Julafton 20 18
Detta år var lite annorlunda från de senaste typ 10 julaftonarna. För jag fick fira med exakt hela min lilla familj både mamma pappa Emanuel Fingal Marcus Ida bebisen Marilyn Christer och Joel var under samma tak. Helt självvalt. För mig är detta ganska revolutionerande. Jag kände samma lyckorus som när jag var liten. Jag var lika pepp på att få ge min julklappar i år som jag brukade vara på att få öppna mina julklappar när jag var liten. Hoppas på att få fler sånna jular.
Det var inte bara jag som var lycklig denna julaftonen! Alltså tänk att få vara omringad av så mycket trygghet och kärlek <3 Hela hennes sett stickat av moi.
glögg 5.0
Det blev en glögg i år igen! 5:e året i rad. Tänk att man pallar. Det blev en lyckad en också (Vill jag tro). Det märks att vi är äldre nu. Folk kan det där med att mingla och träffa nya männskor (folk - mig). Detta är första året jag kännde mig avslappnad på riktigt och inte flängde runt som en stressad skollad råtta. Hade inte gjort en spellista och hade inte planerat någon aktivitet, men det kanske är så det ska vara för att det ska bli lyckat?
Hann förstås inte prata med alla så som jag skulle velat men så är det ju alltid.
Det jag är gladast över är att mina kompisar gillar varandra. Det är fint att många avslutar kvällen med kramar och ett "Ses på nästa års glögg då!". Att det blivit en grej.
Att jag har så mycket kärlek och en del hat till traditioner. Det är ett komplicerat men fint förhållande.
Hej Julie
Den 7:e december klockan 21.14 2018 föddes Julie Norborg som är Marcus och Idas bedårande dotter.
Hon är ett litet mirakel och jag kommer föralltid att älska henne och skämma bort henne med nysydda kläder. Tänk bara vad hon är omringad av lugna, kreativa harmoniska människor. Pappa musik, mamma dans, farmor konstnär och faster sy. Det kan ju inte bli annat än bra. Jag ska lära henne allt jag kan, så länge hon vill. Jag ser fram emot att måla och rita med henne och hennes farmor och att sy en liten kappa till henne.
Igår fick jag alltså träffa henne och hela familjen i deras lilla lägenhet på Telefonplan i hemskickade knallrosa strumpor som de har fått av moi. Alltså, man smälter för dom där pyttiga små händerna och fingrarna som man tror ska gå av bara man petar på dom. Riktiga pianofingrar har hon. Det finaste under hela den dagen var att få se Marcus titta på lilla Julie med sån kärlek i blicken. Har aldrig sett någon kolla på någon på det viset. Och även att få se min pappa, numera farfar hålla i henne med sån stolthet. Han blir mer och mer som sin pappa, min farfar för varje dag. Han är säkert nöjd med att någon äntligen delar födelsedagsmånad med honom.
Imorgon blir hon en hel vecka gammal.
burlyclub
Vill alltid gå klädd i paljett, det är en sån härlig känsla att få glittra. Förra helgen fick jag chansen att göra det när jag var på burlesqueklubb och såg Märta samt några fler häftiga artister uppträda. Wow vilken stämning! Så många olika fantastiska kroppar som artisterna visar upp och alla applåder och uppmuntrande rop de får. Detta är källan till att boosta sitt självförtroende och självkänsla, samt bli av med sina komplex för man blir bara glad och pepp.
kulturhelg
I lördags tvingade min mamma mig att hoppa på cykeln bredvid henne (helgen bästa beslut) för att ta oss ut till Djurgården och Waldermars udde för att se Lars Lerin och Sigrid Hjertén. Det var sista chansen och vi ville ju inte missa det. Här nedan har vi en samling på i stort sett allt jag tyckte var fint. Lars Lerin är helt enkelt för bra på att måla. Hur är det ens fänga stunder och atmosfärer så? I akvarell? När man stod där framför målningarna kändes det ibland som att det var hål i väggen som man kikade igenom där scenarierna hände på andra sidan.
