Vamos al sur del sur (29:e januari-8:e februari)
Två månader sen var det som jag och Lucas tog nattbussen från Santiago 10 timmar söderut till vårt första stopp Puerto Montt. En mysig liten hamnstad men massvis av halvt nedgångna färgglada hus och en stor markand för fisk och skaldjur och annat kul.
Fyndade en chilensk tröja i alpacka i massa färger. Tunn, mjuk, smidig, och superbillig. Ett perfekt komplement till den enda andra tjocktröja jag tagit med mig för vandringarna. Där satt vi och tittade på sjölejonen som chillade och lekte med hundarna
i strandbrynet, och fiskarna som kom in med färska varor medan vi smaskade på en fantastisk ceviche....
Dagen efter på bussen igen med havet på ena sidan och växtbeklädda dimmiga kullar och berg på den andra sidan vägen. Det gör inget att vi ska sitta på buss och färgor mer än en hel dag för att komma till nästa stopp, när man är omgiven av landskap som
bara blir vackrare och vackrare för varje kilometer och mil. Alla berg med huvuden bland molnen, precis som jag. Releterar. Tänker att i detta land växte min storebrors mamma upp.
Nästa stopp, Coyhaique. Mitt i natten kom vi fram och möttes av regn. Förvånansvärt en av två av dom enda gångerna det regnade under vår resa i Chiles söder. Lyckades förstås dra på mig någon sorts UVI efter denna busstur som jag fick dras med från
och till nästan hela resan.
Därav lite ledsen min här, men sånt är livet. Distraherar mig med allt vackert sompågår runtomkring istället.
Skulle kunna vara typ syd-västra Frankrike? Bordeaux?
Första provningen av köket och puh, alkoholen som vi hittade i santiago funkade. Lucas är smått imponerad av mina vildmarksskills. Här kunde han inte ana hur trött han skulle bil på pasta och tonfisk. Vi hade en extra dag i Coyhaiqe, så vi tog en
liten dagsvandrig i natturreservatet i närheten.
Randiga berg<3
Påväg igen. Genom immiga bussrutor: Isturkosa glaciaärsjöar som bilvit till av precis just det. Jag vet. Självklart, men det är så vackert när man verkligen tänker på dom självklara sakerna i naturen ordentligt. Får torka dagg med handflatan
var 3 minut för att inte missa något. Passerar Chiles största sjö som delvis ligger i Argentina. Här blir jag tvungen att stanna busschuffören på grund av att jag håller på att explodera med min urinvägsinfektioen. Lite otur att just denna buss inte
skulle ha fungerande toa. Men åh finaste utsikten för kisspaus någonsin. Naturen här får mig att tänka på Skåne, Gotland, Lappland, Alperna... Allt jag älskar. Känner igen och känner mig hemma. Det är nästan samma flora som i mitt lilla avlånga land.
hundkex, smörblommor, klöver, maskrosor, lupiner och nyponbuskar.
Lago Gral Carrera
Cochrane, städerna vi övernattar i blir mindre och mindre. Här går det snart inte att bo året om. Vi tar en dagstur till en av Chiles Caleta, Tortel, och region Aiséns artipelag. Människorna på landet är så tydligt mycket lyckligare. Här vill folk
berätta och visa.
om sådant som Chiles nationalblomma: Lapageria rosea
Väder och vindpinade stäpplandskap. Patagonien är den perfekta blandningen av hårt och mjukt. Mjuka varma färger i kontrast mot hårda kalla. På denna bussturen mot O'Higgins låg molnen på marken. Frustrerande att försöka fånga det vilda landskapet genom
en bussruta. Även om vi färdades långsamt går det för fort. Minns att jag längtade så efter att få vandra fritt, och det skulle jag snart få.
Roar mig med att försöka se vilka fäger molnen och bergen är, för moln är inte vita och berg är inte mörkgrå. Dom är alla regnbågens färger mer eller mindre. Hur fångar man det på bästa sätt tro?
Sista stoppet innan första vandrigen.
Vi hade så tur med vädret och fick ta båten över Lago O'Higgins. Bara dagar innan hade turerna varit stängda på grund av storm och stora vågor. Vilket flyt. Vilket är precis vad vi behövde för att hinna till våra dumma bokningar i Torres del Paine.
Redo för första vandringen över Chiles gräns till Argentina. Fantastiskt väder.
Man kan inte riktgit tro att han är en noobie (:
Detta var det bästa stoppet på hela resan. Lucas tvingade misstrogna mig bort från leden ner till en liten sjö som var full av hoppande fiskar!! Det smattrade så härligt och vi var tvugna att ta ett uppfriskande dopp med dom. Svårfångade, men man
får blunda och föreställa sig. Det oväntade och oplannerade när det är som bäst.
sen gick vi vilse, men vi kom snabbt på rätt spår igen efter lite småstress
Vid sjön satte vi upp tältet med samtliga andra och fick äntligen dela en påse 500g pasta med tomatsås och tonfisk. Så väförtjänt.
God morgon. en dryg timme innan vi tog båten över sjön för att ta oss vidare till El Chaltén, Argentinas yngsta stad. En stad byggd typ endast för vandrare och klättrare som vill åt patagoniens kända dramatiska granitblock Fitz Roy (toppen som sticker
fram i en majoritet av bilderna här)
Argentinas del av Patagonien är mer öken. Tydlig regnskugge effekt, som jag glatt förklarar för Lucas. Vattnet från Stilla havet blir till moln som blir för tunga när de ska ta sig över Anderna och måste släppa vattnet på ena sidan för att skapa skog
och grönska i väst och torka i öst. Men härre vad landskapet är vackert. Ökenlandskap med en kuliss av generöst pudersockrade dramatiska berg. Det är något speciellt det.
Drink i El Calafate i väntan på buss tillbaka till Chile och Puerto Natales.
Ja tack.
Patagoniska lamor: Guanacos. Lucas har lyckats lura hela sin familj att det är det godaste jag vet att äta.
Mer berg och lång vandring strax....
Kommentarer
Trackback
