Thailand

Vårt sista land på denna resa blev visst Thailand. Ärligt talat blev det så mest så för att vi var sugna på att sörpla sol och få färg innan vi skulle hem igen. Så direkt efter vi flugit från Ho-Chi Minh så kastade vi oss på en buss ner till sydvästra delen av Thailand och ön Koh Lanta (en hemsk 32h resa där vi behandlats som paket). Här nere blev det en hel del sol, snorkling, bad, marknad samt annat sånt som pensionärer tycker är kul, tills vi blev för rastlösa och åkte vidare till andra öar så som Koh Pagan och Koh Tao. Där det blev mer snorkling och sol. Har blivit mer beroende av mango (som om det ens var möjligt) efter att har levt på mango sticky rice till både lunch frukost och middag. Något som egentligen ska föreställa en efterrätt där man får mango med sötat kletigt ris tillsammans med kokosmjölk. Är sugen på att starta en mangoshop där man ska kunna köpa allt man kan tänka sig format som mangos och med mangosmak...

 
Nu är vi hemma igen och Gud vad konstigt det känns. Hur mycket jag än försökte förbereda mig på att komma hem och vara beredd på att allt skulle stått stilla här så går det inte att förbereda sig på något sådant. Jag känner mig så förvirrad och lite tom. Har aldrig varit med om så mycket och haft så kul under en så lång period. Två månader gick så fort och det känns bara helt overkligt, som om allt bara varit en ändå lång färgglad dröm. 
 
Nu är det dags att vakna upp till verkligheten igen. Tillbaka till vardagen och kraven.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Vietnam

Härliga 15 intensiva dagar vi fick i Vietnam. Här provade vi på att resa fyra (från Hanoi till Halong bay till Ninh Binh till Hoi An) när mötte Ellinors och Linneas barndomskompis Shakira i Ha noi. Det blev en härlig blandning  människor och jag tycker vi funkade mycket bra tillsammans. 
 
Vietnam är ett mycket vackert land med varierande landskap med allt ifrån strand och vackra kalkstensklippor med grottor till ökenliknande landskap och djungel. Det är härligt att åka deras skumma sleeper-busses och kika ut genom fönstret och se hur landskapet sakta förändras, även om man förstås blir ledsen över allt skräp människor har slängt överallt.  Det förstör så mycket i onödan.
 
Hade turen att vara här under mango sesong så många mangoshakes och färska mangos från gatustånd blev det på denna resa. Tack för att du finns Swiss Army knife<3
 
I detta land fick jag en tydlig inblick i kommunismen vilket var intressant. Här insåg jag även vad kolonisering har gjort med länder och kulturer. Jag hade aldrig riktigt fattar att det är på grund av kolonisering som engelska, spanska och franska är några av världens största språk.
 
I Hoi An, en fantastiskt inspirerande hantverksstad träffade vi Marielle Kerber, en underbar designer och kvinna som driver företaget Kerber. (Sandrah var en av Marielles första praktikanter när vi gick sista året på gymnasiet). Hon visade oss sin ateljé och sina fina tillskärare och sömerskor samt bjöd oss på lunch (Banh Xeo). Vi diskuterade livet, relationer, kulturskillnader och Marielle berättade hur vietnameser i allmänhet kan verka mycket hårda, ibland till och med otrevliga men när man lär känna dom så är de mycket trevliga och trogna vänner för livet.
 
I Vietnam köpte jag och Sandrah (bland så mycket annat...) varsin Aó dài - en traditionell dräkt som vi bar på Hoi Ans gator. Det är häftigt att anpassa sig så gott man kan till ett lands kultur och se hur glada folk blir. Vi fick samma glada bemötande som vi fick i Myanmar när vi bar deras traditionella dräkt.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kambodja

Vi började våra första dagar i Kambodja i Phnom Penh där vi kastade oss in i landets hemska historia. Det var bara drygt 50 år sen som Khemer Rouge och Pol Pot dödade en femtedel av landets befolkning medans resten av världen inte visste någonting. Under hela resans gång här kunde jag inte låta bli att tänka på hur många människor i detta land som skakats av denna händelse. I Phnom Penh träffade vi även en mycket spännande äldre dam (Key) på vårt youth hostel som hade varit i 130 av världens länder. Hon hade så mycket att berätta...