Sigrid Hjertén är en helt annan grej och går inte att jämföra med Lerin, men jäkla vad hon kunde sina färger. Hur hon kunde plocka fram personlighet, känslor och stämningar och lägga dom på utsidan av människorna hon avbildade, ögonblicken och landskapen. Det hon gjorde var inte proportionerligt eller "korrekt" i färg, men det är mer än rätt ändå. Tog inga bilder där för ville bara vara i stunden.
Sen var jag på fotografiska med Joel och Joakim i söndags. Det var fyra väldigt olika utställningar jag ville se. En modefotograf samlade verk, en om havet och allt som lever däri, en med fantastiskt stämningsfulla manipulerade bilder på djur och natur, samt ett urval av Linda McCartneys bilder.
Så givande och viktigt med bra utställningar. Kulturen får aldrig dö. Nu är jag inspirerad och redo att leva vidare.
långhelg
I onsdags gick jag ifrån jobbet vetandes att jag skulle få vara ledig fram till måndagen veckan därpå. Älskar att vara ledig flera dagar i rad så att man verkligen hinner göra något vettigt eller bara vila ut sig riktgit ordentligt. Denna helg var en sån där fullspeckad helg där jag hann med i stort sett allt jag ville göra. Avslutade kul projekt, gick på en massa så inspirerande utställningar, hann träna (!!!) och ha trevlig middag med familjen.
Sydde den 10:e skjortan jag någonsin sytt. En födelsedagspresent till storebror. Det är så kul att kunna sy till honom eftersom han är så fruktansvärt petig med hur det ska se ut och sitta. Blir han nöjd, då är det ett sånt achivement, och han blev nöjd! En svart skjorta i strechbomull blev det (bra om man vill ha det så tajt som Marcus ju vill). Den har vita små glansiga knappar och sånna där detaljer som jag tycker så mycket om i ett brytande mönstrat tyg i kragståndet och manchetterna. Den har även armbågslappar i alcantare. Något som blivit lite av Marcus signum. Äntligen kan jag också säga att jag börjar bli nöjd med stickningarna jag gör på min Singer. Har blivit riktigt bra kompis med mina maskiner här hemma så det känns så kul.
Förstår att det är tabu att säga detta, men jag är så sugen på höst och vinter nu. Även om det är sorgligt att temperaturen sjönk så snabbt och det bara blir mörkare och mörkare, så kommer det faktiskt en ny liten Norborgare till världen då, och så jag längtar.
Hängde i Almens nya lägenhet ett tag i söndags och ja det är uttjatat, men det är så fint där. Gillar speciellt hennes målning från Hong Kong som hänger över sängen. Dagen efter inflyttningsfesten fick jag en bild på den upphängda amplen jag gett henne, som passar in allderles perfekt där. Prickade verkligen rätt med den lilla gula.
senaste vardagarna
Idag är det riktig svensk sommar igen. Neråt 15 grader, regnskurar och mulet. Riktigt pyssel och teväder. Det har ju varit så varmt på senaste tiden att man nästan glömt hur det känns att frysa. Det känns bra att frysa. Trivs.
Igår var det premiär för Almas nya lägenhet i Hornstull. Shit vad avis jag blir. Den var så mysig och välplanerad. En riktig drömlägenhet skulle jag säga. Är väl bara att börja spara för resten av mitt liv... Känns bra att ha henne hemma igen och jag ser fram emot att få träffa henne mera. En sån solstråle hon är. Känns helt rätt att hon valt knallgul som hennes detaljfärg i hemmet.
