Det har varit varmare och det är vår. Ottilia har bott hos mig i en vecka nu på sitt påsklov och vi har pratat ikapp, vi har tagit långa promenader i staden, fått färg på kinderna, ätit gott, klämt ihop oss i ett badkarl, skrattat, haft jobbiga känslor tillsamans och varit starka tillsammans. Nu lever jag la vida broka... Närå, men det går åt mycket när man har kul, unnar sig och inte bryr sig.
Mycket men ändå lite har hänt. Jag har sagt upp mig från Delphi och slutar den 29:e juni. Jag har påbörjat en ansökan till nyckelvikskolan så det är bara att jobba på och välja ut arbetsproverna som är kvar. Just nu är det 44 dagar och 16,5 timmar kvar tills det ska vara inlämnat. Jag har även gjort en plan B Och ansökt kurserna: kreativt skrivande A 30hp, modevetenskap I 30hp och konstvetenskap A 30hp frågan är bara vilken ordning jag ska lägga dom i. Vill i stort sett alla lika mycket, men är mest rädd för att skriva och inte lyckas. Det är en riktig utmaning för mig. Att fylla på med vanlig kunskap från faktaböcker är lättare. Men jag vill vara modig för det är dags. Jag får inte mycket mer av mitt jobb än pengar och en sliten och stressad kropp. Visst jag trivs där och det är toppenbra pengar men jag har hållit ut länge nog och lärt mig så mycket jag kan. Behöver göra något som inspirerar mig nu.
Ser jättemycket fram emot sommaren med Joel. Planen är att vandra i Alperna och skapa fina minnen både där, i Skåne och på Gotland. Det är en stressig tid nu både för honom och för mig pch det känns så bra att ha något att se fram emot. Ljusare tider. Jag är trött på det dystra filtret som jag skapat och den lilla klumpen i magen. Kan det vara en känsla från förra året denna tid som spökar? Dags för den att dra, för jag är lycklig, jag är trygg och jag är älskad.
Så lever jag.
Helgerna spriger förbi och vardagarna sniglar sig fram. Har hunnit träffa en hel del människor som står nära mitt hjärta. Har fått oväntade böcker på posten, och idag blev jag tvungen att beställa mer böcker för att mätta mitt läsarsug. Lever emellanåt på keso, gröt och/eller en macka som jag trycker i mig och emellanåt hets-äter jag. Varför är det så mycket som är antingen eller?
Suktar även efter utmaningar och stimulation fastän de finns här rakt framför mig. Vill veta nu vad som kommer hända. Veta vad mina chanser är. Kanske sover jag för lite? Kanske har brist på något i kroppen? Är i alla fall tydligen för trött för att sörpla in inspirationen som finns här omkring mig, men innerst inne är jag nöjd. Och ganska glad för det mesta. Joel är mitt lilla extra i vardagen. Han förstår inte hur mycket han gör för mig genom att bara vara. En kram, en blick, en puss på pannan är allt man kan behöva ibland. Han är så peppig med mig. Så fin och realistisk och jag älskar honom med hela mitt hjärta. Är så glad att det inte bara är jag som kan se en framtid för oss. Besvarad kärlek på det viset känns som något så nytt för mig att jag inte ens kan tro att det är sant. Så mycket fint som finns där bakom oss och så mycket fint som väntar framför oss! På onsdag är det ett halvår sen han stod där en fredag utanför mitt jobb och varken jag eller han kunde ana vad som väntade oss.
Då som nu föralltid
Ni har och kommer alltid vara soundtracket till mitt liv.
"En bänkrad i en rastlös sen april
Jag tittar över axeln och ser dig blinka till
Jag kan få dig när du vill
En vind blåser skräp längst korridoren en sista gång
Och du och jag håller andan och håller händer i språnget
Det är inte så långt hem."
Era ord som jag inte riktigt förstod i början, men som fick mig att känna så starka känslor. Era ord som jag har växt in i och gjort mig lite till den jag är idag.
Tack för det.
Svar: Skärp dig
Allt blir vad man själv gör det till. Om det gör ont är det jag som får mig att göra ont. Om jag mår bra är det för att jag tillåter mig själv att må bra.
"You accept the love you think you deserve"
Och jag vill vill vill förtjäna din kärlek.