Från huvudstaden åkte vi vidare till Kambodjas kust och ut på vackra paradisön Koh Rong Samloem. Där stötte vi på den fina duon Daria och Sofia från Göteborg som vi träffat på vårt första stop. En hel vecka spenderades här med många djupa parmiddagar där vi diskuterade allt från droger och ångest till familj och miljö. 

På fastlandet i Sihanoukville åkte jag förstås även på en hemsk matförgiftningen när vi var på Oters Beach. 

Sista stopet blev Siem Reap där vi mötte upp kusinen min för att utforska Angkor och en sidenfarm. Denna staden blev jag lite kär i och det känns så konstigt att lämna våran Tuk Tuk chaufför och åka vidare till Hanoi ikväll, men det blev en drömmig tid jag fick spendera i detta land där jag både fick se och lära mig massor. Så mycket intryck jag fått och funderingar som väckts att jag haft svårt att sova ibland. Människan är en ändå mycket konstig art.


Myanmar (Burma)

Första landet på vår resa.
 
Efter ett snabbt stopp i Bangkok åkte jag och Sandrah vidare ut i mer orörda delar av Asien där lokalbefolkningen inte är riktigt lika vana vid turister. Nämligen det det förmodligen mest Buddhistiska platsen i världen, Myanmar. Myanmar är landet där både män och kvinnor bär vackra longyis och smetar in ansiktet med tanakah, ibland i form av vackra mönster. Det är landet där folk har en skön inställning till livet och är genuint trevliga och vetgiriga (är det möjligtvis deras filosofiska religon som satt sina spår?).
 
Myanmar blev landet där jag gjorde min el-moppe debut på sladdriga sandiga småvägar mellan pagoder utan hjälm. (Jag som inte ens har moppekörkort) När jag skulle sova första natten efter vi kört omkring hela dagen var den sandiga vägen jag kört på det enda jag kunde se, och varje gång jag höll på att falla i djup sömn så sladdade jag och vakna med ett ryck. 
 
Våran sista soluppgång i Bagan är bland det vackraste jag sett. Att få klättra upp för en pagoda i mörker barfota, tänka på hur många munkar och andra människor som gått där, höra tupparna kakla och ekorrarna springa omkring medan dagen långsamt blir till. Att se en stor knallrosa sol stiga upp ur dis bland alla andra tempel samtidigt som luftballonger susar förbi. Det är magi.
 
Människorna i Burma är något utöver det vanliga. De vill verkligen sätta sig ner och prata med en för att öva sin engelska och för att de är nyfikna på världen och platser de förmodligen aldrig kommer få se eller uppleva. Kände mig som hemma vart vi än stannade. Tiden i detta land var något utöver det vanliga. Kommer nog aldrig vara med om något liknande.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
uppdate: kanske romantiserade Burma och buddhismen en aning mycket men det var verkligen den känslan jag fick av landet. Människorna här är bland de trevligaste jag träffat. Absolut, jag har en tendens till att se förbi det hemska som händer, för man kan ju inte bara gå och tänka på allt dåligt som händer i världen, men jag vet att det är buddhister som dödar oskyldiga muslimer och andra minoriteter i norra delen av landet och det är förfärligt. Men människa som människa och tro som tro. Det finns hemska människor överallt och det finns hemska människor som tror olika saker och jag vill ändå välja att försöka se det bästa i allt.

