höst i liljanskogen
Attans vad hösten alltid ska sippra iväg så snabbt rakt framför ögonen på en. Tror nog ändå att jag tycker att det är den bästa årstiden.
Den får mig att tänka på hur snabbt allt det som är vackert kan försvinna. Hur man måste uppskatta saker i stunden då dom är, och vara i nuet. Inte för att det är något jag är bra på eller ens blivit bättre på men tankarna svävar omkring där bak i huvudet när jag tittar ut på alla trädens tusentals blad som brinner i ockra och vinrött. Snart kommer dom ligga på marken allihop i en brun sörja.
Detta är vår årstid tänker jag. Och det här det varit dom senaste tre åren.
