din alltid. alltid?

När vi skriver så gör varje meddelande mig besviken. Jag vill ju ha mer. Mer än ett okej. Mer än ett förlåt. En stark reaktion. En tröst. 

Jag har väntat sen första gången du sårade mig.

Och jag väntar fortfarande på det där stora beviset på att det är mig. 

Bara mig du vill ha.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0