Tekniska problem

Blogg.se appen krånglar som vanligt så får inte upp det fina Burma-inlägget som jag vill. Det får alltså vänta helt enkelt. Har det i alla fall så bra som man bara kan ha det. Är fortfarande förvånad över hur lite jag längtar hem, men som Sandrah sa: vad har man ens att längta hem till? Ångest över vad man ska göra med sitt liv, arbetslöshet/skräpjobb och kyla. Näe väljer sol och äventyr på resande fot alla gåger.




Jul i Paris

Årets juldagar spenderades i en förort norr om Paris med Joel och hans franska familj. Har aldrig varit så förkyld i hela mitt liv som jag var under just dessa dagar. Känns overkligt nu men när jag läser de rader jag skrev dagarna då förkylningen peakade så kan jag återuppleva det hela lite. Hur det kliade och stack i hela mitt ansikte och hur jag fasade över att hosta, eftersom det gjorde så fruktansvärt ont och hur dåligt och lite jag fick sova på grund av allt detta. Men! Jag släpade mig i till Paris stadskärna ändå. Hela tre gånger faktiskt, en dag, självaste julafton, med Joel och hans syster Elin och två av dessa dagar, fick jag träffa min älskade syster i plast. Hon som bott där i snart ett halvår och lärt sig franska. Det var underbart mysigt att få en guidad tur med Alma där hon visade mig, en ostabil och nästan neddrogad men mycket glad Clara, sitt Paris - den bästa falafeln, sina hoods i Montmartre och hennes och Dessies mysiga lägenhet där, Le 59 Rivoli (ett konstnärskollektiv där alla möjliga sorters konstnärer kan ansöka om ateljé och galeriplats i ett avlångt hus mitt i Paris) och Centre Pompidou (lite som Sveriges kulturhus men med en hel del klassisk konst). Fick även i mig mina första två ostron och en hel del annan fransk autentisk mat (ooost<3). Tack Joels fina farmor för all underbart god mat och tack Joel som tog hand om mig så fint under alla mina sjuka dagar. Älskvärt.

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Berlin 10-14/11/16

Över helgen har jag bott på ett italienskt palats (italienska ambassaden) med en sisiliansk kock mitt i staden Berlin. Tog nämligen ett flyg i torsdags med min mor för att träffa två riktigt gamla godingar nämligen belgaren Sander och Italienaren gaia. Snacka om en nostalgisk och underbar helg. Har gått på marknad, museum (både abstrakt konst på Hamburgerkedja Bahnhof Museum och en guidad tur på stasi fängelset Gedenkstaette).  rekomenderas starkt), haft djupa diskutioner och ätit utsökt äkta pastarätter tillsammans italienskt vin. Vem är bortskämd och har svårt att komma tillbaka till verkligheten?

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Från höga spetsiga berg till runda röda kullar, hav och städer med mycket historia

Vi tog en liten omväg hem från bergen med stopp i södra Frankrike (St: Raphaël), därifrån åkte vi en lång tågresa till München, vidare till Prag och Warszawa innan vi landade i Skåne.

Att åka tåg är fortfarande ett av de bästa sättet jag vet att resa på, speciellt i Europa där det finns så mycket annorlunda natur och kultur och historia så nära varandra. Men det kan också vara mycket jobbigt eftersom det är långa sträckor där man får mycket tid till att tänka på, och om man då är i en sån period där man helst vill bli distraherad för att man lätt får framtidsångest eller hamnar i destruktiva tankebanor då kan det bli tungt. Men många glada studer var det med öl, god mat, långa stadspromenader med och utan guide, nya skor och spännande människor på resande fot. En lärorik och givande resa fick jag.

Nu har jag dessutom fyllt 20. Hur konstigt är inte det. På ett sätt mognare än någonsin, på ett annat barnsligare än någonsin.

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Anledningen till att Joels väska vägde över 20kilo

Kamerautrustningen

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
Vi hade ju som sagt lite otur med vädret, och Joels dröm var att få några fantastiska stjärnbilder men man kan ju inte styra vindarna och molnen... Bergen är i alla fall alltid lika mäktiga och överväldigande.
 
