Plötsligt bara fanns du där. Plötsligt var du i mitt liv och tog plats. Plats i de viktigaste och varmaste delarna i mig. Lever i en dröm och jag vill inte vakna.

Förutom att ha korsat vägar och spunnit ett garnnystan med honom. (Fin hela vägen inifrån och ut.) Så har jag utökat min skosamling, skapat med färg, misslyckats med bläck, fikat med far och bror, haft min kusin i stockholm, ätit sushi, ätit sushi med min Sandrah, upplevt Ola Fureliasson och Robert Mapplethorpe med mamma och gammelmoster och åter träffat honom igen.

Hur bra?