Ja! 

Här har vi den!

Petrolkappan med rosa foder som tog ca ett år att sy och som fick ligga till sig i garderoben nästan lika länge. 

Detta har varit mitt största sömnadsprojekt. Den har sytts med hjälp av Inger i hennes fina ateljé i Norrtälje. Och i ett av dom första tygerna jag blev förälskad i på Textilcentrum när jag började jobba där för flera år sedan, och knapparna hittade i en sybehörsaffär i London. 

Har velat ta lite fina bilder och dokumentera den innan jag började använda den, för jag är så rädd om den! Plus att jag har kännt mig så stel och uppkläd i den och stört mig på en del saker här och där, men nu börjar den växa på mig igen och vädret är ju optimalt. Tror den behöver "gås in" och kanske formas efter min kropp lite. Att vi ska få vänja oss vid varandra typ.

Har haft en idé om exakt hur jag ville ha bilderna på den, med snö i bakgrunden, men jag har knappt sett snö dom senaste åren! 

Det enda som är synd är att jag inte kunde få den kvaliten på bildena som kappan förtjänar,     men men. Man får jobba med vad man har, och i detta fall var det min mobil som jag kilade i mellan grenar och bark för att sedan filma små filmer som jag sedan fick plocka bilderna från haha. Fördelen med det är att man kan vara precis hur stel som helst när man jobbar själv.