Här är några favoriter jag snott från Joels kamera. Kommer aldrig glömma dena resa. Jag är allderles för nostalgisk för mitt eget bästa.

Les alpes

När Joel sa att detta skulle bli det tuffaste jag någonsin gjort så kunde jag inte riktigt förstå vad det vad som väntade mig eller vad jag gett mig in på. Jag, höjdrädda och otränade jag, som aldrig haft särskilt bra kondition. Men jag gjorde det. Jag bar en ryggsäck på ca 15kg upp för slingriga branta leder som ledde 2500m upp på bergen och ner igen. I regn och dygnsura kängor och kläder, i stekande sol och vätskebrist, genom iskalla moln och dimma. Hade aldrig klarat det utan Joels pepp och tips. Små saker som att han plockade ett smultron till mig på en brant på vägen uppåt.

 

Att vandra sådär är bland det tuffaste jag gjort, men jag är stolt och nöjd och allt var värt det i slutändan. Nu vet jag helt säkert att jag klarar mer än vad jag tror. Planen var att vandra i 5-6 dagar med ca 7h vandring per dag och i slutändan blev det 4 dagars vandring sammanlagt pga otur med väder och mycket tuffare än man tänkt sig.

Det finns inga bilder som kan bevisa hur mäktigt det var. Men här nedan kommer ett försök. Om mina vader krampar nu och mina knän verker? Ja. Längsta tiden jag haft träningsverk någonsin.

 

 
Blev obsesed med de tredimensionella kartorna de hade överallt på alperna
 
 
som en egen svävande ö bland molnen
 
 
När det började klarna
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Finn Joel
 
 
 
 
 
en välfötjänt salami
 
De första vandringarna har jag tyvärr inga bilder från. Jag var antingen för upptagen av att svettas ihjäl av utmattning eller att regna bort, men de var också jättevackra med många forsar, vattenfall och fina utsikter.

Pari' avec mon chéri








































Denna helg gick min önskan i uppfyllelse. Att få åka till Paris med den jag är kär i. 

Tre och en halv dag går alldeles för fort när man har roligt och det blir jobbigt att skiljas åt på centralen bara sådär och åka hem till ett tomt hus efter en så komplett och händelserik helg. 

Dessa dagar har jag bott hos Joels underbara farmor och farfar Jean och Danielle en bit norråt utanför Paris och de har skämt bort oss nått fruktansvärt. Goda franska middagar, ost!, skjuts hit och dit och deras härliga sällskap. Utflykt till Versaille med picknick och en hel del strosande runt med bara ben i denna gigantiska stad med så mycket att se och göra. Tack igen för denna resa Joel <3

Dags att lära sig franska nu?


Roma/ Napoli

Italien Italien Italien.

Vilken lyckad resa vi fick. 

 

Vi lämnade ett riktigt snökaosigt Sverige tidigt på morgon och landade i ett soligt Rom. Helt underbart. Nästan som vår. Våran plan för första dagen var att bara glida runt i gamla stan men det slutade i att vi vandrade tvärs över hela Rom och bara råkade hamna på alla de finaste "piazzerna"och blev helt överväldigade av staden. Råkade till och med hitta en nästan exakt kopia av en olivoljebehållare som min mamma hade när jag var liten men som råkade gå sönder på torget campo di fiori. Sånt jag blir glad av.

 

 
 




Dag två checkade vi av colosseum och ruinerna forum romanum.

 

 
 








Dag tre hängde vi i Vatikanstaten med papa Francis och sen sprang vi upp och kollade solnedgången på en utsiktspunkt som vi hittade första dagen. Den kvällen slutade på en asmysig hipsterbar som vi snubblade över. Där drack vi baconöl.

 













 

Dag fyra tyckte vi att vi hade sett det mesta och gjorde bara mest vad vi själva kände för, typ köpa dyr tryffelkorv och 24mån lagrad permesan.

