Ni har och kommer alltid vara soundtracket till mitt liv.

"En bänkrad i en rastlös sen april

Jag tittar över axeln och ser dig blinka till

Jag kan få dig när du vill

En vind blåser skräp längst korridoren en sista gång 

Och du och jag håller andan och håller händer i språnget 

Det är inte så långt hem."

Era ord som jag inte riktigt förstod i början, men som fick mig att känna så starka känslor. Era ord som jag har växt in i och gjort mig lite till den jag är idag.   

Tack för det.