Men allt det där som lämnar själen oförstörd har alltid lämnat mig så oerhört oberörd.

Jag behöver inte bli någon särskild. Jag behöver inte bli ihågkommen för stordåd. Bara jag är med om några saker som berör och kan vara sådär euforisk glad någon dag.










Men allt det där som lämnar själen oförstörd har alltid lämnat mig så oerhört oberörd.

Jag behöver inte vara något  speciellt bara jag får vara sådär lagom glad

Inte bara stickning

Har inte bara fått upp lusten för att sticka utan även för att sy vilket känns så kul! 

Men. Eftersom min overlock har bestämt sig för att det inte går att göra fina sömmar, alltså att den måste in på lagning så får jag ta och lägga alla mina trikåprojekt åt sidan och hänga lite med min fina Singer. Har sytt en sovorm till Joels kurskamrat som ska få en bebis nu i februari och shit vad lyckat det blev! Den passar perfekt in i deras gråskaliga rum! Man skulle nästan kunna tro att jag varit där och sett det innan, Men nope. Gick bara på magkänsla.  Såg det hela lite som ett projekt för att ha bättre koll på jobbet eftersom det är sjukt många som gör babynests och sovormar. Plus vi har så mycket fina babytyger. Man vill ju inget hälldre än att sy barngrejer.

Nästa projekt blir att sy en kappa i det fantastiska petrolfägade ulltyget som jag blev kär i första dagen på jobbet! Knallrosa foder ska den få också! Sjukt pepp, Men tänker inte stressa detta projekt för det ska banne mig bli bra.








Första vanten och första mönsterstickningen!

Okej nu tänker jag va himla osvensk och säga att jag är sjukt nöjd med min insats och mitt tålamod för att denna totorovante skulle bli till. 

Så jag har suttit och repat upp och gjort om, repat upp och gjort om. Ända tills jag suttit och skakat, och ändå har jag inte fått ett raseriutbrott!  Den är förstås lite knölig och hade kunnat vara bättre, men jag lyckades! Och det var kul! En dag ska vänatervanten få en kompis men, nu tänkte jag att det nog är så att jag borde ta en paus. Inte bara från dessa väntar utan alla mina stickprojekt jag har på G (vilket är alderles för många). Vem är det jag försöker lura egentligen? Tror jag typ att det ska va möjligt att sticka bort sina problem, sitt liv? En till anledning är att det kan bli lite dyrt också... speciellt när man har sån snobbig garnsmak som jag. Heh. 

Har aldrig riktigt vetat hur det känns att vara sjukligt beroende, men nu vet jag for sure.









ny tröja på g

Satt uppe (alldeles för sent) igår och försökte listas ut hur man stickar en fläta. Plötslig föll polletten ner och det visade sig vara lättare än jag trott. Denna tröja är så kul att göra och garnet är så mjukt och mysigt att sticka med är så taggad på resultatet!



jag har kuttat av mitt hår och stickat ihop en tröja




Båda dessa grejer hände för snart två veckor sedan men det är det bästa som har hänt på år och dagar. Vilken halleluja känsla på mitt nya och fräscha hår. Tusen gånger lättare att tvätta, torka och borsta! Tusen gånger lättare att leva. 

Tröjan är hundra procent supermjukt ull och stickad med stickor som lika gärna kunnat va trumpinnar. Svinvarm är den också. Kommer aldrig frysa med den på och jag har redan beställt nya mönster och garn i denna tjocka variant. Älskaret. Men först ska jag ge mig på en aningen svårare variant på tröja med en fläta mitt på ryggen. Är så pepp. Vill bara sticka i alla regnbågens färger (men mest blått...)!




Hatar fortfarande min "nya" mobil. Dens kamera suger. Färgerna blir alltid grönare/orangeare. Men får leva med den ett tag till iaf.



ett par år till i ett liv.

Tänker inte skriva en lista med saker jag vill ådstakomma detta år. Det som händer händer och det som inte händer händer inte. Jag tänker inte känna skuld för det.

De mest gillade bilderna på Instagram

2017

2016

2015






update

Har känt mig som den där kaninen i Alice i underlandet de senaste dagarna. Stresser mig genom dagarna och nätterna men för vad? Vad är det som är jag har så bråttom till/med. Detta kan inte va hälsosamt. Allt är lungt och jag mår bättre psykiskt än på länge. (Det fysiska dock det ska vi inte ens prata om...Det är definitivt dags att ta tag i yogan och meditation samt träning för att komma i balans igen.)