 




 

Dag fem tog vi tåget till Neapel där vi vandrade runt på små gator och åt pizza på stället där margarita pizzan uppfanns (Så rörigt ställe. Kunde inte sluta skratta. Men sjukt gott). 

 




 

Dag sex åkte vi ut till ruinerna av staden Pompeii och vandrade runt. Tillbaka i Neapel hamnade på en vinbar där Joel lärde sig att dricka rött vin och vi åt världens godaste plockmiddag som bestod av italiensk köttbullsgryta (guy...någonting..?), nybakat bröd ost, hounung och chark. En (dålig?) vana vi utvecklade under denna resa var att dela på en flaska vin varje kväll och mumsa på ost och korv.

 








 

Sen var det dags att dra sig hemmåt med stopp i Rom, Bryssel och tillsist Stockholm. Det blev en hemskt jobbig och tung hemsresa med stress och ångest och ilska och missförstånd på grund av slarv av flygbolaget. Men det ska vi förtränga för allt det har löst sig nu. Och jag är så stolt över hur stark och drivande Joel är. 

 

Lärdom- pengar är bara pengar. Finns mycket viktigare saker.

 

 

Alla de finaste bilderna har förstås Joel tagit med sin kamera.


Puerto Rico

Ett sorts rehab - Att få komma från mörkret och kylan till värme direkt på huden, sand mellan tårna, klarblått salt hav, vågor, grönska. Klart det var underbart. Karibien är vackert. Trevliga människor, underbara stränder med både snorkling och surfning, historia, tropiskt varma skyfall som jag kunde sitta och kolla ut i medan jag duschade av salt eller satt och läste/mediterade. Jag saknade inte Sverige ett dugg.































































Savage Beauty, och en hyllning till Alexander McQueen

 

"There is no way back for me now. I'm going to take you on journeys you've never dreamed were possible"

-Alexander McQueen

 

Och visst gjorde han det.

 



 





 

 
 



 
 


 



 















Ja ni fattar, han va ett geni som töjde gränserna för mode och konsten. Det som andra skulle kalla fult såg han någotvackert och värdefullt i. Han kunde alla reglerna och därför kunde han bryta dom.

 

Det var en magisk utställning, vad mer kan man säga.

 
 

4 dagar i London

Fyra dagar gick fort förbi. 

 

Med fnattar och docks tog jag mig över bron och flög till England där Ellen stod och väntade på mig vid Fulham Broadway. London chick var hon och allt. Redo för ta en drink på lokala baren och dricka sparkeling wine i sängen till hemmalagad vegetarisk padtai. 

 

Dag två tog vi oss till Victoria and Albert Museum för att kolla Alexander McQueen utställnigen Savage Beauty. Helt otrolig utställning, man vet inte vart man ska kolla, eller ta vägen för den delen. Går det ens att komma i närheten med att åstadkomma det han gjort?  Har inte tillräckligt med ord för att beskriva detta geni. 

 

Ellen jag trivs så bra hos dig, hoppas du tålde mig. Jag trivdes både i ditt fina nystädade organiserade rum och din nerstökade röra. <3 Att bo i kollektiv med sunkig heltäckningsmatta gasspis och omringad av musiker som sitter och plonkar på gitarrer som man kan somna till är mysigt. Fina pratstunder i sängen, fettiga fish and chips, the slug night club, strong bow, ginger ale, pakistanska tygburiker, posh afternoon tea och this is England 86 med crisps och te. Det är mycket mysigt det med.

 

Efter att ha gjort av med pengar jag inte hade spenderade jag de två sista dagarna åt att prommenera runt Non stop leva på bars och äpplen och orientera mig med kartor. Turist? Javisst! Alla "viktiga" atractioner såg jag i brist på fantasi. Camden är fortfarande bäst. Men Harrods food court och portobello road är ganska fina med. Häftigt för mig att upptäcka att när man reser själv, då hinner man göra allt man plannerat och styra och bestämma själv helt vad man ska göra. 

