Vi kom fram till Puerto Natales mitt i natten. Helt slut, satte upp vårt tält på det enda tillgängliga boeendet.

 

Morgonen därpå välkomnades vi av två stora regnbågar över hela staden. Det bar av till Torres del Paine där vi skulle vandra med lagom tunga ryggsäckar i fem hela dagar. Tänkte låta bilderna göra jobbet för jag har svårt att få orden att räcka till, men jag är så stolt över oss. Detta var Lucas första riktiga vandring om man bortser från våran "gränsövegångs"- vandring till Argentina. Fick se våra första riktiga glaciärer (höra dom smälta...), vilda rosa flamingos, med mera häpnande vacker natur. Provade massor med spännade söta bär som Calafatebär och dom som Lucas döpte till "Lucasbär" men som vi sedan fick reda på heter Myrtle berries. Så många för livet. Peppa varandra när den ena kännde att modet sviktade. Vara, verkligen vara stark innifrån och ut. Det funkade så bra och det gör mig så glad. Absolut. Vi fick trängas lite med folk i spåren då detta är en av de mest attraktiva lederna att vandra i världen, men förståerligt då det är otroligt vackert.

 

Ett fint minne vi har (säger 'vi' om allt numera, 'vi' är självklart efter att ha varit ett 'vi' i över två månader 24/7, 'nosotros'- den mest använda verbformen ahora) är från när vi, efter alla dagar i parken med ömma kroppar och en glass och en öl i magen lyckades kirra lift (hacer dedo) tillbaka till civilisation med en liten Chilensk turistbuss full av söta människor från Punta Arenas. Vi fick "huevitos" och jugo i "vasitos". Vi fick även se en Zorro salvaje (vild räv), strutsar, ettvackert  vattenfall, och förstås massvis med guanacos (eller guacamoles som jag och lucas kallar dom). Busschuffören berättade om att dom smakar som gris, och att det är mycket nyttigt för att det inte innerhåller så mycket fett. Är så lustigt, för det är precis vad svenskar säger om ren och araber om kamel. Busschuffören berättade också om de tre stora fruktansvärda skogsbräderna dom haft här. Den första 85' som orsakades av en Japan som rökte, den andra av en av en Tjeck som försökte laga mat med ett portabelt kök och den sista 2010 av en Israel som tände eld på toapapper... Idioti. Såhär har alltså stora delar av parken förstörts av männoskor och blivit spökskog som kommer ta extremt lång tid att återställa, om någonsin. Därför är de nu stenhårda med sina eldförbud. Man får endast laga mat och röka på spesifika platser på campingarna.

 

Hursomhelst. En liten flashback. Dom sista bilderna från planet över parken från ovan. Hur galet? Glaciärerna får mig att tänka på marängsmet blandat med vispgräddsmoln...