mars den 1:a
Var hos min älskade mamita idag och hon fick mig att måla.
Första gången jag målar stående vid staffli, första gången jag målar med kniv, första gången jag börjar en målning med de tre färgerna jag tycker allra minst om, men störst av allt: första gången på mer än 10 år som jag målar
bara med känsla, helt och hållet från huvudet utan referensbild.
När tavlan var klar var det första Marilyn sa: men är det inte Joel?
Jo. Visst var det han. Helt omedveten om det, fram tills att hon sa det, hade jag målat honom. Obehagligt.
Att vara hemma hos Marilyn och Christer är bland det bästa jag vet. Blir alldeles lugn och varm i kroppen och känner mig så omhändertagen. Det är en så skön aura i lägenheten, känner inte så någon annanstans.
Idag slog det mig även att hon är en av mina största förebilder. Är så imponerad av denna människa, ni anar inte. Hon är en så godhjärtad äventyrare och konstnär ändå in i själen. Är få människor jag känner mig så begeistrad av. Förstår
verkligen att pappa blev helt tagen av henne.
Kommentarer
Trackback