 




 





 


 

 




















 





 





 






 


 


















 



Grekland 17:e-24:e juni

Idag var det alltså exakt en månad sen jag, mamma, Emanuel och Fingal mötte upp Sandrah i Athen. Bussen därifrån gick till hamnen där en båt tog oss till ön Paros. Dagarna började med grekisk yoghurt, (som absolut inte går att jämföra med den som finns i Sverige) hounung, färsk frukt, valnötter och persikaiste. Dagarna fortsatte med sol, mer god mat, dagsutflykter till lilla staden Naoussa, klostret på kullen och snorklingsbåturer runt antiparos och bad i klarblått vatten. Kan det bli en bättre avkopplings semester? Under denna vecka fick jag även låna Sandrahs favoritbok Tusen Strålande Solar av Khaled Hosseini, som numera är min favoritbok med (so far...). Grekland är så drömmigt med sina vitkalkade hus, koboltblåa fönsterluckor, uteserveringar, kattungar, boganville, och klara turkosskiftande hav.
 
Btw vi bodde även med en fin liten sköldpadda som hette Herbert, ni vet, den förlorade ninjaturtlen.

Bildbomb:
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Bryssel, Antwerpen

Trappor, musslor, våfflor, skitiga gator men vacker arkitektur.

 

I helgen var jag mamma och Emanuel i Belgien. Vi var där för att hälsa på kompisar från tiden i Jordanien. De har ett mycket vackert avlångt hus med många branta trappor.

 

Vi var på mode museum i mode staden Antwerpen, bakade cheese cake, åt goda måltider och pratade medans vi prommenerade runt i Bryssel. Jag lyssnade också en del på Sander när han spelade (vilket förståss är oundvikligt när man spelar trummor), samt försökte få honom att klippa sig. Det gav förståss inget resultat. Ett plus var också att se min lilla lilla mamma sätta på sig en gigantisk hjälm och hoppa upp på en motorcykel.

 

Sen åkte vi hem och det var den helgen.

 




 






 


 





 
Bryssel humor
 
 


Glad morgonbild

Sissta lunchen spenderades på drog operan. Många spekulationer kring namnet...




Tågluffens sammanfattning

Vilken resa, och så jag har lärt mig. Har nog lärt mig lika mycket under dessa tre veckor som jag gjort under hela högstadiet. Om mig själv, mina medmänniskor och den knäppa världen vi lever i. Att sitta på tåg och se hur landskapet långsamt men säkert förändras, att gå vilse bland små krokiga gator och hitta en spännande affär eller en mysig resturang. Vissa dagar hade jag svårt att somna för att det var så mycket att bearbeta. 
 
Jag hade sett fram emot att få resa och utforska såhär på egen hand så länge jag kan minnas, att få känna känslan av frihet, att få vara stor och självständig, men så fort jag satt mig på tåget krympte jag. Jag kände mig plötsligt så liten, ensam och sårbar. Det är ansträngande att plötsligt vara i ett främmande land med en stor grupp halvt främmande människor där man är tvungen att tänka en extra gång varje gång man har något att säga. Jag försökte klara av allt, och låtsades inte om mina jobbiga känslor och sidor. Jag ville att alla skulle förstå och tycka om mig direkt, jag ville vara sådär översocial och lätt att lära känna. Det höll inte i längden. Så efter att ha brutit ihop lite och accepterat att jag inte har samma sociala egenskaper som många andra gick allt mycket bättre. Jag behöver min tid att studera människor och lyssna innan jag bjuder på mig själv. Det är också en bra egenskap på sitt sätt. Alla människor har sina för- och nackdelar, extroverta och introverta. Jag tycker inte om att ha samma meningslösa samtal med nya människor om jag inte vet att det kommer leda någonvart. Då tycker jag inte det är värt det. Ni ska bara veta hur många knäppa människor det finns där ute som vill utnyttja en för sitt eget bästa. Det är chockerande. Det finns förstås en liten skara pärlor där ute, men de är få! Så håll i de du har hårt! 
 
