... i dessa mörka tider. Det finns faktiskt ganska fabulösa sätt att synas. Kolla bara på McQueens A/W 04 kollektion Pantheon as Lecum.

 

 

 

 

 

Jag längtar efter att åka iväg,
att vara den som drar och lämnar efter istället för att vara den som är efterlämnad.

Jag längtar efter en större distraktion.
Något som får tiden att gå lite snabbare och för tankarna till andra saker. Nya färger, nya platser och nya känslor behöver få komma in i denna kropp och bo.

Jag vet att du redan är trött på att lirka saker ur mig.

Jag märker att du redan börjar tappa tålamodet med mig.

Jag känner hur vi sakta men säkert växer/glider ifrån varandra.

Denna situation känner jag igen allt för väl, och den här klumpen i magen blir till tårar nästan varje kväll, igen.

Då sitter jag här än en gång med fettigt hår i en slarvig tofs mitt på huvudet som suttit där i typ fyra dagar. Det var alltså dags att tenta av ännu en delkurs som heter samtidsmode- praktik o teori. En sjukt spännande kurs där vi fått vara mycket mer aktiva gämfört med de tidigare kurserna. I kursen har vi både fått träffa och ställa frågor till viktiga människor inom modebranschen så som designers, fotografer, redaktörer, journalister och grundare till företag. Kursen har verkligen gett en bra inblick i modeindustrin och tagit upp det samtida modets baksida. Första tentafrågan är så gott som färdig där jag skrivit om McQueen, hans kreationer, shower och den mörka verkligheten av världen vi lever i som han ville spegla i sina verk. Sitter just nu och jobbar på frågan om modekomunikation/modejournalistik som är ett mycket spännande ämne som det finns en hel del att skriva om. Jupp jupp. Gissa om jag har upptäckt många häftiga modeböcker som hamnat på min önskelista efter denna kurs.

Vad gör jag ens om dagarna? Det är inte precis som om jag är en höjdare på att läsa de sidor jag ska inför föreläsningarna, men det är inte heller som om jag inte läser dom. Beundrar verkligen alla som jobbar 8 timmar om dagen från måndag till fredag och ibland ännu mer. Jag vet faktiskt inte ens hur det känns eftersom jag var deltids anställd och för det mesta i slutet hade 6 timmars arbetsdagar. Känns inte som om jag skulle klara av det.

Hursomhelst så har mamma upptäckt ett vin med humor i veckan, och jag har fått hem en fin handgjord tygkasse med en tuttctupus på, samt upptäckt en ny favoritost. Den heter primadonna och är otroligt nog en extra(extraextra) lagrad Gouda från Nederländerna, vilket typ är den tråkigaste osten någonsin annars. Har även knaprat i mig en hel del grekisk yoghurt med granatäppelkärnor och valnötter som är den godaste frukosten jag vet just nu. En till sak som har hänt är att jag har återupptäckt mina första doc martens som köptes i London 2010. De är glansiga och extra höga (typ 18 hål?). Det sista braiga som hänt denna helg är att jag varit på en liten dans föreställning på Unga på Operan med Joel som hans mamma haft med ett finger i. Den var mycket fin, handlar om det digitala jaget, spel, sociala medier och heter #jag. Den berörde mig verkligen trots att målgruppen var 7-9 år.

Har verkligen fastnat för det här med polaroidbilder eftersom jag hela tiden lyckas få mina digitala bilder att försvinna på ett eller annat sätt. Med dessa kameror får man en bild i fysisk form direkt handen och det är ju the one and only. Det är dessutom lika spännande (och ibland frustrerande) när de kommer ut eftersom man aldrig vet hur resultatet blir. Har fått lära mig allt eftersom hur de funkar, så som att filmen påverkas av kyla och värme, att den dussutom har ett utgångsdatum och att man måste lägga bilden i mörker så fort den kommer ut i ca en halvtimme eftersom den pajar om den exponeras för ljus. Att fota med gamla polaroidkameror är verkligen en konst att bemästra. Polaroidkamerorna görs inte mera men de går att hitta begagnade lite varstans och de är verkligen mycket tåliga. Film görs däremot som tur är fortfarande av impossible projekt och den finns i oändligt många varianter. Den senaste kameran hittade jag på en marknad i Berlin som jag fick för ynka 200kr.

