13 dagar

Jag avföljer hans kortidorskamrat på Instagram. Jag orkar inte se hans ansikte när jag inte är förberedd.

Jag funderar på att träffa någon ny. En distraktion i mänsklig form. Dom är ju så lätta att hitta. Behöver fylla upp alla mina timmar med något. 

Jag glömmer nästan bort, skrattar till och med lite för mig själv under det blå mobilskärmsljuset, när jag skriver med någon slumpmässig snäll. Det är väl ändå okey? Eller är det destruktivt? Jag kan inte se skillnad mera. 






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0