Det är underbart att resa i Europa. Att ha så mycket olika kulturer så nära varandra. Att ena dagen vara i Frankrike och ett par timmar senare vara i Tyskland eller Spanien. Vilken frihet att ha interrail kort och några tusenlappar. Kommer definitivt vilja resa och utforska jorden mer och hålla kontakten men min lilla engelsktalande internationella familj.
 
När man bor så pass länge med så många människor på så många platser börjar man verkligen lägga märke till småsaker, saker man inte ens visste betydde så mycket för en. Det är mycket mer ansträngande än man tror att resa. Speciellt när man reser många. Man får lära känna andra personer än man tror att man känner när man lever 24/7 tillsammans. Den största saken jag fick verkligen lära mig var att längta. Trodde aldrig jag skulle längta så mycket. Efter Sverige, mina vänner och min familj det är jobbigt att längta, men också en bra sak. Man lär sig uppskatta det som man annars tar för givet. Det finns inget som får en att känna sig så komplett men ändå lite tom som att komma hem från en sån stor resa. 
 













BARCELONA

Måste nog säga att min tid i Barcelona var den bästa tiden på resan. Att bo fem min från stranden och en kvart ifrån centrum är inte illa.

Staden och tunnelbanan är dock känd för sina ficktjuvar vilket jag var mycket medveten om, men vilket inte hjälpte. Redan 5 min efter att ha kommit av tåget höll min mobil på att bli stulen. Som tur var märkte jag det och tjuven "tappade" den. Dramatisk händelse som resulterade i att jag mycket paranoid. Litade inte på någon och kunde vakna upp mitt i natten med ett ryck för att kolla att allt fanns kvar på sin plats.

Inne i staden finns det många fina byggnade och trånga smågator. Så jag och Erika tog två intensiva turistdagar för att utforska medans de andra latade sig på stranden. Insett att jag och Erika är de som vill få ut samma sak av resan. Ena dagen prommenerade vi runt i centrum och andra gjorde vi en Gaudí dag där vi såg både den fantastiska kyrkan La Sagrada Família (Som har tagit 132 år att bygga och är fortfarande inte klar) och hans park med pepparkaksliknande hus, mosaik- djur och bänkar. Förutom det var vi på vår underbara strand, små shoppade, prommenerade runt i vårt kvarter, åt tapas, glass, indisk mat och gick på en underbar nattklubb med världens härligaste DJ. Det var ett "foam party" där det senare skulle sprutas ut skum. Tyvärr missade vi på grund av att Margaux tappade sin plånka. Och gänget kaosade... Men vilka minnen! 


























































































MADRID

I Madrid blev jag sjuk. Hemsjuk, febrig och förkyld. Stannade därför en hel del på hostellet, vilket kanske inte var den bästa idéen eftersom det gjorde mig mer deppig. 
Som tur var han jag i alla fall bli tillräckligt frisk för att utforska staden lite. 

Madrid är väldigt vackert. Det är annorlunda från allt jag sett. Färgen, arkitekturen och atmosfären. Fick en känsla av att människorna är väldigt sega, inte så hjälpsamma och ibland till och med otrevliga. Vet inte om det bara var jag. Något som däremot var ett plus var spanska köket! Tapas och churros och om man går till rätt ställen så är det väldigt billigt med. Sista dagen var vi på gigantisk underbar marknad där det fanns så mycket fint! Det jobbigaste med Madrid var värmen. Speciellt för någon som är sjuk. Men vi kom nog på den värsta tiden på året...

Sista tågstationen vi åkte ifrån var helt crazy fanns en regnskog i mitten med sköldpaddor och fåglar!

Vårt hostel var ett gammalt stott


Lägenheterna mittemot
Stökigare blev det






Någon fick haff






Spanska dunkin doughnuts
Spanska mangosar (i min säng)



Mustachen i Madrid








Yasmins sista dag
Churros till frukost


Hejdå hostellet


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0