Förra veckan var det Pride och jag blir så rörd av alla som är med och visar att de står för att all kärlek är bra kärlek samt att man ska få vara den man är. Viktigt och tungt med dom som gick i början med förtejpade munnar och skyltar textade: "Vi går för dom som inte kan". Det är ju ändå så att det fortfarande är olagligt i extremt många länder i världen att älska dom man vill. Vilket är lätt att glömma när vi ändå kommit så långt som vi har här i Sverige. Är stolt över mamma som jobbade som volontär under prideveckan.
Idag i regnet kom även alla valskyltar upp. Najs att bo på Lidingö och få Moderater, kristdemokrater och SD:are upptryckt rakt i fejset.
Nu tänkte jag gå och vara nostalgisk genom att göra det tunga jobbet att rensa mitt rum här hos mamma, för attsing vad mycket skit jag samlat på mig i mitt liv.
Lite random från kamerarullen:
Tävla pappa köpt i Myanmar som hänger fint på väggen i Skånerummet
Gav bort de förra turkosa strumporna jag gjorde till mormor så jobbar på en ny uppsättning. Samt läser Bröderna Lejonhjärta illustrerad av Jesper Waldersten
Det enda man velat äta de senaste veckorna
Sjukt fin sidenviskos som jag klurat på vad det ska få bli.
Vackraste rosorna jag någonsin sett fanns i alla butiker under pride
<3
Sankt Paulsgatan 3 å vad jag älskar att gå där och drömma om att köpa tyger för 1000-lappar per meter
En liten simpel klänning jag blivit tvungen att sy mig i denna värme.
En annan simpel klänning jag impulsköpte tyg till pga plötslig förälskelse (Älskar denna modell kopierad från mammas strandklänning från Singapore sent 90 tal). Här har vi en typisk kl 2 på natten selfie pga sorgen av att tvätta bort lyckade ögonbryn.
berlin 19-22 juli
Innan jobbet drog igång igen på allvar blev det en weekend getaway med mamma till Berlin för att hänga med min äldsta och bästa vänner. Helt fantastiskt att vi ändå lyckats hålla kontakten så länge.
Började första natten i Sanders fantastiskt fina studentlägenhet som hade allt man kan drömma om som fattig student. Sedan vidare till italienska ambassaden, där man konstigt nog nästan känner sig som hemma. Det är så lyxigt att åka utomlands och hälsa på folk som bor på plats och har koll på vad som är trevligt att se och göra. Vi strosade runt, fick historisk guidning av Sander, badade, åt kebab, drack vin och snackade om allting som vi aldrig hunnit prata om under dessa år till sent på kvällen.
Hade faktiskt helt ärligt glömt bort hur viktigt det är för mig med vänner. Det har blivit så mycket familj och Joel (<3) på sistone att jag tappat greppet helt om alla andra som betyder något för mig. Det är ju även dom som gör mig till den jag är och håller mig intakt.
Är så glad för denna helg jag fick med dom. Ävem så kul att se min mamma så glad. Det är ju exakt så jag minns henne från när jag var en liten människa.
Emanuels student
I tisdags var det brorsans tur att springa ut och ta farväl av skolan för en tid framöver. Det började med stress och glömt plakat men slutade ändå med mycket trevligt häng och bra gäng hemma hos mamma.
Tre år sen man själv stod där alltså. Det känns helt galet. Lite nostalgisk blev man ju ändå.
Sjukt kul att en kanadensisk kusin kunde vara med också. Förvirringen när jag öppnade dörren där på måndagskvällen och han bara stod där utan förvarning. Tror det var ca 4 år sen sist.
mars/april polaroider
Små glada stunder fångade på bild för ett tag sedan.
dagar i maj
Min mamma är som en busig liten karaktär från de bästa sortens barnböcker (typ mumin) och jag hade aldrig velat uppfostras av någon annan.
Det är sån tur att hon finns när min kropp bara kolapslar i en enda röra från ingenstans, utan förvarning och bara vägrar i över en vecka. Något som verkar vilja hända någon gång varannan vår.