Skål på det.
Kan man älska någon så mycket
Att det typ bara gör ont?
Foto: Vivian Maier
Det/ Jag bara är så.
Jag är ett projekt i ständig process. Det är knäppt hur lätt det är att glömma det förflutna, det jobbiga och det bra. Det är knäppt hur lätt det är att hänga upp sig på det som är förgånget.
Det har hänt. Det finns inget man kan göra åt det. Det bara är.
Så vad ska jag göra? Fortsätta att försöka bearbeta det? Men jag vet ju inte ens på vilket sätt. Jag är så rädd att trampa snett. Hamna fel och djupare ner. Alla gör fel jag är inget undantag. Men det är så mycket svårare att förstå dina beslut och val. Och jag måste. Jag måste förstå och acceptera. För att kunna lämna det bakom mig.
Where is my mind?
Now they're going to bed
And my stomach is sick
And it's all in my head
But she's touching his chest now
He takes off her dress now
Open up my eager eyes because I'm mr Brightside.
Ont. Inifrån och ut. En klump har växt sig fast i min mage hela vägen upp till halsen går den. Vill kräkas. Kan knappt andas. Orkar knappt, men mirakulöst nog fortsätter jag ändå.
Kanske jag är better off?
Uppdate: nej jag är värd den kärlek jag får. Jag måste bara hitta balans.
Happy socks outlet
Strumpor gör mig glad. Speciellt när de är såhär festliga och kostar 20kr styck
Ibland är det det enda man behöver (höra)
Mamita Marilyn Oyazun säger: du måste tänka åhh kom det här innifrån mig?
Men det spelar inte riktigt någon roll hur många som tror på dig om du inte tror på dig själv
Paul Klee
Roma/ Napoli
Italien Italien Italien.
Vilken lyckad resa vi fick.
Vi lämnade ett riktigt snökaosigt Sverige tidigt på morgon och landade i ett soligt Rom. Helt underbart. Nästan som vår. Våran plan för första dagen var att bara glida runt i gamla stan men det slutade i att vi vandrade tvärs över hela Rom och bara råkade hamna på alla de finaste "piazzerna"och blev helt överväldigade av staden. Råkade till och med hitta en nästan exakt kopia av en olivoljebehållare som min mamma hade när jag var liten men som råkade gå sönder på torget campo di fiori. Sånt jag blir glad av.
Dag två checkade vi av colosseum och ruinerna forum romanum.
Dag tre hängde vi i Vatikanstaten med papa Francis och sen sprang vi upp och kollade solnedgången på en utsiktspunkt som vi hittade första dagen. Den kvällen slutade på en asmysig hipsterbar som vi snubblade över. Där drack vi baconöl.
Dag fyra tyckte vi att vi hade sett det mesta och gjorde bara mest vad vi själva kände för, typ köpa dyr tryffelkorv och 24mån lagrad permesan.
Dag fem tog vi tåget till Neapel där vi vandrade runt på små gator och åt pizza på stället där margarita pizzan uppfanns (Så rörigt ställe. Kunde inte sluta skratta. Men sjukt gott).
Dag sex åkte vi ut till ruinerna av staden Pompeii och vandrade runt. Tillbaka i Neapel hamnade på en vinbar där Joel lärde sig att dricka rött vin och vi åt världens godaste plockmiddag som bestod av italiensk köttbullsgryta (guy...någonting..?), nybakat bröd ost, hounung och chark. En (dålig?) vana vi utvecklade under denna resa var att dela på en flaska vin varje kväll och mumsa på ost och korv.
Sen var det dags att dra sig hemmåt med stopp i Rom, Bryssel och tillsist Stockholm. Det blev en hemskt jobbig och tung hemsresa med stress och ångest och ilska och missförstånd på grund av slarv av flygbolaget. Men det ska vi förtränga för allt det har löst sig nu. Och jag är så stolt över hur stark och drivande Joel är.
Lärdom- pengar är bara pengar. Finns mycket viktigare saker.
Alla de finaste bilderna har förstås Joel tagit med sin kamera.
