den stora blå
Alltid dessa konstiga handposer... Är hopplöst att ta bilder på sig själv
Blev äntligen klar med den blå tjocktröjan förra helgen! Den ser väldigt hemmagjord ut men det finns ju något charmigt i det. Är väldigt nöjd i alla fall så nu går jag vidare till nästa projekt.
påsk
Det vart en lugn men skapelserik påsk i år med en liten sväng förbi Eskilstuna. Drog dit med kusin till mormor och morfar. Åh vad jag trivs med dom. Blir full av nostalgisk lycka, men kan ändå inte tränga bort faktum att tiden med dom tickar. Kan känna väldigt tydligt nu hur mormor glider in i en annan värld. Tryggt att ha kusinen med som stöd då. Funkar så bra med henne. Känns så naturligt. Att få sitta där i en sol som värmer med dom tre, ryggen mot huset och utsikt över gräsmattan som går ner till sjön.
Är lycklig över mycket när jag sitter ner och reflekterar såhär. Men känns som om hjärnan och kroppen inte riktigt fattat det än. Jag är väldigt inspirerad och producerar så mycket som en mänsklig fabrik klarar av utan att må dåligt av det. Jag gör i stort sett precis bara det jag vill göra. Jag ser framför mig hur hela min och Joel garderob är gjorda av bara mig. Tänk att veta att det man bär på kroppen inte är gjort i en hemsk sweatshop. Ganska fantastiskt ändå. Tänk också att kunna leva på det man skapar. Vilken läskig men underbar dröm.
Ser fram emot att bli färdig med den kornblå stickade tröjan på bilden. Bara en halv ärm kvar nu! Snart kan jag gå vidare till nästa projekt...
magiska strumpor in the making del 2
Gillar tydligen att sticka tre-fyra olika par strumpor samtidigt och varva.
Inser att det varit mycket lite text på denna plattform de senaste månaderna, men jag har ordtorka. Kan bara inte sätta ord på något. Inget känns värt att lägga tid på att förklara.
Känner mig lite vilsen.
Så jag fortsätter mala mig genom stickprojekt efter stickprojekt värvat med syprojekt. Längtar lite efter förändring och spänning, en ny fas här i livet. Kanske är det bara en längtan efter våren?
fått gjort i helgen
Försenade julklappar, fleecefodrade reflexvantar och långärmad trikåtröja till mig. Detta är lite av vad jag har hunnit göra nu i helgen. Är så nöjd 😀
strumpor i lass
Woop idag blev jag klar med mitt TIONDE PAR strumpor! Här alltså stickat 20 st. Hur sjukt är inte det? Kommer alltid minnas denna vinter som strumpvintern. Nu får vi se vad nästa projekt jag ger mig på blir, har en hel del massa garn som ligger och väntar på att få bli något fint.
note till alla designers: varför gör ni bara saker i skitkvalitet?
Har tänkt på en sak som gör mig så himla besviken: kvaliten på dyrare plagg. Jag betalar gärna en större peng när det kommer till kläder men då förväntar jag mig att de ska hålla lite bättre. Jag vill inte betala för bara ett märke mera. Jag vill betala för ett bra plagg med funktion och kvalitet som inte är gjord i ett u-land och är full av kemikalier. Inte bara för ett namn som är gjord i samma fabrik som hms grejer. Det har aldrig varit och kommer aldrig vara hållbart.
Både min och min brors fickor på våra reflexjackor vart helt trasiga efter två vintrar och Emanuels hade en stor reva i hela den nedersta delen av fodret pga att hans bälte skrapat emot. Men, se här vad fint jag lagat. Vart till och med finare än vad den var från början (helt vit). Så nu vill ja uppmuntra alla till att laga saker man tycker om när de börjar slitas ut. Det är kul att vara kreativ och kunna ha saker länge.
från trumpinnar till tandpetare
Alltså detta garn är så coolt! Det blir ett leopard mönster medans man stickar! Snacka om magi. Konstig känsla dock att gå från att sticka med storlek 15mm till 2.5mm men det blir så tätt och fint. Slutade dock förstås med att jag bröt av alla stickor. Så jag har fått skaffa nya i metall. Att sticka så tunt i trä var inget för mig...
aldrig tänker jag frysa
Kunde tydligen inte få nog av tröjor stickade i tjockt garn så tog o stickade mig en regnbågsfärgad myströja också. Tänker hela tiden att nu "ska jag bara sticka detta projekt sen måste jag nog ta och varva ner..." men listan är lång och den tycks inte sluta växa. Hur ska detta gå?
Än så länge har jag en till tröja på g (som har fått ta paus ett bra tag nu) en kofta, två par sockor och totorovanten. Och detta är projekt som redan sitter på nålarna, utöver det har jag ca hundra andra garner och idéer om strumpor till mig och till annat folk. För en kan ju liksom inte ha för många strumpor. Något som verkar blivit mitt livsmotto.
en mössa
Stickade en liten mössa till mig i helgen som ger mig så konstiga blandade känslor. Den är som en mix av de två mössor jag levde i i grundskolan. Helt perfekt för att gömma sig i på vintern och färgen är magisk. Ganska lik färgen på tyget som jag tänker sy en kappa i snart.
Aldrig har mina ögon sett grönare ut.
Inte bara stickning
Har inte bara fått upp lusten för att sticka utan även för att sy vilket känns så kul!