Är iaf tillbaka på benen igen och de blir mindre skakiga för varje dag, men fasen vad kroppen är ett stort jävla mysterium ibland.
Här är alltså mamman i en liten bildseire dansandes i mitt senaste avslutade projekt på axlarna. Lär dröja tills den behövs påriktigt igen pga denna galna sommarvärme som bara vällde in från ingenstans över Sverige.
Emanuels skiva
I förrgår hade Emanuels klass sin studentskiva och åh vilken nostalgi. Tänk att det var jag för tre år sedan!
Det var sagotema och självklart kom Emanuel och jag på dagen innan vad vi ville vara så jag slängde ihop en snusmumrikenhatt under dagen på jobbet och sydde ihop en lilla My klänning på tre kvart efter jobbet innan jag gav mig av för att möta upp Dennis. Och vi hade så kul! Minns verkligen inte senaste gången jag hade så roligt, blev så full eller dansade sådär utan att bry mig om något. Allt var verkligen med mig den dagen.
påsk
Det vart en lugn men skapelserik påsk i år med en liten sväng förbi Eskilstuna. Drog dit med kusin till mormor och morfar. Åh vad jag trivs med dom. Blir full av nostalgisk lycka, men kan ändå inte tränga bort faktum att tiden med dom tickar. Kan känna väldigt tydligt nu hur mormor glider in i en annan värld. Tryggt att ha kusinen med som stöd då. Funkar så bra med henne. Känns så naturligt. Att få sitta där i en sol som värmer med dom tre, ryggen mot huset och utsikt över gräsmattan som går ner till sjön.
Är lycklig över mycket när jag sitter ner och reflekterar såhär. Men känns som om hjärnan och kroppen inte riktigt fattat det än. Jag är väldigt inspirerad och producerar så mycket som en mänsklig fabrik klarar av utan att må dåligt av det. Jag gör i stort sett precis bara det jag vill göra. Jag ser framför mig hur hela min och Joel garderob är gjorda av bara mig. Tänk att veta att det man bär på kroppen inte är gjort i en hemsk sweatshop. Ganska fantastiskt ändå. Tänk också att kunna leva på det man skapar. Vilken läskig men underbar dröm.
Ser fram emot att bli färdig med den kornblå stickade tröjan på bilden. Bara en halv ärm kvar nu! Snart kan jag gå vidare till nästa projekt...
en lugn födelsedagshelg i malmö
Åkte ner till Malmö förra helgen för att hänga med hon som är min äldsta svenska vän typ. Är så skönt att bara va med henne och inte känna sig tvungen till något. Det var så rått väder att vinden blåste rakt igenom mina brallor och min mössa så att jag fick ont i öronon.
\n \n
\n \n
\n \n
\n \n
\n \n
\n \n
\n \n
\n \n
\n \n
\n \n
\n \n
\n \n
\n \n
\n \n
\n
\n \n
\n \n
\n \n
\n \n
\n \n
\n \n
\n
</div
\n \n
\n \n
\n \n
\n \n
\n \n
\n \n
\n \n
\n \n
\n \n
\n \n
\n \n
\n
\n
\n \n
\n \n
\n \n
\n \n
\n \n
\n \n
\n \n
\n \n
\n \n
\n \n
\n \n
\n \n
\n \n
\n \n
\n \n
\n
Ingen av oss var nog på topp just denna gång, men att baka, bada, äta falafel, dricka öl, äta pizza och göra bra inköp är något vi är himla bra på tillsammans hur bra eller dåligt vi än mår. Så det var den helgen som bara swooshade förbi.
Något som var så himla härligt var den långa tågresan ner och hem. Att sitta där och veta att man måste sitta där ett par timmar framåt med en bra bok (Howls Moving Castel) och ett stickprojekt var så himla avkopplande. Att föraörja sig på handstickade saker är nog tyvärr inte möjligt men de är i alla fall billigare än terapi.
Svensk sommar osv...
