Livin la vida jobba

























Idag börjar nedräkningen av mina 12 arbetspass på rad. Fem på advokatsbyrån, två hos Carlos och sen fem igen på advokatsbyrån innan jag får en riktig helg. Dessutom har jag i alla fall två dagar under denna period då jag ska hämta barn från dagis/skola.

Ska bli spännande att se hur jag klarar detta, men jag kunde liksom inte tacka nej när Carlos frågade. Jag hade ju ändå inget bättre för mig, eller..?

Jag trivs helt ok bra där jag är. Det känns rätt att fylla mina dagar med att tjäna pengar som man kanske kan bygga något på. En resa? En framtid? Och mina arbetskollegor är verkligen snälla och det verkar som att jag uppskattas vilket är underbart.

Men jag måste vara ärlig mot mig själv och när jag ställer frågan - är jag glad?, så var jag faktiskt inte. Jag är glad i stunder då jag glömmer bort allt, då jag verkligen bara är i nuet, när jag umgås med folk som jag älskar. Men räcker det? Ibland känns det som om dom stunderna blir färre o färre. Och som att jag bara låtsas och till slut lyckas övertyga mig själv om att det är sant att det är bra.

Mesta delen av tiden trycker jag bort alla mina känslor. Jag orkar inte med dom och att vara i autopilot är lättare, att gå runt med en känsla av att verkligen inget spelar någon roll. En känsla som kommer fram när jag inte har fyllt upp min tid med annat och tvingat mina tankar på annat spår. 

Vad är egentligen glädje? Och hur stora mängder behöver man? Jag tror på att man behöver vara nere ibland för att nå toppar, men hur djup är okej att gå? Jag vill inte fastna. 

Det är så onödigt.

Kommentarer
Postat av: Lirre

You have such a big mind.
Alltså Clara, det är okej att vara ledsen, alla är det, men det är också okej att vara glad. Livet är inte bara glatt och sprudlande som man önskar (när man drömmer sig bort i carrie diaries <3 <3). Just nu så är man vilsen, glad eller ledsen, mer domnad?
Försök leva i nuet och känn dig glad när du är glad, ledsen när du är ledsen!
Du är underbar och du är så talangfull, du kommer gå en lång väg. Just sometimes let your mind be and just be.
KÄRLEK <3 från mig, en flummig kommentar! haha

Svar: Haha åh! Jo du jag vet allt det där! Och jag är glad! Men ibland nere, och som sagt så VET jag att det är okej. När man känner sig nere känns det ju ibland som att det aldrig är bra.

Och jag skriver inte för att få bekräftelse och att folk ska tycka synd om mig :p (även om det är snällt), jag skriver bara för att förstå lite mer vad det är som händer och vad jag tänker och så... Också lite för att inte ge en falsk bild, för det kan ju ibland verka som om allt är bra hela tiden för alla när det är det enda folk lägger ut livet är fan förvirrande. Så här får du ett flummigt svar på en flummig kommentar!
lillablue.blogg.se

2015-09-17 @ 14:07:09
URL: http://linnearosvall.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0