Imorgon var det dags igen, men denna gång för något bättre. De ska ta ut de två, ca 30 cm långa pinnarna från min arm.

Den kommer vara helt frisk igen! Otroligt. Har fått "flash-backs" hela dan från stunden som kändes som en dröm. Stunden efter min misslyckade flickis då jag kollade på min arm och den inte såg ut som den brukade... Usch!

Men snart är de tjotahejet över. Sköt. Kan bara inte låta bli att vara sjukt nervös. Tänk om det gör jätteont? Tänk om jag har jätteont efter? Men nu ska jag försöka glömma detta ett tag och sova, godnatt!

(bild på min "tvål och shampot jag måste duscha med innan jag åker, alla tabletter jag måste ta innan, och embla plåster så jag inte ska känna bedövningen.)