Men. Eftersom min overlock har bestämt sig för att det inte går att göra fina sömmar, alltså att den måste in på lagning så får jag ta och lägga alla mina trikåprojekt åt sidan och hänga lite med min fina Singer. Har sytt en sovorm till Joels kurskamrat som ska få en bebis nu i februari och shit vad lyckat det blev! Den passar perfekt in i deras gråskaliga rum! Man skulle nästan kunna tro att jag varit där och sett det innan, Men nope. Gick bara på magkänsla. Såg det hela lite som ett projekt för att ha bättre koll på jobbet eftersom det är sjukt många som gör babynests och sovormar. Plus vi har så mycket fina babytyger. Man vill ju inget hälldre än att sy barngrejer.
Nästa projekt blir att sy en kappa i det fantastiska petrolfägade ulltyget som jag blev kär i första dagen på jobbet! Knallrosa foder ska den få också! Sjukt pepp, Men tänker inte stressa detta projekt för det ska banne mig bli bra.
Första vanten och första mönsterstickningen!
Okej nu tänker jag va himla osvensk och säga att jag är sjukt nöjd med min insats och mitt tålamod för att denna totorovante skulle bli till.
Så jag har suttit och repat upp och gjort om, repat upp och gjort om. Ända tills jag suttit och skakat, och ändå har jag inte fått ett raseriutbrott! Den är förstås lite knölig och hade kunnat vara bättre, men jag lyckades! Och det var kul! En dag ska vänatervanten få en kompis men, nu tänkte jag att det nog är så att jag borde ta en paus. Inte bara från dessa väntar utan alla mina stickprojekt jag har på G (vilket är alderles för många). Vem är det jag försöker lura egentligen? Tror jag typ att det ska va möjligt att sticka bort sina problem, sitt liv? En till anledning är att det kan bli lite dyrt också... speciellt när man har sån snobbig garnsmak som jag. Heh.
Har aldrig riktigt vetat hur det känns att vara sjukligt beroende, men nu vet jag for sure.
ny tröja på g
Satt uppe (alldeles för sent) igår och försökte listas ut hur man stickar en fläta. Plötslig föll polletten ner och det visade sig vara lättare än jag trott. Denna tröja är så kul att göra och garnet är så mjukt och mysigt att sticka med är så taggad på resultatet!
jag har kuttat av mitt hår och stickat ihop en tröja
Båda dessa grejer hände för snart två veckor sedan men det är det bästa som har hänt på år och dagar. Vilken halleluja känsla på mitt nya och fräscha hår. Tusen gånger lättare att tvätta, torka och borsta! Tusen gånger lättare att leva.
Tröjan är hundra procent supermjukt ull och stickad med stickor som lika gärna kunnat va trumpinnar. Svinvarm är den också. Kommer aldrig frysa med den på och jag har redan beställt nya mönster och garn i denna tjocka variant. Älskaret. Men först ska jag ge mig på en aningen svårare variant på tröja med en fläta mitt på ryggen. Är så pepp. Vill bara sticka i alla regnbågens färger (men mest blått...)!
Hatar fortfarande min "nya" mobil. Dens kamera suger. Färgerna blir alltid grönare/orangeare. Men får leva med den ett tag till iaf.
födelsedagssockor till far
Jag är beroende
Stickningen kom in i mitt liv med perfekt tajming. Det är ett lagom stort, lagom litet projekt som man kan ta med sig överallt och ta fram när man vill. Det är en perfekt distraktion när jag inte vill tänka, och det gör mig smålycklig att se saker växa fram ut mina händer.
Hej Strumpa
1 down. One to go.
Den lilla mössan som ingen förutom min mamma kan ha utan att få röda märken i pannan
Mössan! Den är färdig! Och såhär ser den ut! Synd att inte den som den var tänkt till kunde ha den, men en annan blev ju glad för det. Såhär ser den ut på iaf!
Stick-Progress
Idag eller imrogn kommer jag bli klar med denna stickade reflexmössa! Det första jag någonsin stickar! Jag är så excited för set som ni märker!!
Så synd bara att den blir för liten både för Joel och mig. Den är verkligen på gränsen för tajt för mig. Men mamman med det pyttelilla huvudet lär ju bli hur glad som helst i alla fall. Hon som ej behöver någon mössa...
Får ge mig på ett nytt försök efter denna är klar. Och sen blir det strumpor! Strumpor i alla möjliga färger och storlekar!
Du växte ifatt min osäkerhet
Du tog mig när min guard var nere och oj vad ont det gjorde. Jag kan fortfarande känna smärtan. Även om den avtagit, så finns den kvar där långt bak bakom allt det andra. Den kommer fram så fort de andra känslorna runnit av. När dagen är slut. När distraktionerna och måsterna försvunnit. Då kryper den fram sakta men säkert och orden börjar eka i mitt huvud igen: Varför? Varför? Varför?
Det kommer krävas mycket att än en gång bygga upp mitt tillit. Men jag ska komma ut starkare på andra sidan jag ska bevisa för mig själv och för dig och för alla de andra att jag kan.
Linneskjorta till Joel
ville typ bara visa att jag sytt ännu en skjorta! En lite kraglös linneskjorta till Joel som jag är mycket nöjd med! Har inte använt någon overlock faktiskt. Det är första gången jag prövar på det. Jag hade aningen lite sömsmån, men det gick bra tillslut! Ville ha en fin bild med honom i den (eftersom den sitter så bra på honom) tillsammans med mig i hängslekjolen, men det blev inte av så här får ni den på mig istället.