandes i mitt huvud och rullade hem därifrån med magen full av pain au chocolat, crepes och annat franskt smörigt, mjöligt och ostigt.

 

 

 

 

 

 

Det är en sjukt fin grej, men också en så himla konstig känsla, att ha skilda föräldrar som har bråkat från och till i flera år, men som ändå kan anstränga sig för att fira födelsedagar och liknande tillsammans. Att till och med skratta och ha trevligt tillsammans. Det tar mig tillbaka flera år i tiden. Det suddar ut alla år av skrik, bråk, krossade glas och smällar i dörrar och lurar. Det får mig att känna mig liten och oskuldsfull igen.

ville typ bara visa att jag sytt ännu en skjorta! En lite kraglös linneskjorta till Joel som jag är mycket nöjd med! Har inte använt någon overlock faktiskt. Det är första gången jag prövar på det. Jag hade aningen lite sömsmån, men det gick bra tillslut! Ville ha en fin bild med honom i den (eftersom den sitter så bra på honom) tillsammans med mig i hängslekjolen, men det blev inte av så här får ni den på mig istället.