Sluta drömma om det ljuva livet, vi kommer aldrig vara med om det. Och be aldrig mer om ursäkt för sakerna du aldrig gjorde. Men det äter upp dig när du ligger i din säng. Åh gud det gör så ont att något så nära kan vara då långt bort
Tiden går och går. Stunder fylls av meningsfulla saker och värdelösa saker. Vika är vilka? Är alla lika viktiga? Vilka studer är det som formar mig och får mig att växer som person?
Släpar ständigt runt på en historia, ett block och penna i min väska. Är rädd att om jag tar ut dom så kommer inspirationen eller lusten att läsa plötsligt attackera mig.
Att självförtroendet, kaxigheten och inspirationen och alla övriga känslor alltid kommer o går som de själva behagar.
En tanke (från förr)
Jag vill inte bry mig, men jag gör.Och jag vill bara förstå alla men jag förstår knappt mig själv.
Gott nytt
Hej svej och gott nytt år.
Igår kom jag hem från en underbar resa i Italien med min Joel och jag ska absolut berätta och visa mer så fort jag smält den. Men en sak kan jag säga redan nu: Joel är lätt den optimala resekamraten och jag kom bara närmare och blev mera kär (som om det var möjligt)
Här får ni några bilder jag tog dagen innan resan från en inspirerande skulpturutställning på Nationalmuseet. Alla är gjorda av franske skulptören Auguste Rodin
I sökande stadium
Det var ett tag sedan jag skapade något jag var riktigt nöjd med. Varken i form av bokstäver eller i penndrag. Inte för att jag inte känner mig inspirerad eller har inte har något vackert att skriva om, för det finns så mycket vackert i mitt liv just nu och jag är så lycklig. Joel gör mig så glad och jag längtar efter honom så mycket.
Vad gör jag i dessa tomma mellandagar för att fördriva tid? Jag maler böcker. Fulla med fantastiska historier ord och meningsbyggnader. Jag är så facinerad över dessa små mini universum som får plats i mina händer
Årets favoriter är:
Tusen strålande solar
Flyga Drake
Jag duger inte åt lycka
Nu vill jag sjunga dig milda sånger
Läs dom. Har även börjat prenumerera på novellix mininoveller. De är både fina att se på och att läsa.
Övrigt: rensar och städar mitt rum, har aptråkigt på jobbet där det är helt dött, springer in i kompisar oväntat, har bio/middags dejt i mall of scandinavia, samt kollar på vackra illustrationer från Tove Jansson och John Bauer
Hej jul, hejdå jul
I år har jag ingen julkänsla. Kom hem 23:e efter en underbar resa och insåg att jag i stort sett inte hade några julklappar, inte ett dugg likt mig. Brukar annars tycka att det är underbart kul att fixa och trixa o pyssla med, men det kändes bara tungt, ointressant och svårt. Av någon anledning så bryr jag mig inte om att det är så heller. Det känns oviktigt och jag önskar mig inte heller något särskilt. Det behövs verkligen inte fler prylar i mitt liv.
Nu i denna stund sitter jag och kollar runt i mitt rum och det känns mest som en för liten yta med ett överflöd av högar med ihopproppade prylar som står och samlar damm och det känns bara som en tyngd på mina axlar, vilket får mig att verkligen förstå en del av Siddhartas religon. Ägande är en börda som leder till lidande.
Kännde mig inte heller hemma bland släkt i år, det kändes som något saknades och jag kan inte sätta fingret på vad det är. Kanske saknar jag den familj som var i det förflutna eller så längtar jag efter en framtida familj med nya traditioner.
Puerto Rico
It's friday im in love
Känns som det finns mycket att berätta, men jag har bara inte orden på min sida. Skrivkramp. Jag tänker ändå trots det ta och tvinga ur mig några rader.
Det är fredag, igen, och hela veckan har jag drömt om konstiga äventyr på annorlunda sandstränder och i ökenliknande landskap som jag tror ska föreställa Puerto Rico. Dit jag ska åka nästa vecka. Overkligt, fortfarande.
Jag har sett många fina soluppgånger på väg till och på jobbets takterrass. Förra fredagen var jag på julfest på jobbet, fick ett ryck och lockade håret lite halvhjärtat och ja. Joel Joel Joel, imorgon får han träffa en hel bunt av viktiga människor i mitt liv. Nu är jag sen till jobbet.
Här får ni fyra versioner av samma bild på Joel
