Ett par dagar med ottilia
Såhär kan ett par dagar med Ottilia se ut : lite najs häng på pizza hatt och öl, vandring genom fotografiskas utställningar (rekomender x-ray konstnären Nick Veasey och höstsalongen), utöver det så Hade vi bara massa chill och stickning och julmys.
Den lilla mössan som ingen förutom min mamma kan ha utan att få röda märken i pannan
Mössan! Den är färdig! Och såhär ser den ut! Synd att inte den som den var tänkt till kunde ha den, men en annan blev ju glad för det. Såhär ser den ut på iaf!
Kolla vad jag lagt tassarna på
En tekalender från min favoritbutik på Gotland! Kommer förgylla mina dagar hela den mörka decembermånaden.
Stick-Progress
Idag eller imrogn kommer jag bli klar med denna stickade reflexmössa! Det första jag någonsin stickar! Jag är så excited för set som ni märker!!
Så synd bara att den blir för liten både för Joel och mig. Den är verkligen på gränsen för tajt för mig. Men mamman med det pyttelilla huvudet lär ju bli hur glad som helst i alla fall. Hon som ej behöver någon mössa...
Får ge mig på ett nytt försök efter denna är klar. Och sen blir det strumpor! Strumpor i alla möjliga färger och storlekar!
Dröm.
Gissa en gång vad hela min lön kommer gå till denna gång (och förmodligen månaderna framöver) ?
Det var en gång en Halloweenfest i november
Då jag fick hjälp att måla ett spindelnät på hela min rygg och såhär såg det ut ^
Jag blev en sån som är en sån
Som stickar. Det trodde jag aldrig att jag skulle bli. Den enda gången jag försökt mig på att lära mig var någon gång i högstadiet på syslöjden men jag lyckades aldrig knäcka koden. Kan möjligtvis ha varit på grund av att jag är vänsterhänt och att läraren bara kunde sticka högerhänt vilket blir helt omvänt för mig förstås. Men nu funkar det och jag är fast. För alltid. Har så mycket grejer jag vill sticka. Kan inte vänta tills jag får min lön! Alla pengar kommer gå till sygrejs ju. Har jag nämnt hur bra jag smälter in i denna butik pga stortrivs? Det gör jag iaf.
Du växte ifatt min osäkerhet
Du tog mig när min guard var nere och oj vad ont det gjorde. Jag kan fortfarande känna smärtan. Även om den avtagit, så finns den kvar där långt bak bakom allt det andra. Den kommer fram så fort de andra känslorna runnit av. När dagen är slut. När distraktionerna och måsterna försvunnit. Då kryper den fram sakta men säkert och orden börjar eka i mitt huvud igen: Varför? Varför? Varför?
Det kommer krävas mycket att än en gång bygga upp mitt tillit. Men jag ska komma ut starkare på andra sidan jag ska bevisa för mig själv och för dig och för alla de andra att jag kan.
En vecka lediga höstdagar fem dagar jobb
För er som inte visste (som ej läst tisigare inlägg ordentilgt) så spenderade jag ca en vecka i Småland nu i slutet av oktober med min mammita för att bara elda i vedugn, äta pumpasoppa, kolla på film efter film till koppar varm choklad i sängen och bara återhämta sig från allt som har hänt i livet so far. Men det var den veckan. För tiden går fort.
