Jag kommer inte få åka till Indien. Det har tagit hårt på mig. Det har varit ett mål och min drivkraft ända sendan jag började gymnasiet. Även om jag hela tiden visste att det fanns en chans att jag inte skulle få åka, och även om jag ett tag var ganska säker på att det inte skulle bli jag, så tar det ändå lika hårt. Att få höra det är som en stövel i magen. Att veta att jag blev utanför. Det är ett faktum att det suger. 

Jag tänker inte låtsas som om jag är glad, det är jag inte. Klart jag inte tycker det är kul att gå runt och vara ledsen. Det känns själviskt, men det är också mänskligt. Alla borde förstå. Det går inte att låtsas om ingenting. Detta har fått mig att tappa självförtroendet och hoppet lite.

Klart att det kommer bli bättre med tiden. Det kommer gå över, men just nu är det skit.

Jag är såklart jätteglad för alla er som ska få åka. Grattis!