Men allt det där som lämnar själen oförstörd har alltid lämnat mig så oerhört oberörd.
Jag behöver inte vara något speciellt bara jag får vara sådär lagom glad
Inte bara stickning
Har inte bara fått upp lusten för att sticka utan även för att sy vilket känns så kul!
Men. Eftersom min overlock har bestämt sig för att det inte går att göra fina sömmar, alltså att den måste in på lagning så får jag ta och lägga alla mina trikåprojekt åt sidan och hänga lite med min fina Singer. Har sytt en sovorm till Joels kurskamrat som ska få en bebis nu i februari och shit vad lyckat det blev! Den passar perfekt in i deras gråskaliga rum! Man skulle nästan kunna tro att jag varit där och sett det innan, Men nope. Gick bara på magkänsla. Såg det hela lite som ett projekt för att ha bättre koll på jobbet eftersom det är sjukt många som gör babynests och sovormar. Plus vi har så mycket fina babytyger. Man vill ju inget hälldre än att sy barngrejer.
Nästa projekt blir att sy en kappa i det fantastiska petrolfägade ulltyget som jag blev kär i första dagen på jobbet! Knallrosa foder ska den få också! Sjukt pepp, Men tänker inte stressa detta projekt för det ska banne mig bli bra.
Första vanten och första mönsterstickningen!
Okej nu tänker jag va himla osvensk och säga att jag är sjukt nöjd med min insats och mitt tålamod för att denna totorovante skulle bli till.
Så jag har suttit och repat upp och gjort om, repat upp och gjort om. Ända tills jag suttit och skakat, och ändå har jag inte fått ett raseriutbrott! Den är förstås lite knölig och hade kunnat vara bättre, men jag lyckades! Och det var kul! En dag ska vänatervanten få en kompis men, nu tänkte jag att det nog är så att jag borde ta en paus. Inte bara från dessa väntar utan alla mina stickprojekt jag har på G (vilket är alderles för många). Vem är det jag försöker lura egentligen? Tror jag typ att det ska va möjligt att sticka bort sina problem, sitt liv? En till anledning är att det kan bli lite dyrt också... speciellt när man har sån snobbig garnsmak som jag. Heh.
Har aldrig riktigt vetat hur det känns att vara sjukligt beroende, men nu vet jag for sure.
ny tröja på g
Satt uppe (alldeles för sent) igår och försökte listas ut hur man stickar en fläta. Plötslig föll polletten ner och det visade sig vara lättare än jag trott. Denna tröja är så kul att göra och garnet är så mjukt och mysigt att sticka med är så taggad på resultatet!
jag har kuttat av mitt hår och stickat ihop en tröja
Båda dessa grejer hände för snart två veckor sedan men det är det bästa som har hänt på år och dagar. Vilken halleluja känsla på mitt nya och fräscha hår. Tusen gånger lättare att tvätta, torka och borsta! Tusen gånger lättare att leva.
Tröjan är hundra procent supermjukt ull och stickad med stickor som lika gärna kunnat va trumpinnar. Svinvarm är den också. Kommer aldrig frysa med den på och jag har redan beställt nya mönster och garn i denna tjocka variant. Älskaret. Men först ska jag ge mig på en aningen svårare variant på tröja med en fläta mitt på ryggen. Är så pepp. Vill bara sticka i alla regnbågens färger (men mest blått...)!
Hatar fortfarande min "nya" mobil. Dens kamera suger. Färgerna blir alltid grönare/orangeare. Men får leva med den ett tag till iaf.
ett par år till i ett liv.
Tänker inte skriva en lista med saker jag vill ådstakomma detta år. Det som händer händer och det som inte händer händer inte. Jag tänker inte känna skuld för det.
De mest gillade bilderna på Instagram
2017
2016
2015
update
Har känt mig som den där kaninen i Alice i underlandet de senaste dagarna. Stresser mig genom dagarna och nätterna men för vad? Vad är det som är jag har så bråttom till/med. Detta kan inte va hälsosamt. Allt är lungt och jag mår bättre psykiskt än på länge. (Det fysiska dock det ska vi inte ens prata om...Det är definitivt dags att ta tag i yogan och meditation samt träning för att komma i balans igen.)
Julen gick fort men var mycket mysig. Fick en del himla fina och bra saker i julklapp och jag fick spendera tid med de flesta jag tycker om.
Nyår spenderades med massa främlingar. Jag och storebror styrde upp en större fest här hemma hos mamma där alla som ville komma fick komma. Det var något nytt.
I övrigt så känner mig mycket vilsen i mitt uttryck i stunden (jag vet, sjukt uttjatat). Medioker är ordet. Det är dags att ta nya risker och chanser att träffa nya människor. Bort med det gamla söndertrasade och in med ny bra energi.
Jag är redo. Jag är inte rädd för att andra ska tyck jag gör fel, bara för min egen missnöjdhet. Jag är inte rädd för att släppa taget mera (bara jag inte är helt ensam).