det är vår men jag vill fortsätta ha vinterkläder
Förra lång-ledig-helgen som jag hade totalstädade jag och rensade ut mitt rum hos pappa. Vilken befrielse! Nu är bara de saker jag vill ha framme framme och allt har sin plats på hyllorna och i lådorna. Jag sorterade till och med trådrullarna så nu vet jag vilka färger jag har och inte har. Farmors gamla lilla strykbräda har dessutom fått en uppgrade så nu är den klädd i fina molntussar.
Annars gör jag det gamla vanliga: typ chillar med katt och stickar, när jag inte är på jobbet och drömmer om vad jag ska sy/sticka när jag kommer hem. Som denna mysiga fluffiga och allderles för varma kofta i mossgrönt. Jag får en känsla av att jag föredrar vinterkläder.
Juste! Här skaffat en asnajs 3D karta över nationalparken i alperna där vi vandrade som jag älskar. Kan peka exakt var jag har varit. Joel kommer föralltid mobba mig för detta
Emanuels skiva
I förrgår hade Emanuels klass sin studentskiva och åh vilken nostalgi. Tänk att det var jag för tre år sedan!
Det var sagotema och självklart kom Emanuel och jag på dagen innan vad vi ville vara så jag slängde ihop en snusmumrikenhatt under dagen på jobbet och sydde ihop en lilla My klänning på tre kvart efter jobbet innan jag gav mig av för att möta upp Dennis. Och vi hade så kul! Minns verkligen inte senaste gången jag hade så roligt, blev så full eller dansade sådär utan att bry mig om något. Allt var verkligen med mig den dagen.
den stora blå
Alltid dessa konstiga handposer... Är hopplöst att ta bilder på sig själv
Blev äntligen klar med den blå tjocktröjan förra helgen! Den ser väldigt hemmagjord ut men det finns ju något charmigt i det. Är väldigt nöjd i alla fall så nu går jag vidare till nästa projekt.
påsk
Det vart en lugn men skapelserik påsk i år med en liten sväng förbi Eskilstuna. Drog dit med kusin till mormor och morfar. Åh vad jag trivs med dom. Blir full av nostalgisk lycka, men kan ändå inte tränga bort faktum att tiden med dom tickar. Kan känna väldigt tydligt nu hur mormor glider in i en annan värld. Tryggt att ha kusinen med som stöd då. Funkar så bra med henne. Känns så naturligt. Att få sitta där i en sol som värmer med dom tre, ryggen mot huset och utsikt över gräsmattan som går ner till sjön.
Är lycklig över mycket när jag sitter ner och reflekterar såhär. Men känns som om hjärnan och kroppen inte riktigt fattat det än. Jag är väldigt inspirerad och producerar så mycket som en mänsklig fabrik klarar av utan att må dåligt av det. Jag gör i stort sett precis bara det jag vill göra. Jag ser framför mig hur hela min och Joel garderob är gjorda av bara mig. Tänk att veta att det man bär på kroppen inte är gjort i en hemsk sweatshop. Ganska fantastiskt ändå. Tänk också att kunna leva på det man skapar. Vilken läskig men underbar dröm.
Ser fram emot att bli färdig med den kornblå stickade tröjan på bilden. Bara en halv ärm kvar nu! Snart kan jag gå vidare till nästa projekt...