Jag är så sjukt sockerberoende igen. Tanken socker finns konstant i mina tankar och detta är ett bevis på att inga av mina rutiner är i chack. Är otränad (märktes extra tydligt när jag var och klättra här om dagen och dog innan jag kommit upp för halva väggen) plus jag är trött konstant. Det är faktiskt inte såhär jag vill att min sommar ska va! Men jag måste förstås tillåta det hända ibland. Hursomhelst. Har varit en sväng i Skåne och firat en nybliven stundet som ligger mig mycket nära hjärtat. Det har varit midsommar. En ganska värdelös högtid om ni frågar mig, men vi gjorde det så trevligt vi bara kunde här hemma och pratade om förintelsen, skolsystemet och annat sånt som är viktigt. Har även spontanköpt gröna kortet och gick på sum 41 med Daniel härom veckan. Underbart var det. Det är sånna här konserter som är värda att gå på. Nostalgiska emo/rockband som har små moschpits och massa power. Och så lite kattbilder på det. Kattbajs och annat smånajs ska som inte kostar pengar är vardag nuförtiden <3
\n\n
Senaste tiden
På senaste tiden har det ändå hänt en del. Det har flyttat in en katt hos min mamma. En riktigt busig en som älskar att bita i Joels tår, - han och jag har återförenats efter över tre månader utan varandra. Jag har träffat Linnea, som jag är så stolt över för hon är så sjukt duktigt på det hon gör. Och jag har sytt färdigt en skjorta till en fin vän. Ett projekt som pågått på tok för länge.
\n\n
Polaroid snaps
Har verkligen fastnat för det här med polaroidbilder eftersom jag hela tiden lyckas få mina digitala bilder att försvinna på ett eller annat sätt. Med dessa kameror får man en bild i fysisk form direkt handen och det är ju the one and only. Det är dessutom lika spännande (och ibland frustrerande) när de kommer ut eftersom man aldrig vet hur resultatet blir. Har fått lära mig allt eftersom hur de funkar, så som att filmen påverkas av kyla och värme, att den dussutom har ett utgångsdatum och att man måste lägga bilden i mörker så fort den kommer ut i ca en halvtimme eftersom den pajar om den exponeras för ljus. Att fota med gamla polaroidkameror är verkligen en konst att bemästra. Polaroidkamerorna görs inte mera men de går att hitta begagnade lite varstans och de är verkligen mycket tåliga. Film görs däremot som tur är fortfarande av impossible projekt och den finns i oändligt många varianter. Den senaste kameran hittade jag på en marknad i Berlin som jag fick för ynka 200kr.
Här har vi i alla fall några av mina mest lyckade bilder.
Ärkeäkta vänner
Kan inte riktigt fatta att dessa människor varit mina vänner i 16år. Att man kan växa upp tillsammans och ifrån varandra, förändras så mycket men ändå så lite och fortfarande vara så nära och ha så kul tillsammans. Det är fint och lyxigt.
</div
Min och Marcus 20+30=50årsfest
Man fyller bara 20 och 30 en gång i livet och det är inte många som har ett syskon som är prick tio år äldre. Så varför inte slå på stort hyra en lokal, bjussa på mat, lådvin och öl samt fylla den med najs folk? Det var i alla fall vad jag och min storebror gjorde, och jag är i alla fall hur nöjd som helst! Så kul att blanda människor på det viset, men så svårt att hinna prata och dansa med alla
\n\n
just another dot in the world
Här har vi min helg i bilder. FIck besök av en fin person som följde med mig till Kusamas knäppa värld på Moderna. Det var sjukt mycket folk eftersom det var sista dagen vilket alltid förstör stämingen lite, men det var ju ganska väntat.
\n\n
"I'm just another dot in the world"
\n-Yayoi Kusama
\n\n
Hon är helt klart galen, typ lite som alla andra konstnärer.
\n\n
\n