Julen gick fort men var mycket mysig. Fick en del himla fina och bra saker i julklapp och jag fick spendera tid med de flesta jag tycker om. 

Nyår spenderades med massa främlingar. Jag och storebror styrde upp en större fest här hemma hos mamma där alla som ville komma fick komma. Det var något nytt. 

I övrigt så känner mig mycket vilsen i mitt uttryck i stunden (jag vet, sjukt uttjatat). Medioker är ordet. Det är dags att ta nya risker och chanser att träffa nya människor. Bort med det gamla söndertrasade och in med ny bra energi.
 
Jag är redo. Jag är inte rädd för att andra ska tyck jag gör fel, bara för min egen missnöjdhet. Jag är inte rädd för att släppa taget mera (bara jag inte är helt ensam).






blue year





födelsedagssockor till far





decemberpolaroider

Från första advent hos mormor och morfar med kusin, till häng med kompisar, till vardag, till årets glögg den tredje advent. 












Jag är beroende

Stickningen kom in i mitt liv med perfekt tajming. Det är ett lagom stort, lagom litet projekt som man kan ta med sig överallt och ta fram när man vill. Det är en perfekt distraktion när jag inte vill tänka, och det gör mig smålycklig att se saker växa fram ut mina händer.





dessa två ger mig liv

Om det ändå var så att de två inte bodde så långt bort. 



.







Ville gärna lägga upp något men insåg att jag inte har mycket att säga. Livet rullar på som det alltid tycks göra. Det gör det ju även de gånger när det inte känns som man kommer någon vart. Det är inte förens efteråt som man inser att det faktiskt hänt massor. 

Jag kommer i alla fall inte flytta till Uppsala i vår o börja plugga. Jag kommer jobba vidare på Sundbybergs Textilcentrum då kom o hälsa på vetja.  



Hej Strumpa

1 down. One to go. 

 

 
 
 

Jag hoppas det

Jag går av vid min station. Jag går genom den hårda blåsten längst pendelrälsen och håller ihop min kappa med händerna så att vinden inte ska blåsa rakt igenom mig. Jag inser att det nog är första året sen jag var barn som den svenska vintern inte tar fram mina negativa sidor. Det är första året som kylan och mörkret inte stör mig så den brukar. I år fick vintern inte tag i mig. Det känns riktigt skönt och jag känner mer igen mig själv än vad jag gjort på länge. Jag tycker månen är vacker i den blekblåa morgonhimlen på väg till jobbet och den kolsvarta natten på väg hem. Den får mig att le och vilja dela med mig av synen med någon annan som jag tycker om. Det känns som det gråa filtret kanske är på väg bort.

 
Jag hoppas det.
 
 
 

Ett par dagar med ottilia

Såhär kan ett par dagar med Ottilia se ut : lite najs häng på pizza hatt och öl, vandring genom fotografiskas utställningar (rekomender x-ray konstnären Nick Veasey och höstsalongen), utöver det så Hade vi bara massa chill och stickning och julmys.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Den lilla mössan som ingen förutom min mamma kan ha utan att få röda märken i pannan

Mössan! Den är färdig! Och såhär ser den ut! Synd att inte den som den var tänkt till kunde ha den, men en annan blev ju glad för det. Såhär ser den ut på iaf!

 

 
 
 

Kolla vad jag lagt tassarna på

En tekalender från min favoritbutik på Gotland! Kommer förgylla mina dagar hela  den mörka decembermånaden.

 

 

Stick-Progress

Idag eller imrogn kommer jag bli klar med denna stickade reflexmössa! Det första jag någonsin stickar! Jag är så excited för set som ni märker!! 

Så synd bara att den blir för liten både för Joel och mig. Den är verkligen på gränsen för tajt för mig. Men mamman med det pyttelilla huvudet lär ju bli hur glad som helst i alla fall. Hon som ej behöver någon mössa...

Får ge mig på ett nytt försök efter denna är klar. Och sen blir det strumpor! Strumpor i alla möjliga färger och storlekar!

 

 
 

RSS 2.0