Här har vi i alla fall några av mina mest lyckade bilder.

Var på en utställning med några kurskamrater igår. 200 av Wallins blandade kreationer från både Nobelfest och mello var iscensatta mycket fint på Artipelag (så udda att lägga ett museum mitt ute i skogen på Värmdö). Upplägget var verkligen bra och man kunde följa både hans kariär och designprocess genom små videos och några enklare texter. Även kul att se toilerna (enkla provplagg i bomullsväv) brevid de färdiga kreationerna. En av de bättre klädutställningarna jag varit på. Rekommenderas även om det tog 1,40 h för mig att ta mig dit och sen hem. Man får göra det till en heldagsprojekt helt enkelt.

Kan inte riktigt fatta att dessa människor varit mina vänner i 16år. Att man kan växa upp tillsammans och ifrån varandra, förändras så mycket men ändå så lite och fortfarande vara så nära och ha så kul tillsammans. Det är fint och lyxigt.

Över helgen har jag bott på ett italienskt palats (italienska ambassaden) med en sisiliansk kock mitt i staden Berlin. Tog nämligen ett flyg i torsdags med min mor för att träffa två riktigt gamla godingar nämligen belgaren Sander och Italienaren gaia. Snacka om en nostalgisk och underbar helg. Har gått på marknad, museum (både abstrakt konst på Hamburgerkedja Bahnhof Museum och en guidad tur på stasi fängelset Gedenkstaette).  rekomenderas starkt), haft djupa diskutioner och ätit utsökt äkta pastarätter tillsammans italienskt vin. Vem är bortskämd och har svårt att komma tillbaka till verkligheten?

Vilken värld att vakna upp till idag, men får man ens vara förvånad? Som George Carlin har sagt: "Never underestimate the power of stupid people in large groups." Så som världen ser ut idag. Klart den kan bli värre. Det är ju inte precis som om mänskligheten utvecklas åt rätt håll. Vad kan jag göra mer än att försöka sprida bra budskap och glädje? Synd bara att hat väger tyngre och sprids lättare. Men nog om Amerikanska valet och andra dumma val mänskligheten har gjort

Idag har det varit snökaos. Det har alltså snöat konstant hela dagen och för de som lyckats miss det så har all busstrafik har varit avstängd i hela Stockholm, så jag har stapplat mig till skolan och hem. 6km från till och från Ropsten. Nu är det väl bara att leva vidare.

November kom med med massa snö, mörker och vintertid. Vad har hänt sen sist? Jag har lämnat in min första hemtenta och var faktiskt ganska nöjd i slutet. Bara att hoppas att den som rättar tycker det med.

Just nu? Sitter jag och försöker läsa min nya kurslitteratur som är mer lik en "coffee side table book", ni vet, en sån som ligger och ser fin ut med sina bilder men vars text aldrig läses? Den är inte alls gjord för att ligga i sängen och läsa på grund av: sinnessjukt stor och tung. Kursen jag läser just nu är däremot väldigt intressant (samtidsmode, praktik & teori) den ger en mycket mer spännande och konstnärlig bild av mode med bättre teorier som jag är mer för än den vi fick i förra kursen.

Over all känsla just nu är ändå: inte så inspirerad, pank, finnig, trött och nyklippt, men så kan det vara! Och även om jag inte fått så mycket läst idag har jag i alla fall fått lite sytt! Har äntligen gjort klart en skjort-toile till en kompis och det var tur för jag att jag gjorde en test, för jag behövde verkligen repetera innan jag börjar på den riktiga, och lära mig min maskin bättre! Sen har jag också lagat fodret på min fuskpälsjacka som jag fick efter praktiken hos Ida. Hoppas jag hinner använda den nu innan det blir för kallt.

Har även återställt min mobil, så har inga bilder kvar från hösten, men tror inte det vår någon större förlust. Hoppas på att de flesta har det bra inomhus i mörkret med massor med värmeljus.