Mer än 130km gick vi. På fyra dagar. 43 km den sista dagen. Jag kommer nog förmodligen aldrig gå en så lång sträcka på en dag i mitt liv igen, men om jag blir tvungen, så känns skönt att veta att jag kan bara jag vill. Allt handlar om ens mind-set.  

Vi åt pasta med tonfisk och oliver till middag, levde på nötter och bars under dagen. Satte upp tältet när vi kände oss redo för sovsäcken. Precis där vi ville fick vi bo. Solen gick aldrig ner, så vi behövde inte vara rädda för mörkret.

Jag tänkte så mycket att jag slutade tänka. Om solen sken log jag och om det regnade märkte jag det knappt. På med regnjackan bara. Inget kunde riktigt komma åt mig.

Mina hälsenor är lite trasiga och ledsna på mig nu, men det gör inget, för nu ska jag ta hand om mig. Måla tånaglarna ljusblå och vara stadstjej. Gå till jobbet och känna som om allt vara var en dröm.