Jag är ledsen och arg för att jag fortfarande bryr mig. Varför envisas jag alltid med att hålla ihop saker. Tejpa och klistra och lappa och laga tills jag själv inte vet vad som är vad mera. Är jag helt jävla blind? Helt i förnekelse?

Är det så att jag kanske helt enkelt inte är ämnad för tvåsamhet? Kommer jag alltid tillslut bli en börda?

Jag som alltid trott att meningen med livet är att dela det med någon.

Ibland känns det som det sitter en fet lapp i min panna där det står: Välkommen till hotell Clara. Ta vad du vill, släng det du inte gillar."

Det kanske är det som är min mening.