Tappade bort mina hörlurar för två söndagar sen på Snaps. En och en halv vecka i tystnad. Blöder igenom mina vita trosor. Fan. Det var så mycket lättre att hålla koll när jag proppade min kropp med hormoner. Efter 544 sidor i min bok hoppar det fram till sida 577, men hallå? Vad försöker universum säga mig? 

Men vet ni vad jag är glad ändå. För jag känner att mina onda cirklar håller på att rubbas. Jag gör ett ärligt försök att vara mer positiv. Jag vill vara glad och jag vill vara positiv. Jag tänker ofta på vilken ände det börjar i. Blir man glad för att man vill det eller blir man glad för att man är det? Jag tror nog faktiskt inte jag riktigt kan styra det.

Går på teater två dagar i rad. Vilken lyx. Det är något alderles speciellt med det. Att få scener uppspelade live framför sig. Bli en del av föreställningen. Se något som aldrig kommer vara detsamma som just då när man ser det. Blev tagen av pjäsen som Sabina tog med mig på. Den talade verkligen till mig. Manuset berörde. "Vilddjur" heter den och går på Dramaten, skriven av Lolo Amble.

Det finns ett enda träd i kungsträgården som har börjat blomma lite smått. En som gick förbi mig pekade uppåt och sa: "hopp" i förbifarten. Lite symboliskt ändå. Om man tror på sånt